Polyamorösa är… ungefär som de flesta

DN har en artikelserie om polyamori. Överlag tycker jag artiklarna är riktigt bra och förvånansvärt balanserade samt rekommenderar starkt alla att läsa dem. Det som får mig att höja på ögonbrynen är kommentarerna. En del är positiva, men väldigt många är kritiska eller hätska. Ofta är det de är vanliga, tråkiga stereotyperna. Kommentarer som antingen försöker vara kritiserande men ändå politiskt korrekta, sådär ”ja, det är ju okej att leva så men JAG skulle inte göra det” och hela skalan upp till de som anser det onormalt, jättekonstigt, förespråkande otrohet och ett hot mot kärnfamiljen, vårt samhälle och moral. Etc etc. Bla bla bla.

En återkommande typ av åsikt är tydligen att vi valt denna livsstil och syn på relationer eftersom vi är konstiga på alla andra områden. Lite sådär skön guilt-by-association liksom. Att eftersom det även finns gott om rollspelare, lajvare, scifi-nördar och annat ”konstigt” hos oss så är polyamori bara ett steg i ledet. För såklart är vi alla lite neo-hippies och gillar säkerligen att röka braj medan vi knullar runt samt förstör kärnfamiljen, moralen och samhället.

Det är såklart inte sant. Polyvärlden är inte en homogen massa. Vi är inte alla vänsterflummande studenter. Vi är inte alla ens vänster på den politiska skalan. Vi är inte alla rollspelare, lajvare, hippies, liberaler. Nej, det finns gott om variation på polymänniskor – precis som resten av samhället. Vi har människor som gillar att klä sig udda likaväl som de som ramlar in på H&M och köper det senaste. Vi har människor som köper all sin inredning på Myrornas eller Röda Korset likaväl som de som inreder sitt hem med IKEA eller svindyra designersaker. Vi har människor som starkt står på högerskalan av politiken. Det finns polysar som trivs absolut bäst i en stärkt kostym sittandes på ett kontor med en öl i handen som det finns polysar som är strikta helnykterister och som trivs bäst utan kläder alls.

Vi är som de flesta andra.

Vi är inte konstiga.

Vi är inte onormala.

Det är inget fel på oss.

Det enda som skiljer oss från övriga och som är gemensamt för oss alla är att vi aktivt väljer en livsstil som inkluderar mångfacetterad kärlek för en eller flera människor samtidigt, i öppna, inbjudande och ansvarsfulla relationsformer. Kort sagt: Vi ifrågasätter normen om monogami. Vi köper inte hela paketet.

Läs även dessa inlägg:

16 reaktion på “Polyamorösa är… ungefär som de flesta

  1. feminist96

    “ja, det är ju okej att leva så men JAG skulle

    inte göra det”

    Vad är det för fel med att skriva sådär?
    JAG personligen vill inte leva så, punkt slut. Sen skiter jag fullständigt i om andra gör det.

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Det är fel för det är fördömande. Om man är okej med det, varför måste man då säga att man inte vill leva så själv? Jag tycker fotboll är ointressant, men så fort nån säger att de spelar fotboll och tycker det är jätteroligt svarar jag inte ”Det är ju okej men jag skulle ALDRIG spela fotboll!” med en dryg och fördömande röst.

      Om jag själv började säga saker i stil med ”monogami är ju okej, men jag skulle ALDRIG leva så!” med ett skeptiskt tonfall skulle jag få massor av sura miner från de monogama människor jag sa det till, men ändå förväntas jag acceptera att de säger så. Jag förväntas vara tolerant mot intoleranta människor.

      Svara
      1. Richard

        ÄR fördömande? Orden i sig? Knappast, det är väl mer tonläget som bestämmer det (jag noterar att du nämner röstlägen i dina exempel ;-)).

        Sen kan man ju förstås fråga sig varför folk behöver säga att de inte skulle kunna leva så… själv misstänker jag att de kan tro att man försöker dra in dem, den deklarationen blir då ett nödvändigt avståndstagande, en markering att utifall att man vill försöka dra in dem i ett polyliv (inte nödvändigtvis av personligt intresse) så vill de inte.
        Och just av den anledningen skulle jag mycket väl kunna smälla ur mig att jag inte vill leva monogamt, till nån som pratar aningen mer om monogamins väl och ve än jag är bekväm med. Inte för att döma ut den personens val men för att markera att jag känner att man drar i mig och att jag inte vill gå i den riktningen.

        Svara
        1. Blanka Blad

          Inloggningen i DNs kommentarssida är för mig det kritiskt men politiskt korrekta tonfallet i detta läge.

          Om man känner behov av att positionera sig så att ingen i ens närområde ”DN på Internet-läsare i Sverige” tror att man kan tänka sig leva polyamoröst så tror jag man är lite fel informerad om hur många vi är.

          Det blir som när vissa män säger; ”Jag har inget emot bögar bara de inte stöter på mig” trots att de vad de vet inte känner en enda homosexuell person.

          Svara
    2. Blanka Blad

      Jag skulle säga att man inte skiter i det om man tar sig tiden att logga in på sitt DN-konto för att skriva en kommentar om att JAG vill inte leva så.

      För att använda Klumpesnusks exempel, jag läser inte artiklar om fotboll och skriver som kommentar under varje att alla som vill se fotboll får göra det men jag gör det inte.

      Om vi däremot hamnar i ett samtal, säg på en fest, och du frågar hur jag lever och efter att ha lyssnat på svaret säger: ”Jag skulle inte vilja leva så” så skulle det med nästan vilket tonfall som helst var ett konstaterande för mig och inte ett fördömande. På samma sätt som jag kan lyssna intresserat till en fotbollsintresserad som berättar och sen säga; Jag ser ingen fotboll.

      Svara
  2. Maria

    Måste säga att jag håller med feminist96; förstår inte heller problemet, var och en får väl leva som den vill så länge inga andra skadas och det är frivilligt för alla inblandade. Reaktionen är litet paranoid i mina ögon.

    Svara
    1. Secretessa

      När en person befinner sig i en normposition så kan den ha svårt att ta till sig hur det känns att vara den som bryter mot normen.
      ”Att som normperson säga att ”det är okej att leva så men JAG skulle inte göra det” ser jag som ett slags fördömande. Ungefär som att säga; visst man kan ju göra så men det är inte rätt. Därför att man har sin styrka i att tillhöra normen.
      Många normbrytare blir ständigt ifrågasatta och det gör ju att det är svårt att stärka sin position.

      Svara
      1. feminist96

        Det är ju dock skillnad på att säga ”Jag VILL inte leva så” och att säga ”Jag SKULLE inte leva så”.
        Förstår ni hur jag tänker?

        Svara
  3. feminist96

    Dessutom tror jag inte det är många som säger det face to face mot någon som är polyamorös. Kan snarare tänka mig att när man som människor diskuterar runt ämnet kanske säger sin åsikt huruvida man själv skulle vilja leva så eller inte.

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Som jag minns det har det hänt mig minst två gånger. Nästan exakt ordagrant de orden. Det kan ha hänt fler gånger men isf har jag glömt bort det.

      Svara
  4. Henrik

    Att säga ”det är okej, men inget för mig” skulle jag kalla för tolerans (snarare än fördömande). Det är något man motvilligt gör för att man bör. Det är inte att visa att man verkligen har försökt förstå den som bryter mot normen utifrån dennes icke-normativa perspektiv.

    Lite bättre tycker jag det vore att bli accepterad. Då skulle jag åtminstone inte känna mig så utanför även om jag fortfarande skulle vara medveten om att jag är annorlunda.

    Allra helst skulle jag förstås vilja bli välkomnad. Tänk om mångfald kunde ses som något värdefullt och att jag blev inkluderad inte trots att jag är annorlunda utan just för att jag bidrar med något annorlunda.

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Jag vill inte känna att jag behöver bli accepterad eller bemött med tolerans. Jag vill bara vara den jag är. Om jag behöver någon annans acceptans eller tolerans blir det indirekt att jag accepterar att jag är ”mindre bra” än den personen, och därmed behöver dennes godkännande. Jag har svårt att tolka ”Det är okej, men jag skulle aldrig göra så” som annat än fördömande och intolerant. Givetvis beroende på attityden det sägs med, men generellt anser jag det vara ett fördömande och intolerant uttalande. Inte ett speciellt grovt sådant, utan landar nånstans på ”jag är inte rasist, men…” när det gäller fördomsfulla uttryck.

      Men alla tolkar vi saker olika och alla reagerar vi olika starkt på saker andra människor säger. För egen del är jag mest trött på att jag ofta förväntas försvara mitt val av livsstil och läggning, men jag får inte heller kritisera normativa människor och de blir upprörda när jag säger liknande saker tillbaka mot dem – speciellt om jag säger det i ett satiriskt eller sarkastiskt syfte, men på nåt sätt är det okej att de säger saker som sårar mig. Det är denna dubbla standard som stör mig mest.

      Svara
      1. Henrik

        Jag menar inte att du ska nöja dig med att bli accepterad eller tolererad. Det tycker jag vore att sätta ribban för lågt! Jag vill, precis som du, få vara den jag är och bli uppskattad för det!

        Om din upplevelse nu faktiskt är att ”det är okej, men …” är ett fördömande och intolerant bemötande så tycker jag att det är väldigt bra att du berättar det för den som behandlar dig på det sättet. Lyckas du göra det på ett icke-värderande och välkomnande sätt så tänker jag att det trots allt finns en liten chans att den du pratar med då börjar se saker och ting även ur ditt perspektiv. Det tycker jag i så fall vore en stor seger!

        Ja, visst är det jobbigt att det som följer normen bedöms på ett mer tillåtande och förlåtande sätt! Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att ”det där har jag provat och det fungerar inte” när jag försöker förklara hur jag ordnar mina relationer. Aldrig någonsin har jag hört någon säga så om traditionella förhållanden, trots att över hälften av alla äktenskap slutar med skilsmässa inom fem år.

        Det är nog tyvärr precis så det fungerar med normer. Bakom varje norm finns en uppsättning värderingar som gör att det anses vara fritt fram att utan eftertanke avfärda det som avviker, samtidigt som både näbbar och klor användas för att försvara det som följer den. Det är verkligen inte rättvist och jag har full förståelse för att du känner dig trött på det! Det är jag också.

        Jag vet inte hur det fungerar för dig, men personligen känner jag att det är väldigt viktigt att ha människor runt omkring mig som ser, förstår och uppskattar mig som jag är. Sammanhang där jag bara kan vara den jag är, precis som du skriver. Det gör det lättare för mig att hantera orättvisorna i resten av världen.

        Svara
  5. Kapten Mongo

    Tycker inte att det är något ovanligt, det är säkert många som har varit kär i fler än en person samtidigt. Jag är dock mer en one-woman-kind-of-guy. Dagens ord 🙂

    Svara

Skriv en kommentar!