Ett könlöst samhälle

Året har börjat med en vidsträckt diskussion om vilket pronomen vi ska använda. Behövs ett extra?

Jag tycker hen är ett utmärkt tillskott till vårt språk, ett bra lån av grammatik från finsk-ugriska språken, för de tillfällen jag inte vet eller vill markera vilket kön en person har. Lika användbart är det när jag inte vill avslöja könet då det kan outa vem någon är. Ibland är text obunden till kön varpå det nästan automatiskt blir han och det enligt de flesta könsneutrala ”man”, vilket vid närmare eftertanke inte är det. Man är kukbärare, vi kan inte komma ifrån det. Där har genusvetenskapens motståndare rätt. Det de missar är att när det biologiska könet används i samhället och inte bara vid sex så får det konsekvenser.

Hen var effektivt att använda när jag hade flera partners av olika kön för att jag kunde välja om och när jag ville komma ut. Att använda det avslöjar mig dock som queerkompetent och att jag tillhör subkulturella kretsar. Jag ser mig inte som queer för det är ett mycket vidare och djupare begrepp än att som jag vara poly, biemotionell och kunna använda hen som en naturlig del av ett samtal.

Jag förstår att det kan kännas som en icke fråga för varför behövs ett icke-kön då du är nöjd med det du föddes med, ses som en politisk fråga eller en fråga om jämställdhet och vad har det på en lustblogg att göra? Svaret är enkelt, våra förutfattade tankar om kön begränsar vad och hur det anses acceptabelt att njuta för män och kvinnor. Vad vi förväntas vilja ha för typ av sex och hur det ska framföras. Biologi har betydelse för att vi blir kåta och vill göra barn, men sanningen är ju att massor av sex inte alls har med det att göra.

När jag blir tänd på någon kan jag känna frustration över att inte kunna förutsäga om hen är intresserad av mitt kön. Det är dock något jag tror är ett rätt subkulturellt begränsat problem. Transpersoner har säkerligen svårare flirta med heterosexuella med konflikten att vara en attraktiv kvinna med en kuk mellan benen än mitt problem att inte kunna förutsäga om en vacker androgyn hen vill hoppa i säng med mig. Ärligt kan jag inte veta vad någon gillar sexuellt, men våra inre föreställningar om kön säger att kvinnor vill ha kuk och män vill ha fitta. Det är vad som menas med heteronorm.

Jag vill ha ett samhälle där alla kan känna sig bekväma i sin kropp oavsett kön. Jag vill att barn som växer upp inte känner sig styrda av sitt biologiska kön mellan benen i valet av yrke och att kompetens avgör min lön och befattning.
Jag vill att njutning ska vara fristående från andras förväntningar om hur jag knullar för att jag har bröst och fitta.

Om använda hen kan ge oss minst en diskussion om att vårt biologiska kön påverkar oss från vårt yrkesliv hela vägen in i sovrummet så kan jag tänka mig göra en 68a* vid Svenska akademien och språkvårdare för införandet av hen. Kommer det ge ett könlöst samhälle? Nej.

Vi kommer inte sluta vara kåta på bröst och fittor och kukar och händer och munnar och ögon… Ni vet, kåta kroppar.

* Ha sex där? Fy, vad snuskigt ni tänker, jag menade så klart att jag skulle demonstrera som om det var 1968.

Läs även dessa inlägg:

12 reaktion på “Ett könlöst samhälle

    1. Klumpesnusk

      Jag kan tänka mig att du inte förstår det, men det är på väg mot ett samhälle där människor som inte känner sig hemma som varken han eller hon kan få finnas och få en identitet, och ett samhälle där barn kanske inte lika fort tvingas in i snäva könsroller som definierar pojkar som blåa cowboys och flickor som rosa prinsessor.

      Svara
  1. Blanka Blad

    Varför trams?

    Beskriv varför du anser att hen inte behövs och gärna om du har tankar kring hur vi når till det som Klumpe och jag skriver utan ”hen”.

    Att jag har min åsikt innebär inte att jag är fast i den.

    Svara
  2. Richard

    Jag förstår heller inte vad som är tramsigt, däremot förstår jag heller inte varför ingen påpekar det praktiska med ”hen” även bortom genusperspektivet…

    För nån vecka sen var det nån bil som åkte åt ett håll som fick mig att undra vad föraren tänkte, och uttryckte det ungefär såhär: ”Undrar vad den föraren tänkte? Hen kanske har åkt vilse?” För mig blev det absolut självklart att använda ”hen” på det viset, då jag inte hade någon aning om förarens kön. Att säga ”han/hon” istället hade bara varit klumpigt, och att upprepa ”föraren” är språkligt fult (i varje fall enligt den svenska jag lärde mig på 70-talet, den gäller väl fortfarande?).
    Det finns hu många fall som helst där man fått se mer eller mindre klumpiga konstruktioner som ”han/hon”, ”personen ifråga” osv i alla möjliga texter. Varför man inte skulle kunna ha ett kort och praktiskt könsneutralt ord istället kan jag bara inte förstå.

    Svara
    1. Blanka Blad Inläggsförfattare

      Jag kan instämma i att det förenklar språket. Jag kan använda ”den” men känner ett motstånd göra det om människor då jag känner att jag talar om dem som saker.

      I Metro igår fanns en insändare som råkade göra självmål. Hen som skrivit tyckte att vi skulle slå ihop andra ord om det var ett könsneutralt språk vi vill ha. Nu minns jag bara fyra ord som personen ironiserade över att vi skulle slå ihop, flicka och pojke samt sto och hingst. Intressant nog finns ju redan två könsneutrala ord för dessa saker, nämligen barn och häst.

      Svara
      1. Melonen

        Men är det inte konstigt att samhället först nu ”behöver” ett nytt ord? Vi har ju klarat att benämna varandra med han eller hon alderles utmärkt innan.
        Och om man inte vet könet har man använt ”han”, är det så provocerande? Verkligen?

        Ska vi ta bort ordet ”man” också? Så som jag använt det i tidigare meningar?
        Måste svensken vara så lättkränkt eller nitisk i sitt genusjagande?

        Manligt eller kvinnligt är inget negativt, det är sådana vi är, vi föds med ett kön, like it or not.
        Sen kan man byta kön eller välja att leva könlöst utåt av personliga skäl. Det har jag inga problem med, alla gör som de vill.

        Det är så synd bara att genushysterin tagit över, vi får inte benämna våra barn som kille eller tjej, för då underminerar vi eller diskriminerar man allid någon.
        Någon måste alltid känna sig kränkt.
        Heja Sverige!

        Svara
        1. Klumpesnusk

          Var det ”alldeles utmärkt” innan? Jag är inte lika säker på det påståendet. Könsroller är väldigt snäva och bara för att saker fungerade på nåt halvt vis tidigare betyder inte att det var bra.

          Om du ändå inte själv kommer att använda hen, varför känner du dig då hotad av det? Det är ingen som kommer att tvinga dig att sluta använda han/hon, utan snarare handlar det om att ge valfrihet.

          Det är också en stor skillnad mellan biologiska kön och en könsroll som man tvingas in i. Att ge människor möjlighet att låta sina barn (sina barn, inte dina) få ett uttryck som inte talar om för dem att pojkar är blå cowboys och flickor är rosa prinsessor tycker jag är positivt. Att ge människor som varken känner sig som män eller kvinnor (oavsett vad som sitter mellan benen på dem) är också bara positivt.

          Så varför känner du dig så hotad? Som sagt, du kommer ju ändå inte att använda det, och ingen kommer att tvinga dig att använda hen. Varifrån kommer den här panikslagna känslan av att ”genushysterin” ska skapa nåt slags ny fascism? Det låter som sofistikerat struntprat i mina öron, men du får gärna redovisa ditt resonemang bakom det – om det inte bara är reflexmässigt skällande utan logik.

          Svara
        2. Blanka Blad Inläggsförfattare

          Ah, vi tycker mycket olika på en punkt.

          Jag föddes med en fitta, en biologisk sådan.

          Det gör mig inte kvinnlig eller manlig. Att uppträda kvinnligt har jag lärt mig. Det fanns inte ett mjukt följsamt rörelsemönster med mig när jag föddes och skrattet jag gör när jag försöker fånga en mans intresse är inlärt.

          Jag minns fortfarande hur en av de mer ”medvetna” flickorna i skolan suckade över mig då jag satt på det bekvämaste sättet jag visste, nämligen brett mellan benen och armbågarna på knäna. ”Det var okvinnligt, ju! Förstod jag inte det?”

          Nu trivs jag visserligen som kvinna och är kvinnlig på ett sätt som mina män tycker om, men jag kan ändå vilja slippa bli kringskuren socialt av mitt biologiska kön.

          Svara
        3. Richard

          (nu tar jag mig friheten att vara irriterad och reaktiv)

          Men för höge farao, VEM har pratat om att TA BORT ord, nånsin, i diskussionen om ”hen”????? Vad får dig att tro att ”man” (eller ”kvinna”, eller ”han”, eller ”hon”, eller…) kommer att försvinna ur vår vokabulär bara för att man lägger till ett ord som ändå fyller en (nej, faktiskt flera) funktion(er)? Jag begriper verkligen inte det argumentet, för att inte tala om var det kommer ifrån!

          Svara
  3. arthur

    tycker absolut hen är ett utmärkt neutralt ”nyord” som vi ska behålla …men också att ”människa” eller ”vad gör människan” i vissa fall fungera lika bra (jmf m barn o häst) när man funderar på varför någon är ”vilse i rondellen”….låt språket leva så kommer oftast bra lösningar. Påtvingade ord har sällan blivit populära även om tanken varit god. I teknik kan man ibland behöva ”nyord” för att undvika missförstånd…men inte ens där blir det konsensus vilket faktiskt kan leda till allvarliga problem.

    Svara
  4. secretessa

    Jag tror hen behövs både för att förenkla rent språkligt och för att ibland kunna komma undan de begränsande könsroller och normer som kommer med att vara man eller kvinna. Och varför vill många så gärna veta kön, för att de ska behandla en människa olika beroende av dess kön eller?

    Svara
  5. bki

    Jag tycker att det är ett utmärkt tillskott till det svenska språket och framförallt blir det så mycket smidigare att läsa gravidbloggar 😉 Jag, som är lite av en språkpolis, kan reta mig till vansinne när folk skriver ”h*n” eller ”han/hon”, det blir så osmidigt att läsa!

    Svara

Skriv en kommentar!