Gästblogg: ”Viljan att visa upp sig”

Signaturen ”Eia” gästbloggar med ett inlägg om exhibitionism, att visa upp sig och att njuta av att andra ser en.

Är det okej att vilja visa upp sig?

Jag har funderat i helgen. Klurat, fotat, tittat, funderat lite till, raderat. Ångrat mig. Fotat igen, sparat, redigerat, funderat lite till, och raderat.

Jag tror inte jag är så annorlunda från många andra människor – vi gillar att bli sedda, att få uppmärksamhet och att få höra positiva ord kring den egna personen eller sitt utseende. Det är väl inte speciellt ovanligt eller konstigt? Sedan är det ju en viss skillnad på hur, och varför, man får den uppmärksamhet som man vill ha, samt om det leder till positiva eller negativa konsekvenser.

För min egen del så gillar jag att visa bilder på mig själv, mer eller mindre lättklädda. Ibland visar jag mer, oftast mindre, men spänningen och ”kicken” jag får av det är ändå detsamma. Jag tänder på tanken att det kan finnas någon där ute i ”cyberrymden” som uppskattar eller kanske tänder på mina bilder. Samtidigt är jag livrädd för den där negativa feedbacken som bara ligger där i vassen och lurar, den som är beredd att hoppa upp och bita mig i arslet när jag minst anar det.

Hur mycket är det okej att visa? När får man visa det, och för vem? Spelar det någon roll om man är i en relation eller om man är singel?

Det jag gillar med klumpesnusk.se är att det inte bara är okej att visa upp sig, utan att det till och med är uppskattat och uppmuntrat. Det spelar ingen roll om jag är tjock eller smal, har olika stora bröst, rakad eller orakad, så är det okej. Det uppmuntras dessutom på ett bra sätt, inte på det där ”Fan va läcker du är bruden, jag blir kåt av att se dig, dig skulle jag vilja stoppa kuken i”-sättet som kan förekomma på andra ställen. Och jag vill visa upp mig. Problemet är dock att det där tvivlet, och den där rädslan ändå finns någonstans i bakhuvudet. Tänk om någon jag känner ser det? Vad kommer de säga? Kommer ryktet spridas? Kommer det snackas skit om mig bakom min rygg?

I min bekantskapskrets är sex och sexualitet något ytterst privat. Jag och mina tjejkompisar pratade aldrig om sådant när vi var yngre. Jag var nog ganska nyss fyllda 19 när jag började hitta nöjet i att fota mig själv, jag stod i mitt sovrum framför spegeln och knäppte bilder på mig själv iklädd bikini. Jag tyckte att jag var så jävla sexig! Det var en känsla jag aldrig hade känt innan, trots att jag då hade ett 2,5-år långt förhållande bakom mig. Han fick mig aldrig att känna mig sexig, inte på långa vägar i närheten av så sexig som dessa ego-fotografierna fick mig att känna.

Så jag blev medlem på diverse olika ”snusk-inriktade” communitys. Jag lade upp en relativt anonym profil, med bilder på min halvnakna kropp. Det var en sådan enorm kick att logga in och läsa kommentarerna på mina bilder, 99% positivt och jag var helt såld. Det blev som en drog. Jag ville ta fler bilder, lägga upp mer bilder, utmana mig mer, mindre och mindre kläder. Men jag la aldrig upp något som jag inte kunde stå för, det var jag väldigt noga med. När jag sedan gick in i ett förhållande igen, så la jag ner dessa sidor och då även det beteendet, men min önskan och längtan efter att få visa upp mig fanns ändå kvar. Jag var dock väl medveten att om jag hade gjort det, antingen genom att fråga om hans åsikt i frågan, eller om han kommit på mig om jag gjort det i smyg, så hade jag varit förhållande-lös, och det ville jag inte. I hans värld fanns det ingenting som kunde försvara att visa sig naken, eller halvnaken, för främlingar på internet. Needless to say, det höll inte och efter det återgick jag till gamla vanor igen.

Nu, flera år samtidigt, så tycker jag fortfarande om att visa upp mig, så länge det är på mina villkor förstås. Men frågorna kvarstår; hur mycket får man visa? När får man visa det, och för vem? Får man visa upp sig även om man är i ett förhållande (med eller utan sin(a) partners ”godkännande”?) och vad ska man göra om de gamla bilderna på något sätt kommer tillbaka och ”biter en i arslet” senare i livet? Men framförallt; är det okej att vilja visa upp sig?

Läs även dessa inlägg:

3 reaktion på “Gästblogg: ”Viljan att visa upp sig”

  1. Silke

    Intressant inlägg. 🙂 Och jag tror man kan göra det relativt enkelt för sig genom att säga att alla människor tycker om att få positiv feedback. Oavsett om det är nakenfoto eller en ”vanlig” bloggtext. Ta bara Facebook och Twitter? Visst är man med för att man vill men en stor del av det är i mångt och mycket för att bli sedd, hörd och bekräftad. Det gäller även det ”riktiga” livet. Att få beröm är underbart.
    Den negativa feedbacken är vi alla rädda för. Ett ord kan räcka för att man ska falla. Hårt. Och det kan krävas många ord långt efteråt för att man ska resa sig igen.

    Vad det gäller bilder av naknare karaktär så tror jag fullt och fast på en öppen dialog med sin partner om man nu har en. Eller flera. 🙂
    Dessutom tror jag att det är än viktigare att bara visa upp bilder som man själv tycker om. Och som du skriver i texten, som man kan stå för. Även om dom en dag ”biter en i arslet”. Som alltid på nätet; Tänk efter före.

    Ha en fin fredag! Kram!

    Svara
  2. Pingback: Naket: Eia « Klumpesnusk

  3. Elin S.

    Tack för att vi har fått dela dina tankar runt detta!!! Och jag håller med Silke ovan, och lita på din magkänsla när du vill visa bilderna. En fin bild är en fin bild – oavsett om kläderna är på eller inte.

    Svara

Skriv en kommentar!