Gästblogg: Eia om sexmissbruk

Sexmissbruk kan väl aldrig vara ett problem? Sex är härligt, skönt och bra, så hur kan det vara ett missbruk? Och hur kan man vilja komma ur ett sådant ‘missbruk’??”

Att sex är härligt, skönt och bra är det väl knappast någon som säger emot. Samtidigt så är det viktigt att tänka på att ett missbruk, oavsett vad man missbrukar, handlar om något som man inte kan kontrollera. Handlingen tar överhanden över vilja och sunt förnuft, och man beter sig på sätt som man annars inte skulle göra.

Sexmissbruk finns säkert i lika många olika former och varianter som det finns människor som är ”drabbade”. Och det är inte helt enkelt att definiera, än mindre lätt att leva med. Jag googlade sexmissbruk och hittade den här sidan. Läste vad som står och mycket låter väldigt likt det beteende som jag själv har.

För ja, till viss del (?) så är jag sexmissbrukare. Sex är ett sätt för mig att få bekräftelse. Det bottnar i en hel del annat och jag kan inte svara på hur eller när det startade, men jag insåg i ett terapisamtal för en tid sedan att det hör till något slags beteendemönster som jag har. Det är lätt att ”få tag” på sex som tjej. Sex är ett fantastiskt effektivt sätt att dämpa ångest på. Sex ger en positiv känsla både i hjärnan och kroppen, och det fungerar därför ohälsosamt bra till att använda som någon slags distraktion. Nackdelen är att det blir destruktivt. Man gör det inte för den där goa fina känslan, utan för att glömma någonting annat. Det kan handla om en tanke, en känsla eller en annan person, men den röda tråden är att det handlar om något man vill trycka bort. Något man inte vill tänka på, eller känna känslan av.

Jag kan inte svara på hur ett sexmissbruk börjar. Jag kan inte ens svara på hur mitt eget började, för jag insåg inte att jag hade ett problem med min sexualitet förrän kanske ett år sedan. En terapeut som jag träffade konstaterade att jag kanske inte hade det mest hälsosamma förhållandet till sex. Hen menade på att eftersom jag dels sökte bekräftelse via sex, använde det som ångestdämpande och dessutom oftast ångrade mig efteråt, så var det något jag borde börja fundera över.

Jag är (nuförtiden) mycket väl medveten om att jag har problem med min sexualitet. Jag kan inte dejta en kille och ha en sexlös dejt utan att automatiskt utgå från att han ogillar mig och att ”vi” inte har någon framtid tillsammans. Som en konstig spegling av det så kan jag även bli väldigt arg och upprörd om jag träffar en kille som enbart vill ha sex. Eller om min känsla säger mig att det enda jag duger till, är sex. Och här kommer missbruket in – jag ställer upp ändå. Jag kan inte låta bli. Jag vill göra honom glad, jag vill få bekräftelse genom sexet att jag åtminstone duger till någonting. Men ångern kommer som ett brev på posten ganska snart därefter och det om något är väl ett ganska tydligt tecken på att något man gör är ”fel”.

Att ha sex med olika personer i olika relationskonstellationer eller utanför dessa, är inget som jag tycker är fel, rent generellt. Sex ÄR bra, härligt, underbart och allt annat därtill. Jag kan ha ”hälsosamt sex” med, men det är tyvärr ganska sällsynt. För min egen del skulle jag nog må bra av att en relation med någon som kan bekräfta mig på andra sätt än sex, men utan att det för den sakens skull ”bara” är en vänskapsrelation.

Det är bara att konstatera. Sexmissbruk är, som de flesta andra missbruk, väldigt knepiga. Knepiga att förhålla sig till, knepiga att ta sig ur.

Sedan funderade jag på en annan sak, angående det här med sexmissbruk. Hur skulle du reagera om din partner, eller en person du är på väg att inleda en relation med, berättar för dig att hen är, eller har varit, sexmissbrukare? Hur skulle du se på den personen, och hur tror du att det skulle påverka er framtid? Det här är stora frågor för mig, eftersom jag så fort jag börjar träffa någon, börjar oroa mig för att behöva berätta. Måste man berätta?

Mycket att fundera på…

Läs även dessa inlägg:

5 reaktion på “Gästblogg: Eia om sexmissbruk

  1. arthur

    Intressanta funderingar av Eia….men alltid tveksam till den här typen av tester. Provade lite olika svarsalternativ och fick väl inte så förvånande ”en viss grad av missbruk” hur jag än gjorde. Med ledning av frågorna tror jag alltså de flesta skulle få en varningssemafor satt (och speciellt de som lever open minded) och det styrks också lite av eftertexten där man skriver att egentligen räcker det med en fråga besvarad ”i riktning mot risk” för att man skall betrakta sig som ”missbrukare”. Så…man bör nog ta tester med en nypa salt och lite sunt förnuft och fråga sig om det känns det rimligt?

    Svara
  2. Eia

    För mig personligen så utgick jag inte från ett internettest (jag har nog faktiskt inte ens hittat det), om du syftar på länken jag refererade till så var det mest texten i stort och ”listan” på högersidan som jag kände att jag kunde relatera till. Att jag är sexmissbrukare, oavsett vilken grad av det, är konstaterat via sjukvården på andra (?) kriterier. Att självdiagnostisera är inte helt enkelt, ofta är man ju inte så objektiv gentemot sig själv som en läkare/psykoterapeut kanske är. Dessutom kan det också handla om vilka värderingar man har. Men. Om det beteende man har leder till negativa konsekvenser, men att man ändå inte kan bryta beteendet, då spelar det nog inte så stor roll om man diagnostiserat sig själv eller om ngn annan gjort det; behöver man hjälp med att bryta sig ur missbruket så är steg ett att ens identifiera att det ÄR ett problem.

    Svara
  3. Lisa

    Jag måste säga att jag ofta är skeptisk mot självidentifierade sexmissbrukare. Eller i vilket fall var jag det mot Eia när jag började läsa texten. Det var nog frasen ”en viss grad av missbruk”, kan jag tro, eftersom vi ju alla missbrukar sex och gärna vill göra våra sexliv intressantare eller unikare än de säkert egentligen är. Alla sitter vi ibland med illa dolda själbelåtna leenden och pratar om hur sexet kanske börjar ta över ens liv (eller åtminstonde gjorde vi det när vi var 21).

    Dock ändrade jag åsikt när jag läste vidare och fick verkligen intrycket av en destruktiv livsstil. Sexmissbruk är ett missbruk som något annat, och destruktiva beteenden kan givetvis uttrycka sig på många olika sätt. Givetvis spelar min åsikt ingen som helst roll, men jag vill önska lycka till i att försöka få hjälp och hoppas att du mår bättre.

    Svara
  4. arthur

    …som jag skrev…intressant ämne och säkert helt rätt i att både diagnostisera och sedan kalibrera nivån är svårt beroende på att referensramarna med all säkerhet kan variera rätt stort. Att ett missbruk. Precis som för Lisa gäller att min åsikt inte spelar någon som helst roll.

    Däremot ser jag testen som en aning obehaglig eftersom risken är stor att många känner sig utpekade utan att kritiskt fundera närmare runt ämnet och då får en mental etikett på sig. Något som kan vara förödande i sig.

    A

    Svara
  5. Blanka Blad

    Det finns inget man någonsin behöver berätta för en potentiell partner men jag utgår ifrån mig själv och jag skulle gärna vilja veta. Få beskrivning av hur mönstret sett ut och hur jag kan stödja. Kanske även, men svårare veta om jag skulle kunna motta det på ett bra sätt, veta hur personen sårat andra i sin omgivning genom handlingar som kommit till följd av missbruket. Lite om vad jag kan riskera hamna i så jag kan välja om det känns okej utsätta mig för den risken. Vilket jag nog skulle.

    Jag skulle dock kanske avstå oskyddat sex med någon som säger att den är sexmissbrukare då jag av egen erfarenhet vet att missbruk kan göra en vårdslös, det ligger ofta i dess natur.

    Jag skulle definitivt vilja veta om personen hamnar i känslan att den använder mig som medlet för sitt missbruk, även om det skulle vara jobbigt höra.

    Det är svårt med missbruk som är kopplat till någon man måste ha (mat) eller gärna vill ha i sitt liv (sex) för det är svårt undvika.

    Jag brukar tala om mitt missbruk av mat för att både kunna få stöd men också avväpna missbruket en del av den makt det kan ta över mitt liv. Det är enklare kämpa emot när det är ute i ljuset tycker jag.

    Svara

Skriv en kommentar!