Otrogen: ”Jag drev med henne”

Jag finner en tråd på forumet Familjeliv* om någons sambo som chattat på Wordfeud med en annan kvinna och utöver planer på gemensam SPA har han kallat henne sötnos och skrivit att han har tråkigt när han haft myskväll med sambon. Han verkar ha gjort de klassiska sakerna som stänga in sig och hålla mobilen ifrån henne för att gömma vad han gör. Nu påkommen, efter att sambon kontrollerat mobilen, upprepar han som ett mantra att sambon ska förstå att han bara drev med tjejen och att han älskar henne**. Otrohet eller överreagerar sambon?

I min bok är det han gör otrohet. Han har undanhållit henne saker på ett lögnaktigt vis. Alla mina tre förhållanden är ”öppna förhållanden”. Vi avstår inte att möta andra sexuellt och romantiskt och att kalla någon sötnos är inte otrohet, men att någon ljuger och lovar någon annan tvåsamhet är det. Om någon av mina pojkvänner skulle skriva att han har tråkigt på en av våra bestämda myskvällar skulle det såra mig rejält. Myskvällar behöver inte vara avancerade, men jag vill att vi båda är närvarande – inte att den ena längtar bort. Det skulle kännas så fel att det jag tyckte var trevligt, mysigt, sexigt har min partner uttryckt sig negativt om och inte talat med mig om det.

Jag tycker inte att hon överreagerar, hon verkar till och med relativt sansad. Han verkar varit medveten om redan före att hon inte kommer uppskatta ”skämtet” med den andra tjejen och att han gått över deras relations gräns för otrohet. Vi vet inte hur deras överenskommelse såg ut före och risken är väl att den var den där luddiga outtalade som många relationer verkar ha, men han har känt ett behov av att smyga. De som kommenterar i tråden resonerar kring hur sambon ska agera nu och vem vet? Kanske kan hon återfå förtroendet för honom? Han har raderat appen som ett första steg.

Om det hade varit min sambo i ett tvåsamt förhållande skulle vår relation vara över oavsett om jag kunde återfå min tro på att han talar sanning då jag skulle tappat respekten för honom som människa. Jag brukar påpeka att det sällan är människor som är dumma, utan att människor gör dumma saker. Att göra dumma saker är oftast ogenomtänkt och mänskligt. Att ljuga för ens partner är en sån sak som är dum att göra. Att driva med någons känslor som han hävdar han gjort i någon månads tid är för mig att vara dum, elak. Elakhet utöver vad jag (förhoppningsvis) accepterar.

Vi har ofta bilden av att det är två som går bakom ryggen på en, men jag tror att det oftare (till en början i alla fall) är bara den med partner som vet att den vilseleder båda. Det finns där ute en tjej som kallats sötnos och förmodligen myst vid tanken på resa till Åre med killen hon mött på chatten. Oavsett om han berättar varför han avslutar deras kontakt (”jag har sambo och har bedragit både henne och dig”) eller bara raderat Wordfeud och försvinner ut i cyberrymden så är hon lämnad, sviken och förmodligen ledsen. Att hon var hans tidsfördriv och driftkuku var hon nog inte medveten om. Jag hoppas att jag inte skulle överväga att fortsätta vara med någon som kan tänka sig behandla människor så.


Sambon och tjejen kanske ska spela ett gemensamt parti mot killen…

* För er som läst Blanka Blad, ja jag har kapitulerat mitt motstånd mot Familjeliv till förmån för min nyfikenhet. Flashback ger mig inte samma uppslag till texter på relationsteman som Familjeliv.
** Honey, I fuck her. I make looove to you.

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Otrogen: ”Jag drev med henne”

  1. secretessa

    Just det där med att tycka att mysstunden med sambon är tråkig känns så plumpt, varför inte berätta det för henne istället och göra nåt åt det. Nej den saken skulle nog göra mest ont i mig.

    Svara
  2. kajan

    Varför är gräset grönare på andra sidan stängslet? Jag tror att det beror på ”staketet” självt, den gräns som vårt normativa samhälle sätter upp för hur relationer ska se ut för att vara socialt ”godkända”, oavsett vad vi som individer känner och önskar. Detta, samt bristen på kommunikation mellan parterna i ett (tvåsamt) förhållande bäddar för det som kallas otrohet. Jag har varit den ”otrogna”, hon som döljer sina förehavanden, smusslar och använder lögner av alla slag – hur och varför det blev så är egalt, kontentan är att varken jag eller min partner varken kunde eller vågade prata med varann om våra känslor. Vi höll masken både mot varann och omvärlden, körde det spel för gallerierna som förväntas i ett samhälle som har den seriella monogamin som rättesnöre. Sorgligt nog. Att någon jag älskar gått bakom ryggen på mig är svårt att bära – och jag har gjort det själv mot andra! Jag förstod inte bättre. Men det är en klen ursäkt.

    Svara

Skriv en kommentar!