Jag behöver inte bränna allt

För några år sen hamnade jag i en period då jag upplevde att det enda sättet att gå framåt i min sexuella och känslomässiga utveckling var att lämna allt jag var bakom mig. I korthet kände jag att det jag var, det jag upplevde och det jag hade erfarit var hämningar som hindrade mig från att utvecklas. Jag behövde lägga alla dessa saker på nån slags mental majbrasa och elda upp dem för att rensa mitt inre från dem och börja om på nytt.

Sedan lite mer än ett år tillbaka har jag insett att jag inte behöver göra det. Jag kan vidareutveckla mina tankar och känslor, och även om jag har mina hämningar så är det ändå saker som definierat vem jag är – och är saker som trots sin hämning ändå har hjälpt mig att utvecklas eftersom jag skapat en kämpaglöd och gått in i närstrid med just dessa hämningar. De har sakta förlorat sin makt över mig och även om jag upplever att de finns kvar inuti mig känner jag inte att jag definieras av saker jag inte är – utan numera känner jag att jag definieras av vad jag väljer att göra och inte göra.

Förra Februari hade jag en förlösande upplevelse tillsammans med Blanka i en väldigt varm bassäng. Det var en stor upplevelse och den låste upp nånting inom mig. Det var nästan en pånyttfödelse, och den största lärdomen jag tagit från den är att jag inte behöver ta bort allt för att kunna gå vidare. Jag kan fortsätta vara mig själv och ändå utvecklas.

Ju mer jag kämpar på, desto mer blir jag som jag vill vara – men utan att behöva göra en så stor uppoffring som jag först trodde.

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “Jag behöver inte bränna allt

Skriv en kommentar!