Nattångesten

Med sömnlösheten kommer ångesten. Det slår aldrig fel. När jag inte kan somna utan istället som nu vrider och vänder mig, då rullar ångesten in som ett fuktigt täcke. Min kropp är varm, jag snurrar runt, försöker slappna av. Min axel och rygg värker från gårdagens dåliga sömn som också var fylld med snurrande och oro.

Ångesten är tung. Jag har jobbiga tankar om mig själv och om mina relationer och mitt förhållande. Ångest kring mina färdigheter, min vikt. Behovet av bekräftelse är stort, men jag vet att Ami sover och jag vill inte väcka henne med ett sms som ber om bekräftelse. Jag vet att ångesten går över imorgon, när tröttheten inte gör mitt sinne svagt.

För det är vad jag känner mig just nu. Svag och liten. Oviktig. Ångesten viskar åt mig att även om Ami säger att hon älskar mig, och sveper in mig med vackra, ömma och sexiga ord så ska jag vara osäker på dem. Hon har två förhållanden, och en älskare förutom mig. Hon kan få vem som helst. Jag känner mig längst ner på hackordningen, jag känner mig som den som sitter längst ner på totempålen. Ångesten och osäkerheten säger att jag borde sluta vara poly, att jag inte duger för andra människor. Inte duger för att ha förhållanden, relationer. Att ingen egentligen tycker om mig utan bara accepterar mig för att de antingen tycker synd om mig eller drar nytta av att jag är snäll och duktig på många saker.

Hemska tankar, hemska ord. Jag vill inte höra dem i mitt huvud, men när sömnen uteblir är det svårt att kämpa emot. Resurserna är få, och just nu tar jag till det som jag kan för att dämpa ångesten – jag skriver i en blogg. Men det är inte heller lätt, för även där attackerar ångesten. Den viskar i mitt öra att jag är en usel bloggare, en kass skribent utan nånting att säga eller tillföra. Att efter fem år uteblir fortfarande mina framgångar, och att det beror på att ingen tycker om mig och att jag egentligen är en talanglös nolla som inte skulle kunna skriva mig ut ur en blöt papperspåse.

Ångesten målar upp jobbiga bilder i huvudet. Bilder av hur Ami njuter mer med andra människor än mig, och att jag bara får resterna när de inte har tid eller ork. Orättvisa och overkliga bilder, jag vet. Men de dyker upp ändå, och gör mig ledsen, liten och skör. Får mig att känna mig oerfaren, underlägsen och oviktig. Så svårt att stå emot. Jag har inte haft gruppsex, jag har inte gjort det här, jag har inte gjort det där. Jag kommer aldrig att få det heller, för jag är liten och oviktig och osexig, och ingen tycker egentligen om mig. Jag är bara en tjock och klumpig kille med för liten kuk som inte blir hård på kommando och som slaknar när den blir uttråkad. Hur kan man älska en loser som mig?

Energin är låg. Det är inte så lätt att plocka fram de bra bilderna, de bra minnena. Svårt att plocka fram vapen att bekämpa ångesten med.

Jag vill inte ha den… Jag vill inte känna mig så här liten, underlägsen och oerfaren. Snälla, släpp mig. Jag vill inte ha dig i mitt huvud mer. Jag vill må bra, jag vill sova, jag vill känna mig trygg i mitt förhållande och mina relationer.

Läs även dessa inlägg:

5 reaktion på “Nattångesten

  1. Elin

    Nätternas ångest är svår, man är trött och orkar inte försvara sig mot trollen… var hittar jag motståndet? Äntligen har jag funnit mitt eget sätt: ”jag må vara en genomusel människa som inte duger till något, men mitt hjärta är sant och jag vill andra väl – och det må vara det enda som räknas i slutändan.”

    Ångest-trollen förvägrar mig känslan av att vara älskad, det är deras uppgift, att ifrågasätta det som bra i mitt liv. Och att göra just det är så lätt, för mitt liv är inte som jag önskar att det vore. Varför lever jag ens?
    ”Nå, om jag inte kan få kärlek, så kan jag nog iallafall fortfarande orka ge – till dig, och till andra i mitt liv som är betydelsefulla för mig.” – Och så går natten långsamt förbi, och till slut somnar jag, utmattad, rödgråten, slutkörd – men jag somnar (om så för bara 2 timmar…) och kanske morgondagen är ljusare än vad natten har varit. Kanske…

    Om så din lista är kortare än kort över vad som gör dig älskad fast du inte ”förtjänar” det – – du förändrade min värld på ett sätt som ingen annan än du kunde ha gjort, med din glädje, klarsyn och värme. Du visade mig ett nytt sätt att leva, gav mig mod att leva det. Jag älskar dig för det – och för att du är den du är. Du är älskad för den du är – och den kärleken är inte utbytbar mot något ”bättre”.

    Nå, nu har jag svamlat nog, torkar tårarna… *kysser*

    Svara
  2. Jossan

    Hej! Jag blir både chockad, glad och ledsen över att läsa detta inlägg! Jag följer dig slaviskt och älskar din blogg! Jag fascineras över dig, din öppenhet och den sexuella utstrålning som jag är helt säker på är något som man inte kan missa när man känner dig IRL!
    Jag blir glad på ett själviskt sätt av att läsa att någon som jag ser som så fantastisk oxå ligger med samma nattångest som jag, för jag tycker verkligen du är helt fantastisk! Jag har länge imponerats av att du lever poly, och nyckeln till det tror jag är din öppenhet! Att du VET att det är lite svårare att hantera i vissa situationer och är redo att ta tag i det, samtidigt som det blir så många fördelar! 🙂 Det är inte utan lite avund jag läser om ert förhållande 😛
    Jag blir såklart chockad och ledsen över att du känner såhär, och jag önskar att jag hade varit vaken inatt och kunnat kommentera ditt inlägg på direkten! Men som du skrev så vet man ju att det ger sig när man fått sova, allt känns lite bättre morgonen efter.
    Jag vet inte vad jag ska kunna säga, men din blogg är helt underbar! Du verkar vara helt fantastisk och alla dåliga tankar om dig själv måste vi stoppa undan, för de är inte sanna! =) Ta hand om dig, hoppas du får en bra dag! 🙂 KRAM!

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Tack för dina fina ord, de värmde! Jag är glad att du uppskattar mina skriverier och mitt lilla hörn på nätet. Fortsätt läsa så fortsätter jag skriva, deal? Ha en superbra dag själv, och kramar tillbaka!

      Svara
  3. Secretessa

    Jag får ångest, dumma tankar och blir så liten så liten när jag känner mig ensam och övergiven. När jag är omgiven, en del av något på ett mer konkret sätt, så kommer inte dessa tankar. Kanske är det samma sak för dig?

    För mig så är din blogg viktig. Jag läser oftare än jag kommenterar. Du är viktig för mig trots att jag inte känner dig.

    Kram

    Svara
  4. Matilda

    Hej! Har följt den här bloggen länge nu, och det kanske är dags att säga att jag uppskattar den. Du ser bortom dagens galna ideal, dömer inte och det är alldeles underbart. Jag struntar i om du skriver om sex, relationer eller vädret.. Om du är glad eller deppig. För det är alltid med stor reflektion, insikt och öppenhet du uttrycker dig. Du är duktig! Och hur många gånger har jag inte bläddrat ner till inlägget den 28 oktober där du visar en bild på dig själv och önskat/drömt om att krypa ner där vid din manliga och mysiga kropp? Du verkar ha en stor acceptans och uppskattning till andra men inte dig själv. Dessa tankar du får vid sömnlösa nätter är inte befogade, det vet jag även om jag inte känner dig.:)(Skulle vilja kopiera Jossans hela kommentar för hon uttryckte det så bra). Gott och gott; fortsätt skriva!

    Kram från en annan Umeåbo 🙂

    Svara

Skriv en kommentar!