Jag ”borde” ingenting!

Häromdagen pratade jag med Blanka. Det var ännu ett av de vanliga samtal som alla par har. Vardag och kärlek. Hon nämnde i förbigående att hon och Niva hade haft sex och berättade sedan om en rolig liten anekdot i samband med detta.

Varje gång nåt sånt här händer känner jag en märklig känsla. Det känns ungefär som en pytteliten cirkusdvärg rycker mig i byxbenet och piper ”hallå, hallååå, du borde bli svartsjuk nu!” samt drar i nämnda byxben ungefär som om det vore repet som fick kyrkklockorna att ringa.

För känslan har ingen makt över mig. Den finns bara som ett slags mental blindtarm, en kvarleva från tiden då sånt här kanske hade stört mig. Idag blir jag mest störd på att denna envisa lilla fjantkänsla fortfarande försöker få mig att känna saker som jag valt bort i mitt huvud. Jag blir generellt inte svartsjuk över sexuella saker. Min svartsjuka bottnar sig i osäkerhet och rädsla för att bli lämnad. Så länge jag får den bekräftelsen stör inte sexbiten mig.

Men ändå finns den där irriterande lilla cirkusdvärgen kvar och försöker få mig att bli upprörd. Det där gamla inlärda beteendet som lärdes in av en monogam norm. Den norm som jag inte längre följer, inte längre behöver men som är ett ärr på min själ precis som jag har ärr på min kropp.

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Jag ”borde” ingenting!

  1. Kajsa

    Kan man inte lika gärna se det som att vi är flockdjur och att du känner som du känner och reagerar för att du vill vara med din flock? Inte för någon slags monogam äganderätts känsla..

    Svara
  2. Mimi

    Jag känner igen mig så väl. Det här med att jag borde känna något och det gör att jag faktiskt känner det.

    Svara

Skriv en kommentar!