Klädkoder och ambivalens

Jag och Blanka sitter i vardagsrummet och tar det lugnt. Hon sitter med sin lilla bärbara och ser på SVTPlay, jag sitter med min lilla bärbara och läser nyheterna. Jag hakar upp mig lite på den här artikeln om en skola som har blivit anmäld. Eller nånting, jag har skummat texten och blir inte riktigt klok på den faktiskt. Som jag förstår det är det en kristen friskola med något konservativ syn på hur unga tjejer får klä sig. Den har såvitt jag förstår det i det förflutna blivit anmäld för att den nekat elever när den enligt skollagen måste ta emot alla som ansöker. Eller nåt. Jag är långt ifrån en expert på skollagen, friskolor eller ens att orka läsa hela artikeln.

Det här med klädkod är dock ett förvånansvärt omdebatterat ämne. Jag själv har ingenting emot dem så länge den som skapat dem är tydlig med att det förekommer en klädkod, samt är beredd på att betala för att den följs. För omkring 12-13 år sen arbetade jag på en arbetsplats med klädkod, och detta irriterade mig till ingen ände då jag aldrig lyckades få ett rakt svar på exakt vad som var godkänt. Man försågs med två tröjor som skulle användas i den s.k. ”uniformen” men förutom det var det enda säkra att blåjeans var strikt förbjudet. Att känna till resten av klädkoden blev desto mer krångligt. Jag förväntades dessutom själv köpa skor och byxor på löpande band tills dess att min chef ansåg mig representabelt klädd. Det tog mig totalt tre par byxor och två par skor innan detta mått uppfylldes, och detta skapade bara en oerhört irriterande frustration hos mig. Som sagt, jag har inget emot klädkod men den får isf inte innehålla någon som helst ambivalens.

Har ni sett den där filmen Office Space? Det finns en scen i den där Jennifer Aniston tjafsar med sin chef (spelad av filmens regissör) där han kritiserar hennes ”uniform” men konsekvent undviker att säga rakt ut vad han förväntar sig av henne, istället gör han krystade referenser till att när hon bara uppfyller minimikravet av klädkoden så ”saknar det ambition” och liknande halvmesyrer. Alla vi som nån gång jobbat i ett löneslavsyrke där vi är längst ner på totempålen känner igen detta.

Men ja, jag har själv ingenting emot klädkod om den är tydlig. Är den otydlig däremot, då reser jag ragg. Ska man ha en klädkod ska den vara in i minsta detalj, och man bör vara beredd på att själv bekosta att den följs. Klädkoder är generellt byggda på godtycklighet – inte vara ”för” urringad och inte heller ha för ”kort” kjol. Vem definierar detta? Det är öppet för godtycklig ambivalens, och sånt irriterar mig.

Inte heller har jag nånting emot skoluniformer, faktiskt. Tvärtom kan jag se poängen med det. När jag gick i grundskolan fick vi läsa om hur man i Storbritannien hade skoluniform (något som nu blir mer och mer sällsynt där också, åtminstone i statliga skolor) och detta presenterades på ett lite flämtande vis som något väldigt konservativt och gammaldags. Bjärt kontrast till det progressiva Sverige. Men jag har ingenting emot skoluniformer och ser i mångt och mycket poängen med dem, då de avskaffar mycket av den sociala navelskådningskultur som annars florerar i skolor. Skolungdomar lägger stor vikt vid status, och man signalerar detta med kläder och accessoarer. Skoluniformer skapar jämlikhet och ger mindre fokus på social status. Många jag säger detta till reagerar ungefär som att jag föreslår fascism där alla ska vara identiskt klädda och marschera runt i prydliga led. Det gör jag ju såklart inte, jag har noll intresse av att kväva en ungdoms individuella känsla och utveckling.

Naturism liknar detta, men gör det bättre tycker jag. När man tar bort kläderna som social statussymbol blir man mer jämlik. En naken man eller kvinna är inte lika tydligt statusinriktad som en man eller kvinna klädd i kostym eller smutsig overall. Utan kläder signalerar man inte längre saker som klasstillhörighet eller social status. I min erfarenhet glömmer naturister ofta bort detta sociala spel då symbolerna med sin respektive status inte längre är lika synlig. Litegrann som att om man plockar bort medaljer och rangbeteckning från en menig soldats och en generals uniform så blir det svårare att se deras plats i hierarkin.

Okej. Nu vet jag inte riktigt vad första halvan av inlägget om klädkoder egentligen har gemensamt med andra halvan om skoluniformer och naturism, men tja… Nu har jag iaf fått skriva av mig om ämnet! Nu ska jag pussa lite på Blanka och sen ska vi fundera ut lite middag. Sköt om er!

Läs även dessa inlägg:

Skriv en kommentar!