Terapeuters fördomar om öppna relationer

En tid sen var det ett intressant samtal i kommentatsfältet under ett annat inlägg mellan Ce, som ställde frågan nedan, och Klumpesnusk som jag vill lyfta fram.

Vad tycker du/ ni om svaren i den här chatten på dn : http://www.dn.se/chattar/chatt-hem/chatt-med-tomas-bohm

Tänker kanske specifikt på det här:

Meiriana: Men om man har en öppen kommunikation med sin primära partner och den ena/båda är polyamorösa borde väll det till 95% chans inte finnas otrohet sålänge en dialog är öppen? Vad är din åsikt egentligen på Poly-relationer?
Tomas Böhm: Det gick inte på 60-talet och inte nu heller. Det låter som en räddningsfantasi ur en låst psykisk situation, men i verkligheten är min erfarenhet att det inte fungerar. Det är ett långsamt sätt att göra slut med sin primära partner och att undvika den begränsning som behövs för att åstadkomma närhet och tillit i en relation

Klumpesnusk svarade Ce:

Det är ett ganska typiskt och tråkigt svar. Jag har sett sånt här förut, och det är baserat på fördomen att ”öppna” relationer inte bygger närhet. Oftast har de personer som säger såna här saker ingen eller väldigt lite erfarenhet av det de talar om, utan baserar det på antingen den lilla procent av människor som kommer till dem efter att ha försökt och misslyckas eller på sina egna fördomar. Det är sällsynt att dessa människor faktiskt har kontakt med alla de människor som lever så här framgångsrikt.

Deras åsikter baseras ofta också på att ”riktig” kärlek är en uppoffring, att man behöver investera i relationen och att ”äkta” kärlek enbart kan uppstå när två människor hänger sig åt varandra och investerar i relation.

Som sagt, hans åsikter är inte ovanliga och de har tyvärr väldigt lite gemensamt med mina egna erfarenheter. Det är också lite problematiskt då de flesta monogama människor (och därtill mest troligt hr Böhm själv) definierar en relations ”framgång” som rätt olika jämfört med hur många polysar kan göra det. Parterapeuter tenderar att lägga stor vikt på den monogama myten om livslångt partnerskap medan polysar ofta accepterar att relationer kan ha begränsad livstid, dvs att det är fint med livslång kärlek men all kärlek kan ta slut och det är dåligt att sparka vidare på en död relation.

En del människor försöker säkert komma ur ett dött förhållande genom att föreslå att ”öppna upp” och det sedan kunna backa sig ur det genom den bakdörren, men det har ingenting med sund polyamori att göra utan är snarare ännu ett exempel på hur monogami skapar märkligt beteende hos många människor.

Ce kommenterade vidare

Nej jag blev förvånad över svaren (och frågorna också egentligen) i den här chatten. Han svarar ju alltid med att det krävs parterapi (marknadsföring?) och att det är svårt att komma över otrohet.
Men människan är en komplex varelse med individuella tankar, känslor, beteenden och åsikter, och att två personer ska komma samman i en relation måste ju vara det mest komplexa samspel som finns. Jag ser inte hur man kan förenkla något sådant på det sätt Böhm gör, och han ska jobba med detta professionellt!
Och att döma ut en livsstil på det nedvärderande sättet känns väldigt trångsynt. Jag lever inte polyamoröst men jag ser inte varför jag skulle döma ut det på det sättet. Relationer, och speciellt kärleksrelationer eller sexuella relationer, följer inga mallar eller regler. Det är det mest ologiska känslobaserade och oförnuftiga vi gör här i livet och alla gör det på sitt sätt efter sina förutsättningar. Ibland mår vi bra av det, ibland dåligt, ibland gör vi ”rätt”, ibland ”fel” men det är aldrig enkelt. Monogama relationer har väl lika mkt ”problem” som polyamorösa eller singlar har, jag ser inte varför det skulle vara att föredra. Att han dessutom målar upp den otrogna som en skurk och dålig människa gör mig förundrad. Som om livet vore en rak linje av rätta beslut som är enkel att följa och alla snedsteg och avkrokar är fel och dåliga. Vilka är dessa perfekta människor som lever så styrda av idealet och normen att de känner rätten att döma andra? Och hur kan man som yrkesverksam terapeut förenkla verkligheten så?


Klumpesnusk fortsatte samtalet

Som sagt, det är en kombination av fördomar och dumhet. Parterapeuter kommer ju enbart i kontakt med de som misslyckats, och har därför svårt att se bortom sin egen händelshorisont. Lägg sen på detta normer, fördomar och en övertro på sitt eget yrke och man får människor som hr Böhm som snabbt dömer ut saker.

Givetvis skulle han inte heller underminera sin egen yrkeskategori genom att erkänna att det finns gråskalor, och som du säger – otrohet är aldrig så svartvitt som Böhm verkar anse. Otrohet kan bero på en regnbåge av orsaker, ingen av dem speciellt enkel eller snabb att dra slutsats av. Men vi matas med attityden att den som blir bedragen är ett offer och att den som är otrogen är förövaren. Det är aldrig så enkelt, tyvärr. Men som sagt, jag tycker det är väldigt vanligt i den monogama världen.

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “Terapeuters fördomar om öppna relationer

  1. Pingback: ”Bli poly är ett plågsamt sätt att göra slut” « Klumpesnusk

Skriv en kommentar!