”Det där är ju bögigt!”

Under tonåren får vi lära oss en hel del om vad man ska och inte ska göra. Många av dessa lärdomar är i min mening totalt nonsens. Jag försöker leva som jag lär, och en sak som jag försöker följa själv är att man alltid kan ändra sig. Om man lär sig nånting nytt, då måste man acceptera detta och gå vidare med nya erfarenheter. Detta tycker jag står i kontrast med mycket av vad samhället lär ut, där det är viktigare att passa in och vara ”normal” än att vara sig själv, och där det finns tydliga men ändå osynliga regler om vad man får och inte får göra.

En sak som jag hörde mina klasskamrater och en del av mina vänner prata om i tonåren var den typiska bögskräcken. Det fanns en stor skräck för allt som var bögigt, oavsett om det var rosa slalomskidor eller att njuta av saker i stjärten. Det fanns en stark känsla av att bögighet kunde spridas lite som en förkylning, och det var viktigt att undvika dessa saker, för ingen vill ju bli bög eller hur? I korthet var det den typiska homofobin som genomsyrar de flesta av våra skolor och institutioner. En gång fick jag höra om en klasskamrat till en vän till en vän som bodde i en annan stad, ryktet gjorde gällande att denne individ hade stoppat upp en soppslev i stjärten. Det var helt klart bögigt, och oavsett om detta var sant eller ej (för ingen frågade ju såklart den berörda personen direkt) blev personen omedelbart stämplad som en något tveksam individ. Utan att nån av ens hade träffat människan, än mindre pratat med honom.

Jag vill tro att jag på nån fundamental nivå djupt inne i mig tyckte detta var ett absurt beteende. Jag vet inte om jag verkligen trodde det, eller om jag var så hormonstinnt förvirrad som de flesta tonårskillar är att jag höll masken och bräkte målbrottssvajigt instämmande i den allmänna åsikten. Jag minns inte, men jag hoppas och tror att jag innerst inne tyckte det var mysko.

Homofobi tycker jag generellt är ungefär lika stora delar bisarr underhållning såväl som huvudvärksframkallande irritation. Vad homofober kan kläcka ur sig bekräftar mycket av tesen att verkligheten kan överträffa dikten, för en del av de fullständigt infantila teorierna om bögar/flator som sprids är så krystade att man nästan går av på mitten. Allt från att man ”blir bög” om en bög kysser en, till att man ska oroa sig över huruvida en bög har haft ens kalsonger på sig. Idiotiskt!

Lika väl blir jag lite putt varje gång jag ser porr med två tjejer och de kallas för lesbiska, flator eller liknande tillmälen. Vännen av ordning inuti mig vaknar till liv då och frågar lite spetsigt, hur kan ni veta att de är lesbiska? Har ni kollat av att de verkligen bara blir kära i tjejer? Är det verkligen så omöjligt att heterotjejer kan roa sig i sänghalmen med en trevlig väninna? Eller är det verkligen så omöjligt att två porrtikar som identifierar sig som heterosexuella kan posera lite utmanande för att få sig en dagslön?

Orimligheterna är som ni förstår ganska stora när det kommer till homofobin. Gör man bögiga saker så är man enligt den där suddiga homofobiska normen en äcklig bög. Eller nånting, jag tycker det hela är ganska barockt.

Speciellt när man tar i beaktande att jag haft den här instoppad i min rumpa:

Föga förvånande känner jag mig ungefär lika heterosexuell som innan. Jag har ingen plötsligt förkärlek för skrikiga kläder, ett rabiat missbruk av ordet ”daaaaarling!” eller att hoppa i säng med män eller att skrika som en stucken gris så fort melodifestivalen nämns, eller ett plötsligt infall att hoppa på en frisörsutbildning. Eller nån av alla de andra tio miljoner fördomsfulla stereotyperna som finns kring bögar.

Nej, jag känner mig som precis samma man som innan, förutom att jag under dryga tio minuter efteråt kände mig lite öm. Förutom det kände jag mig väldigt tillfredsställd och tömd, efter att ha fått en orgasm vars slag jag sällan skådat tidigare.

Blir man bög av att ha en buttplug i prutten? Ja, i ungefär samma utsträckning som man blir fisk av att titta på simhoppning.

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “”Det där är ju bögigt!”

  1. Blanka Blad

    ”schlagerbög – det är ju som att säga kort dvärg”
    Ah, man kan lita på SVTs Melodifestivalen att köra gamla klyschor som skämt.

    Och se upp med tittandet på simhoppning, jag har svårt för andra fjäll än norrbottniska.

    Svara

Skriv en kommentar!