De svåra sakerna

En del av min filosofi kring att skriva är att ha det som ett slags enkel självterapi. Att skriva om mina tankar är ett sätt för mig att bearbeta dem. Meningen är delvis att dessa tankar ska komma ut i den här bloggen, och det har de gjort i snart sex år.

Men, det är inte alltid så lätt att skriva om de svåra sakerna. Att skriva om hur jag känner sig liten, och hur svårt det är att ta till sig att jag gått framåt i min utveckling. Hur svårt det är att släppa känslan av att jag är naiv och oerfaren – när allting indikerar att jag är just allt annat än naiv och oerfaren. Det är det som är det svåraste – att FÖRSTÅ att jag inte är vad jag känner. Att känna det som stämmer. Det är svårt, och idag har jag en dag då det är extra svårt att ta till sig det.

Att få orden att stämma, att tankarna ska komma ut är svårt. Det är så mycket lättare att bara stänga dörren. Det kräver ingen ansträngning att bara sopa skiten under mattan och låta det vara tills vidare. Man behöver inte tänka då, man behöver inte göra nåt. Nackdelen är att känslan fortsätter då, den bearbetas inte. Den tar inte slut. Att skjuta upp saker är så mycket lättare, men samtidigt svårare. Jag tänker att jag ska ta det nån annan dag, men sen skjuter jag upp den dagen också.

Det finns inte lika mycket tid eller energi i mitt liv att ta hand om sånt här. För sex år sen hade jag massor med tid, massor med energi att lösa såna här tankar. Idag är mitt liv väldigt annorlunda jämfört med då, och tankarna har inte lika mycket utrymme att florera eller att göra sin läkande magi.

Just idag överväldigas jag av känslor, både bra och dåliga. Det finns saknad, längtan och lust. Det finns smärta, ensamhet och en känsla av att vara oviktig. Det finns kärlek, förhoppning och framtid. Det finns frustration och nedstämdhet. Jag har hudhunger, jag behöver närhet, kärlek, värme. Jag behöver bli smekt och jag behöver smeka. Ena halvan av mig längtar efter att bli bunden, att känna Blankas händer som smeker min kropp, binder fast mig, sätter sig på mig och gnider sig mot mig. Andra halvan vill göra det med henne, vill utforska nya områden. Hjärtat är också fyllt med saknad efter Eia, efter Mim. Så underbara kvinnor och så lite tid som spenderats med dem i förhållande till längtan efter dem.

Jag tittar ut genom fönstret till vänster och vädret matchar min sinnestämning. Det är grått ute. Gråa moln täcker skyn, det är blött i luften. Det känns likadant i mitt huvud. Grått och blött.

Hjälp mig ur detta tillstånd.

Läs även dessa inlägg:

3 reaktion på “De svåra sakerna

  1. Jonny

    När man finner sitt barn inom sig så känner man sin litenhet. Det gör nog alla. Men å andra sidan, när man känner sin litenhet kan man öppna sig. Och det tror jag du har gjort, och dessutom har du hjälpt så många som inte vågar eller kan. Faörstår att tvivlen, osäkerheten infinner sig. Barnet ploppar upp. Men nu är du vuxen som ska skydda barnet i dig och dig själv också. Om inte du mår dåligt av ditt liv, dina handlingar så gör inte barnet det heller. Men lyssna på barnet inom dig. För där finns klokskap.

    Svara
  2. Ingela

    Åhh… en sådan kväll är det för mig också… suck…
    Men mitt intellekt säger mig att det är övergående. Imorgon är en ny dag… Iofs kan det kallas floskel, icke desto mindre är det sant för mig.

    Kram på dig Vännen!

    Svara
  3. Anna

    Följer din blogg med förundran vilken klok person du är, och hur mycket jag lärt av dig! Känner igen mig själv i dig. Förståndig, klok och full av ideer till ett behagligt liv. Du kanske inte ger ideer utan får en att tänka på ett annat vis. Samtidigt så visar du åxå den bräckliga människa som även du kan vara ibland. Och det får mig att fundera på hur du mår i din ensamhet? Du skriver ofta efter längtan efter hud. Självklart längtar man efter det. Men samtidigt så måste man trots allt finna tryggheten i sig själv, när man är själv! Tror det är ganska farligt att hänga upp sitt liv på andra, hur mycket man älskar dom. Ja, jag vet att det är lätt att säga. Men så länge inte ”barnet” i mig känner trygghet, då kan jag aldrig bli trygg med andra heller! Alla förhållande kan ge en bonus i min tillvaro. Men är jag inte trygg i mig själv, så kommer jag nästan inte våga ett relation av nått slag, bara för att man är rädd att det ska ta slut,tillfälligt eller för alltid. Om jag är trygg, även ensam, bara i sällskap av mig själv, så kan jag njuta mer av relationer till andra människor. Njuta av förhållandena, även om de fysiskt inte är just här!
    Det här blev rörigt, men som vanligt sätter du fart på mina tankar. Hoppas det ger dig en puff i rätt tankeriktning….

    Svara

Skriv en kommentar!