Om kommunikation

Killyourdarlings beskriver i inlägget ”Oärlig misskommunikation och annat nonsens” bland annat om rädslan att vara för mycket och påträngande. Jag funderade på saken i helgen och försökte skriva om rädslan att andra reagerar och inte själv vill ha kontakt. Att de inte slår undan ens utsträckta hand men känslan att de inte heller tänker på en förrän man står där.

Min text blev en soppa så jag är glad att få läsa liknande tankar så klart beskrivna av Killyourdarlings. Speciellt berörde citatet nedan mig. Jag rekommenderar er att läsa inlägget i sin helhet eller klicka bara för att ge lite bloggkärlek från oss till Killyourdarlings.

Killyourdarlings skrev:

Ändå inser jag idag att jag själv inte är helt ärlig i min kommunikation.

Hur då inte ärlig? Jo, jag vill inte vara för mycket. Jag är rädd för det, för att det är just vad jag är. För mycket. Så trots att jag vill och känner för att höra av mig hela tiden till den jag träffar, så gör jag inte det.

Varför gör jag så?

Finns det någon, man eller kvinna, som inte vill känna sig efterlängtad? Saknad? Åtrådd? Jag vet att jag vill, och det värmer oerhört att få ett telefonsamtal (Maria ringde precis, skitkul när jag precis skriver om kommunikation!) ett mail eller ett sms, egentligen vad som helst, som kommer spontant och inte är ett svar på något. Det innebär nämligen att personen i fråga av någon anledning har tänkt på mig, precis just då. Samma sak när det gäller att ses. Att känna det där: den personen vill träffa mig. Det känns väldigt mycket bättre än: den personen går med på att träffa mig på mitt initiativ.

(Tack Killyourdarlings för att jag fick citera hela detta stycke.)

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Om kommunikation

  1. Sandra

    ”Att de inte slår undan ens utsträckta hand men känslan att de inte heller tänker på en förrän man står där.”

    Det är ju precis det jag menar! Precis så!

    Tack så jättemycket själv, det betyder mycket att det jag skriver betyder något och kan komma till användning.

    Svara
  2. Secretessa

    Jag känner igen det. Att undra om jag håller rätt nivå istället för att bara göra det som jag vill. För det kan ju vara åt andra hållet också.

    Svara

Skriv en kommentar!