En av mina brännskador

Jag har brännskador. Inte på min kropp utan på min själ. Det är skador som uppstått under forna förhållanden och relationer som inte alltid var helt sunda, och som jag så sakteliga försöker läka. Det är först under de senaste två åren när jag på allvar la om min livsstil och mina villkor för kärlek som en del av dessa på allvar faktiskt börjat läka istället för att som tidigare mest bara fortsätta vara öppna, infekterade sår.

En av de tydligaste och snabbaste reaktionerna är att när någon ber mig om råd i en situation blir jag väldigt nervös, och jag är generellt ovillig att ge råd – speciellt i situationer med många möjligheter, många för/nackdelar och många gråskalor som kan spela roll. Generellt är jag dock väldigt ovillig att ge råd, och under flera år hade jag en väldigt strikt policy att inte ge några råd alls, inte ens till mina närmaste vänner, oavsett vilket ämne det handlade om. Jag blev helt enkelt för nervös och fann det alldeles för svårt att ge ett korrekt och rättvist råd.

Roten till denna brännskada är en kvinna i mitt förflutna som satte det i system att be mig om råd. Ämnena var vitt skilda och var allting från vilken mat man skulle ha till middag, till stora livsavgörande beslut som vilken utbildning hon skulle välja. Allting rådfrågades mig, och jag var snäll och försökte ge henne ett bra råd. Jag la ner oerhörda mängder energi på att tänka igenom alla möjligheter och gav henne det mest balanserade rådet och åsikten jag kunde.

När hon väl fått det rådet tackade hon för min hjälp, och sedan gjorde hon nästan ofelbart alltid precis tvärtom vad jag rekommenderade. När det sedan nästan lika ofelbart gick åt helvete, när det inte fungerade eller blev misslyckat på annat vis, valde hon att hålla mig som ansvarig för att det gick fel och straffade mig för det. Trots att det inte var mitt fel, trots att hon gjorde tvärt emot min rekommendation och trots att det faktiskt till sist var hennes eget ansvar och val att göra som hon gjorde.

Detta brände mig enormt, och nu försöker jag läka ihop det såret och bli både bättre och mer villig att ge råd, utan att känna den automatiska nervositeten som kryper nerför min ryggrad så fort någon frågar mig nåt.

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “En av mina brännskador

  1. Veronica

    Alla har vi våra sår. Av olika sort. Och vi väljer att hantera eller ignorera dom på olika vis. Det tar dessutom olika tid att läka, om man någonsin gör det helt…

    Tråkigt att någon gjort dig så illa så du känner en ovilja att ge råd, då jag är rätt säker på att du har en massa klokt att komma med om man hade behövt det.

    Kram på dig!

    Svara
  2. Secretessa

    Jag undrar vad det är som gör att folk frågar efter råd för att sedan göra tvärtom. Jag tror att det är ganska vanligt. Min erfarenhet är att folk ofta inte frågar om råd av den som verkligen kan, eller inte tar det som den som verkligen kan säger på allvar.

    Svara

Skriv en kommentar!