Hudhunger

Denna anteckning skrevs när jag hade kommit hem från resan, strax före febern däckade mig i slutet av september och jag tyckte inte den var klar utan tänkte jag skulle utveckla mina tankar. Hosta hänger fortfarande 46 dagar senare sig kvar. Nu när jag läser den har jag inget mer vettigt att tillägga för nu har jag sovit nära både Jacob, Niva och Pasi, men den kändes ändå som en intressant iakttagelse:

Jag har flera vänner som kallar sig närhetsslampor och de brukar tala om hudhungern. Jag har alltid förstått vad de menar, men inte kunnat relatera till begreppet på något bra sätt.

Resa utan en enda natt av ligga nära någon annans hud och före det ensamma nätter pga skiftjobb har ordnat till att jag förstår in i kroppen vad de menar med hudhungern. Jag är så van vid att ha någon annans hud att jag sällan hinner utveckla någon hunger eller svält efter det.

Nu hade inte A sagt nej om jag hade velat krypa nära men jag tyckte det var intressant tillåta mig känna denna ovana känsla så jag valde bort alternativet att mätta det. Jag fann det spännande se hur den generella längtan ökade så att den nästan överskuggade längtan efter de enskilda personerna Jacob, Niva och Pasi.

DN har haft flertal intressanta artiklar om hudhunger från 2004 för den som vill fundera mer över det och enligt Aftonbladet kan man arbeta som proffsmysare.

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “Hudhunger

Skriv en kommentar!