Läsarutmaning: Knulla är enkelt men att älska, det är en helt annan sak…

Silke skriver att hon behövde mer få orden på pränt än att delta i en tävling. Jag är dock glad att hon vill delta i läsarutmaningen med följande fundering:

Att ha sex, ligga eller att knulla, det är världens enklaste. Och jag anser mig bra på det. Att knulla alltså. Jag vet vad som ”förväntas” av mig. Jag tycker det är skönt att göra det skönt. Jag må vara påverkad av medias bild av hur en kvinna ”ska” vara i sängen. Hur hon ska röra sig, hur hon ska röra vid och vara. Kåt, busig och äventyrssugen. Allt det där är jag. Så länge jag knullar vill säga. Min egen njutning är det inte så noga med, jag fejkar en och annan orgasm. Nöjer mig med ”nära är bra nog”. Bara det är skönt för min partner.

Under drygt tio års förhållande med samma man kom jag i en äkta orgasm kanske 20-talet gånger. Sexet var skönt men vi, eller i ärlighetens namn, jag, tog aldrig ansvaret för mina orgasmer och visade ärligt hur jag egentligen ville att vi skulle göra för att jag skulle komma. Jag vet att han tände på mig. Men jag antar att jag blev lat. Och ärligt lite rädd för att kanske bli avvisad om jag verkligen visade mitt sanna jag. Därför knullade vi mest. Och det var bra ligg, riktigt bra även om jag sällan kom så var det skönt. Men älskade, det gjorde vi ytterst sällan.

Samma mönster med lite skarpare ändå, upprepade sig sen efter det att jag blev lämnad av samma man för en annan kvinna. En kvinna som var min raka motsats. Höggravid, ratad och trasig inombords hade jag inte modet att visa upp mitt sanna jag. Med tiden läkte jag så pass inombords och hittade tillbaka till livet, så jag njöt av männen som passerade. Och dom njöt av mig. Nu har jag en kropp som är märkt av livets naturliga prägling. Alltså inte så där ”media-vänlig”. Graviditeter, upp och viktnedgång och ärrad av yttre påverkan. Jag har valkar och bröst som inte är som dom var en gång för 15 år sedan eller så. Och för att uppväga det? Då knullar jag. Så att jag duger i alla fall. Vilket är absurt, jag vet. Jag vet någonstans att jag gör männen en otjänst men att jag framför allt gör mig själv mindre än vad jag är.

Jag har hört orden. Att jag är fin. Till och med vacker. Att mina kurvor förför. Att jag är sexig och kvinnlig. Mjuk. Skön och underbar att älska med. Alla orden har jag hört. Från män av olika sort. Ensamstående pappor. Gifta män. Väldigt vältränade män. Män med lite ölmage. Män med mycket mage. Rakade. Orakade. Alla olika. Och jag har älskat deras kroppar för att dom är äkta. Alla skrymslen av deras kroppar har jag med förtjusning utforskat och njutit av. Men jag har inte tagit in att det skulle vara detsamma från dom gällande mig. Att dom ärligt faktiskt tycker allt det där som dom sagt.

Så träffade jag ”han”. Den där som lyckats riva ner mig och mitt försvar. Och nu sakta bygger upp mig igen. Han är slank och lång. Dessutom några år yngre än mig och jag förundras över hur han vill ha just mig? Småbarnsmorsan med skavanker lite överallt? Han kan ju få en ung kvinna. En smal och slät kvinna. Men nu var det ju den lilla detaljen att det var mig han ville ha. Ingen annan. Han har själv en del i bagaget. En liten självkänsla som av olika skäl inte kan tro att jag vill ha honom. Men det vill jag. Och han anser att då borde jag ju begripa att samma sak gäller från hans sida. Det är väl logiskt? Hjärnan förstår. Men inte hjärtat och själen.

Men sakta inser jag och till och med vågar tro på att han uppriktigt älskar att dra med sin hand över min mage. Känna ärren i huden efter det som hände för en del år sen, bristningarna efter graviditeterna, känna sältan från min fitta när han slickar den, även om den kanske inte är helt slätrakad varje dag. Han tycker dessutom att jag smakar gott. Ingen har sagt så innan. Jag har fånigt nog legat och varit livrädd för att jag inte skulle göra det. Till och med undvikit att ta emot oralsex bara därför.

Hans suckar av hänfördhet när han lojt drar fingret över mina skinkor och märker hur jag darrar under hans fingrar för att jag är så känslig där, dom är äkta. Han lyckas sudda bort alla eventuella tankar på att min rumpa nog både är bred och gropig när jag ligger där naken framför honom. Hans fingrar hittar på något magiskt vis rätt till klitoris och jag ropar lågt av förvåning varje gång. Ingen har rört mig så som jag rör mig själv. Jag har inte låtit någon göra det heller i och för sig. Ansvaret ligger på mig med. Inte bara männen jag varit med. Jag har avsagt mig min egna totala njutning på grund av osäkerhet och dum fåfänga.

Långsamt, långsamt lär vi oss, men framför allt jag, hur jag ska njuta fullt ut av min kropp och vad han gör med den. Långsamt ”lär” jag mig att min kropp är värd att bli älskad med. Inte bara knullad. Jag har en bit kvar. Vi har en bit kvar till att bli riktigt bra tillsammans. Vi lär känna varandra än. Men han ska ”tysta rösten jag har inom mig” har han sagt. Kan han tro på mina ord om honom och hans kropp så ska jag så småningom tro på hans om min också.

Jag har redan efter ett par månader fått fler orgasmer än vad jag fått under ett par år. Vi har tillsammans tvingat mig att naket verkligen lyssna, inte bara höra, och ta emot orden om att jag är det sexigaste och vackraste som finns för honom. Tillslut så kanske det går av sig själv? Att jag faktiskt tror på är allt det där? Och ser den där vackra kvinnan i spegeln på morgonen?

Jag ska låta mig själv, och honom, att älska med mig ibland. Kanske till och med oftare än vi knullar mig.

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Läsarutmaning: Knulla är enkelt men att älska, det är en helt annan sak…

  1. Mia

    Tack för din text. Den berörde mig. Hoppas att jag en dag kan få dra samma lärdomar som du har gjort.

    Svara

Skriv en kommentar!