Sommarens baksmälla

Som jag har skrivit om tidigare finns det perioder då jag måste dra mig in i mitt skal och finna min inre balans igen. Detta kallar jag för ”ensam-tid” och det är perioder när jag inte går ut på nätet, inte chattar, inte svarar i telefon, inte skickar sms. Överhuvudtaget inte existerar utanför min lägenhet och mina egna behov. Bara tid med mig själv, med mina tankar, med ljudet i mitt huvud. Det är så jag skapar balans och harmoni för mig själv, det är så jag laddar batterierna.

Den här sommaren har blivit intensiv. Sedan början av Juni har jag nästan aldrig varit själv, än mindre haft ensam-tid. Blanka har varit här, andra vänner har varit här, jag har rest till Blanka, jag har varit på Pride, jag har haft besök av både Eia och Mim. Trots det oerhört usla vädret den här sommaren har jag tyckt massor om den, och att träffa och umgås med andra människor samt inleda fina relationer med två nya kvinnor har fyllt mig med glädje.

Jag inser nu att alla dessa människor har skapat en ny känsla hos mig, en känsla som jag är ovan vid. Det är en mild drog, att vänja sig vid att ha människor som är viktiga för en nära hela tiden. Jag älskar Blanka, hon är en livskamrat. Men alla andra människor är också viktiga för mig, och att träffa Eia och Mim var oerhört starkt och speciellt. Båda dessa kvinnor är nya i mitt liv, men är viktiga på sina unika och respektive vis. Blanka, Eia och Mim är drogerna som tog mitt system i bruk i sommar.

Den här känslan av social saknad är ovan för mig. Det är ovant också vilken baksmälla den för med sig eftersom jag av naturen behöver perioder då jag är själv. Jag kallar mig själv för introvert och tycker att mycket av de beskrivningar som traditionellt ges åt introverta människor stämmer bra för mig, och jag har inte haft tid att sortera intrycken från sommaren. Det har varit massor med intryck, och jag har njutit av dem alla. Allt från att ligga naken tillsammans med min ”familj” (Blanka och Niva) till att utforska två nya kvinnor, till att tänka, skriva, vara, prata.

Men baksmällan är svår, och den drabbar den här bloggen. Jag vill skriva, men det är så oerhört svårt att koncentrera sig. Tankarna infinner sig inte automatiskt, och orden måste verkligen piskas till rätt plats i meningarna. Inläggen rinner inte ur mig på det sätt som jag vill att de ska göra, och jag märker att jag blir mer försiktig med vad jag skriver för jag vet inte om jag orkar med ansvaret att äga de tankarna.

Jag söker efter mitt roder, jag söker efter den där ledtanken som kan skingra förvirringen och ångesten. Jag söker efter mantrat som kan ta mig ur den här baksmällan, den här ljuvliga och beroendeframkallande sociala överbelastningen.

Läs även dessa inlägg:

4 reaktion på “Sommarens baksmälla

  1. Secretessa

    Oj vad jag känner igen mig! Fast jag har inte kunnat sätta ord på det lika bra som du gör. Däremot är jag inte alltid så bra på att se till att jag får någon längre ”ensamtid”, men det brukar i alla fall bli korta stunder rätt ofta.

    Svara
  2. Blanka Blad

    Jag tror du behöver lära dig att koppla bort även när det finns närvarande personer. Den bästa komplimangen jag fått av Jacob är att han inte behöver underhålla mig utan han kan lita till att jag säger till om jag vill göra något tillsammans.

    Du verkar ha svårare släppa taget utan att försöka ta hand om och roa de närvarande. Till den grad att jag kan tycka det är besvärande ha dig upp i mitt görande hela tiden för jag får signalerna att du vill ha min uppmärksamhet. Jag kan ha svårt koppla av med en bok i Norrhem på grund av det.

    Att leva jämsides med andra utan att göra saker med dem är en konst jag tycker vi ska öva på.

    Svara
  3. skugga

    ”…jag vet inte om jag orkar med ansvaret att äga de tankarna.” lät väldigt spännande. Och eftersom du berättat en del om Blanka (och Blanka om sig och om dig) skulle det vara intressant att få veta mer om de två nya kvinnorna som klivit in i ditt liv och om er. Men det är upp till dig och kanske inte en helt enkel sak eftersom du och Blanka är co-bloggers (fast vad vet jag?)

    Hur du än gör så gillar jag verkligen den här bloggen. Starkt! Sedan jag började läsa bloggen för flera år sedan har jag blivit betydligt sexuellt friare och det är något bra och härligt. Tack Klumpe. Och till Sheila som skrev förut. Och till Blanka som numera är flitig skribent. Men mest till dig förstås!

    Svara
  4. K

    Ville bara säga att jag känner igen mig! I att på många sätt se mig själv som introvert (men inte alltid, med alla. Tror vi är mer komplexa än att det går att kategorisera så, men, tja, mer eller mindre. Elin Grelsson har skrivit himla bra om introverta personligheter och arbetslivet: http://elingrelsson.se/2012/06/20/kanslig-och-full-av-kraft/ Sidospår!), och att känna att skrivandet inte kommer lika lätt längre – för mig nu när jag är sambo. Mycket för att jag får ett annat utlopp för mina tankar nu när jag pratar med honom, men ändå, både i bloggen och dagboken känner jag att det inte heller bara flyter på, som det gjort förut. Även fast jag har ett stort behov av att sätta ord på mina tankar. Jag är i alla fall glad att du och ni fortsätter med sidan!

    Svara

Skriv en kommentar!