Kärlek är omtanke och omtanke är kärlek

För lite mer än ett decennium genomgick jag en oerhört traumatisk och förödande händelse. Ett kaos som var så starkt och smärtsamt att det raserade och förstörde den person jag var vid det tillfället. Jag har nämnt denna händelse emellanåt i bloggen, och nämnt att jag sedan dess har fört en konstant kamp för att bygga upp min person igen. Från grunden har jag fått skapa vem jag är, och det har gett mig möjligheten att skapa någon jag trivs bättre med även om det också innebär att varje dag var en ny dag full med osäkerhet. Under årens lopp har det dock gått mestadels bra, och även om många frågor fortfarande finns kvar så är jag väldigt nöjd med den person jag blivit idag.

Men det finns skador också, sår som fortfarande finns kvar och även om jag lyckats lära mig att hantera dem fanns det perioder då det inte var så lätt. Ett av de såren är att jag har svårt att ta emot hjälp, även från vänner och familj. Jag har gjort det, men alltid med en stor skuldkänsla och en känsla av att jag skapar problem för de jag får hjälp av. Jag har fått hjälp när jag har haft ekonomiska problem, jag har fått hjälp och stöd när jag har känt mig ledsen och ensam. Hjälpen har varit stor ibland, men oftare har den varit liten. Liten som i, om jag varit hungrig har någon lagat mat åt mig. Liten som i, när jag har mått dåligt och legat i min säng och gråtit har någon suttit nära och lyssnat på mig.

Jag oroade mig så mycket för det. Att jag skulle bli skyldig tillbaka. Jag visste att om det var omvänt skulle jag göra exakt likadant. Jag har alltid varit en hjälpsam människa, alltid varit redo att försöka ta hand om de som betyder saker för mig. Jag brukade ofta säga åt vänner som hade det svårt att hellre be mig om nånting jag inte kan göra, än låta bli att be mig om nåt jag kunnat göra. Det var även ett sätt för mig att skapa ett värde hos mig själv, att kunna hjälpa andra som hade det svårt. Jag gjorde det inte för något slags vinstsyfte eller för att någon skulle bli skyldig mig en tjänst som jag kunde kassera in vid senare tillfälle. Jag gjorde det inte för att kunna kräva hjälp. Jag gjorde det för jag ville finnas där för mina medmänniskor och ställa upp när någon har det svårt. Jag gjorde detta för nära, gamla vänner likaväl som för relativt nya kontakter och bekantskaper.

Men ändå fanns alltid den där gnagande känslan i bakhuvudet. Den där känslan att jag inte förtjänade den hjälp jag fick, att man bara gjorde det för att senare kunna använda det som ett kvitto eller skuld. Det tog mig ganska många år innan jag förstod att andra människor gör det av samma skäl som jag gjorde det – för att de brydde sig om, för att de inte förväntade sig nånting tillbaka. De gjorde det av kärlek för mig, oavsett om det var kärleken från en familjemedlem eller en vän eller en partner. Det var det närmaste jag varit med om totalt ovillkorlig kärlek.

Ett av mina favoritcitat är nånting som Moder Teresa sa en gång, och det är nånting jag ofta påminner mig om. Hon sa att man inte ska söka efter stora underverk, man ska utföra enkla handlingar med stor kärlek. jag tycker det ligger väldigt mycket i det. Att ta hand om någon och göra en till synes enkel tjänst av omtanke, det är kärlek. Vi får den varje dag. Bara för att den inte innehåller orden ”jag älskar dig” betyder inte att den saknar känslan. När du ligger svag och orkeslös och behöver äta nåt, att någon bryr sig om dig och lagar ett mål mat åt dig – det är en kärleksfull och enkel handling som betyder mycket för dig. Det är kärlek från en vän, familjemedlem eller partner.

Att få vara liten och svag, och få hjälp från en medmänniska oavsett vilken relation och etikett man väljer att sätta på denne är kärlek.

Jag tror att vi bara får ett liv. Jag vill inte leva det livet i en kall, hård och omänsklig värld. Jag vill ge små handlingar av kärlek till mina vänner, min familj och människor i min omgivning. I sin tur kommer dessa att ge små handlingar av kärlek till sina vänner, till sin familj. Förhoppningsvis fortsätter det och kanske skapar vi lite värme, omtanke och trygghet.

Läs även dessa inlägg:

Skriv en kommentar!