Din dator går före allt!

Min fd sambo Rama hade ett brinnande datorintresse, som lyckligtvis smittade av sig på mig så att jag kan tala nerdiska med viss brytning. (Relationen med Rama var min sista fullt ut monogama relation.)

Jag kunde dock under vår tid som sambor bli vansinnig på att det ibland kändes som att hans dator fick mer omsorg än mig. ”Hon” fick all tid och det plöjdes ner pengar för att hon skulle fungera bra.

Jag påminns min frustration när jag hör en ung tjej på tåget svarar sin partner i telefonsamtal att hen förr brydde sig om henne på samma beskyddande sätt och omsorg som hen visar sin dator. Det är i slutet av ett samtal om vilka små kärlekssaker de gör för varandra där partnern tydligen sagt att hon inte gör såna alls och hon vill visa på att det går minsann åt båda hållen.

Jag kommer också att tänka på hur ofta jag hör att fler än jag själv hamnar i skuldbeläggande träsket när man talar med sin partner. ”Du säger att jag…” följs av ”Men du gör minsann också…” Som att två fel skulle bli ett rätt. Jag kan inte se att det blir annat än en negativ spiral nedåt.

Jag vet med mig att jag oftast gör det när jag egentligen borde säga vad jag känner. Istället blir det först överslätande skenbart lättsamma ord följt av taggiga ord som gör båda ledsna. Hade samtalet ovan blivit annorlunda om hon hade sagt, när du säger att jag inte gör små kärlekshandlingar så blir jag ledsen för jag försöker få dig att känna dig älskad.

Ibland när jag får frågan om jag inte tycker det är jobbigt att mina partners är med andra människor brukar jag tänka på timmarna Rama satt okontaktbar i datorföreningens lokal. Jag kan tycka att det är jobbigt när mina partners inte är tillgängliga, jag vill umgås mycket med dem. Det skiljer sig dock inte från att de skulle vara upptagna timmar i gymmet eller med frimärkssamling.

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “Din dator går före allt!

Skriv en kommentar!