Gästblogg: Niva om frågan och svaret

Var stolt över frågan du ställer, inte över svaret du får.

Sex, tar detta ämne aldrig slut, nu kan det väl snart inte finnas mer infallsvinklar eller?
Kanhända har någon annan berört detta redan men jag tänkte ändå lägga ut texten lite om huruvida det frågas efter eller erbjuds sex.

Initiativ till sex och tillgänglighet för sex, gränsen är i praktiken hårfin men av någon anledning utmålas den som oöverstiglig och helig i en del kulturer, däribland ofta i vår svenska nutidskultur. Varför har vem som tar initiativet vid tillfälliga sexuella kontakter så stor betydelse för vilka roller som antas och hur dessa kanske fäster sig vid en persons självkänsla efter lite upprepning? Varför är det för många en sådan stor ”risk” att vara den som tar initiativ till sex med den medföljande risken att bli avvisad? Är det ens ett bra ord, avvisad? Är sex någonting man ber om, som om man skulle tigga om att bli tillåten en ynnest, ofta underförstått att det skulle vara nästan som om det skedde på den andres bekostnad?

Skulle jag låta förmäten och uppblåst om jag sa att jag föredrar att se det som att jag erbjuder sex när jag föreslår det? Är initiativet då för nonchalant, som om det inte vore viktigt för mig?
Hur jag helt tappat koncepterna om jag faktiskt uppskattar att ge och därför erbjuder istället för ber om sex?

Hur är det då med avvisanden? Finns det någon rim och reson för mig att känna mig avvisad bara för att den jag erbjöd sex inte ville/borde/kunde dela det där och då? Innebär det att jag behöver känna det som ett misslyckande och reagera med skam? Kommer det sänka min blick?

Nej, jag löser inte biljett till hela den där cirkusen!

Jag lovar er alla att jag kommer göra mitt bästa för att vara tydlig med mina intentioner. Jag kommer erbjuda sex när jag vill ge eller föreslå när jag vill dela. Jag kommer lyssna till dina ord när du svarar mig och inte försöka läsa in dolda budskap och meningar.
Att ha förtroendet för att ni kan hantera mitt initiativ är det minsta jag kan ge er och min förhoppning om att den får er att känna svängrumet öka för eran egen initiativkraft är all motivation jag behöver.

Jag kommer att vårda stoltheten jag känner över att jag faktiskt tog initiativet oavsett om vi har sex efter detta eller ej!

Och jag kommer hoppas på att bli bemött med era initiativ, även de dagar jag är drängtrött och vi båda vet att jag omöjligt kommer kunna möta dig i sex kommer jag att uppskatta initiativen för vad de är: Medmänniskor som sträcker sig ut mot mig, som vill mötas och vara mer med och mindre vid sidan av.

Detta fina gästinlägg signeras av min bonuspartner Niva. Hoppas ni tyckte det var läsvärt, jag vet att jag gjorde det! /Klumpe

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “Gästblogg: Niva om frågan och svaret

  1. J

    Jag känner igen det du skriver om att ”be om ynnesten att få ha sex”. Jag vet att det inte är så, jag vet att hon borde vara glad att jag erbjuder sex på samma sätt som jag blir glad när hon vill.

    I mitt fall är det nog mycket relaterat till att 90% av gångerna jag frågar/erbjuder så får jag ett nej. Svårt att känna på något annat sätt än att man tjatar eller ber då tyvärr.

    Gissar att andra sitter i samma situation och känner likadant.

    Svara

Skriv en kommentar!