Dubbla minus blir inte plus

En vän till mig sa för några veckor sen att få saker gjorde honom lika innerligt deprimerad som dejtingsajter. Jag kan helt och hållet sympatisera med vad han menar. Jag finner dejtingsajter oerhört deprimerande, och att de är lysande exempel på hur alla fina sidor hos människor devolverar till nåt slags svettig sörja baserad på minsta-gemensamma-nämnare.

Dejtingsajter är ungefär som alla fester jag ogillat. De befolkas av högljudda, självupptagna och oerhört ytliga människor som gör ögonblicksbedömningar av dig som person, och enbart värdesätter en snäv uppsättning kriterier. Kriterier som i min mening alltid är mer eller mindre meningslösa, som t.ex. hur ”snygg” du är eller hur ekonomiskt solid du är. Du blir aldrig bedömd efter viktiga kriterier, som din intelligens eller omtänksamhet, eller att du har bra humor eller är en riktigt skön person. Nej, på en minut eller tre ska du lyckas imponera på människor som ändå aldrig blir imponerade av dig, och där sättet du ska imponera på dem hela tiden är under ett ständigt skiftande glastak. De flesta dejtingsajter existerar i en märklig parallell dimension som till ytan påminner om våran, men som befolkas av märkliga varelser liknande människor och som har underliga regler och kommer från en kultur som är märkligt lik våran men ändå så oerhört olik våran egen, och så oerhört absurd i skillnaderna.

De flesta dejtingsajter riktar sig dessutom till den heteronormativt tvåsamma kulturen, och därför uppstår ofta en hel del absurditeter. Eftersom monogami i min mening oftast är mer som en anställningsintervju än att lära känna nån, så om du mot förmodan lyckas få kontakt med någon blir det ungefär som att gå på just en anställningsintervju. Vad har du för framtidsplaner, vad tycker du om Det Här eller vad tycker du om Det Här, kan vi ha en framtid tillsammans, vilka löneanspråk har du, jag tycker att Det Här är rimligt, vad sägs om att skriva kontrakt?

Ungefär så upplever jag att det går till. Eftersom monogami är målet att dela resten av sitt liv med en enda person måste man givetvis göra jättemycket research på den personen innan man investerar sin tid, sin energi och eventuellt sin kärlek i den personen. Är man som jag lite för snabb på att föreslå en träff för att se om det stämmer, då är det dags att bli misstänksam. Man måste ju vara försiktig och undvika att välja Fel Person, vilket i sin tur leder till väldigt mycket pekande, petande och knuffande för att ta reda på om avelsboskapen är av rätt sort.

Så, dejtingsajter är i princip alla jobbiga, tråkiga och nedlåtande saker som en ytlig fest är kombinerat med en horribelt opersonlig anställningsintervju. Ett lysande recept på att känna sig värdelös, ointressant och som att man måste ändra sig helt och hållet för att tillgodose behovet hos en mer eller mindre vilt främmande människa.

(Vad anser jag om sexkontaktsidor? Att de är ungefär samma sak, men där är du inte ens en människa, utan reducerad till ett stycke kött som man daskar till för att se om det smackande ljudet låter bra.)

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “Dubbla minus blir inte plus

Skriv en kommentar!