Mina fyra hörnstenar

Under mitt liv än så länge har jag utvecklat fyra grundläggande saker som definierar mig som person, och som bär upp min personlighet. Fyra saker som tillsammans kan sägas utgöra ramverket för vem jag är som person. Under mitt liv har dessa fyra principer och standarder utvecklats för mig, av mig och om mig. Det är fyra väldigt viktiga saker, saker som jag behöver för att må bra, saker som inspirerar mig och saker som gör mitt liv till ett bra liv. De är roten till, och en stor del av, många av mina åsikter och hur jag uppför mig i min värld och mot mina medmänniskor. Jag vill dela med mig av dessa hörnstenar, dessa principer, och skriva lite om varje hörnsten och vad den betyder för mig.

I ingen inbördes ordning är de som följer:

Ateism: Jag tror inte på gud. Jag tror inte det finns nån gud. Jag tror på vetenskap, jag tror på sunt resonemang. Jag tror på metodisk undersökning, jag tror på bevis. Jag tror inte på nån barnslig gud som inte visat sin nuna på mer än tvåtusen år, och som när det påstås att han gjort det uppfört sig som ett gigantiskt rövskägg i alla riktningar. Den guden tror jag inte på. Jag anser att religion är en maktmetod, ett fördummande medel. Religion är en kedja runt halsen, en kontrollmetod för att hindra vanliga människor från att börja tänka och därmed skapa revolution när de inser hur utnyttjade de är. Du får vara hur religiös du vill, men jag kommer alltid att vara kritisk till saker som inte har bevisats, som inte kan bevisas, och som man bara förväntas acceptera. Vi har bara ett liv, slösa inte bort det på en meningslös gud och ett efterliv som inte existerar. Jag tror inte heller på ödet, för då har jag inte kontroll över mitt liv. Jag tror att jag har det här livet på mig att göra bra saker, att skapa bra minnen och att det enda sättet jag kommer att leva vidare på efter min död är som minnen hos andra människor.

Polyamori: Jag är icke-monogam. Jag är polyamorös. Jag tror att människan har förmågan och längtan efter att ha flera öppna, ärliga och kärleksfulla förhållanden och relationer samtidigt. Jag tror inte att man är låst i sin kärlek, jag tror den kommer i många former och skepnader. Jag vet att jag kan älska flera samtidigt, och att en kärlek inte utesluter en annan. Jag tror på öppenhet, ärlighet och ansvar. Otrohet finns inte i min värld så länge man är ärlig, och jag tror att så länge man kommunicerar om sin osäkerhet och försöker hitta den verkliga roten till sin svartsjuka så är allting möjligt. För jag tycker det är helt jävla sjukt att det på nåt vis är okej att bedra och ljuga för någon man älskar, men att det betraktas som konstigt och avvikande om man säger att alltså, jag är kär i dig och jag är kär i dig, varför kan vi inte bara komma överens på nåt vis? Jag tror inte på mycket av de normativa och snäva åsikterna som finns kring kärlek och relationer. Jag tror inte på livslång kärlek. Jag tycker det är väldigt fint om det inträffar, men inte att det är ett krav eller något man ska gå in och försöka skapa, för min erfarenhet är att kärlek ibland tar slut, och då är det bättre att göra om förhållandet till nånting nytt istället för att försjunka i den ilskna bitterhet som de flesta avslutade relationer annars verkar innebära.

Humanism: Jag är en vänsterlutande humanist. Jag tror inte på religion (se ovan) utan min tilltro finns till att människor kan skapa fantastiska saker. Min tilltro finns till människors inbyggda medlidande, att vi tillsammans måste ta hand om oss själva och världen runt omkring oss. Att om vi lägger undan mycket av det meningslösa trams som vi blivit besatta av (krig, svält, elände, kapitalism, landsgränser, pengar) så kan vi uträtta mirakel. Riktiga mirakel, inte den där fejkade påhittade saken som nån flummig bok skriver om. Mirakel där vi utrotar lidande, där vi utrotar sjukdomar och orättvisor. Där vi alla är tillsammans och där alla människor får existera på samma rättvisa nivå oavsett kön, ålder, hudfärg eller nån annan godtycklig merit vi hittar på. En värld där resurser delas rättvist och där ingen behöver sakna mat för dagen eller andra grundläggande behov.

Naturism: Jag skäms inte för min nakna kropp. Ibland kallas det nudism. Jag kallar det naturism. Jag störs av min övervikt, men en naken kropp är för mig (varken min egen eller någon annans) ingenting jag blir generad över, och ingenting jag tycker man ska behöva bli generad över. Vi föds nakna, och vi är nakna under kläderna. Om du skäms över din kropp, varför gör du det? Din kropp är en fantastisk maskin, utvecklad och förfinad över tusentals generationer människor. Den fungerar nästan helt perfekt, och alla de sakerna som ibland går fel i den kommer att försvinna i nån framtida generation. Tills dess, njut av din kropp. Var stolt över den. Känn solen lysa på den. Rör din hand, dansa med dina fötter, ligg på gräsmattan och fundera över livet eller läs en bok. Du har händer, du har ögon, du har fötter, du har till ditt förfogande en oerhört fantastisk maskin. Bli inte generad över att pojkar och flickor ser olika ut, det vet vi sedan barnsben. Se på barn som inte bryr sig. De har inte fått lära sig att det är läskigt och att man ska skämmas för sin kropp. Sluta lär barn att skämmas för sitt utseende, oavsett om det är korta, långa, tjocka, smala, bruna eller vita. Njut av din nakna kropp, för om något är det bland det finaste man kan ha, se och uppleva.

Läs även dessa inlägg:

11 reaktion på “Mina fyra hörnstenar

  1. Ingela

    Jag gillar verkligen inte hur du uttrycker dig om religion, jag är inte troende men jag respekterar människor för mycket för att kunna säga att deras gud är barnslig och att de är fördummade människor i maktens klor.
    För dem är det en viktig del i deras liv och i vissa fall en livsräddare, i vissa fall en dräpare.
    Men att säga till en sunt troende människa att din gud är barnslig är sårande, till och med jag blev stött.

    Och jag tror att du vet precis lika lite som alla oss andra om vad som händer efter livet.

    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Jag beklagar om du upplever mina ord som hårda. Men de kommer från ett liv där jag förväntats vara tolerant med människor som inte är toleranta tillbaka mot mig. Jag har sett religion, jag har sett kristendomen. Jag har läst bibeln mer än en gång, och jag har funderat mycket. Jag bryr mig inte om man väljer att vara religiös, och jag respekterar att man har en tro – men mina åsikter om religion förändras inte. Jag ser det som ett slöseri med sitt liv och ett bra sätt att hindra sig själv och andra från att utvecklas. Jag säger inte heller att det är dåligt att ha en tro – jag sätter själv min tro på människor, på oss själva – men jag säger att i min åsikt så är religion en boja runt halsen på de flesta, inte en styrka som den marknadsförs som. Jag ser inga tecken eller bevis som jag kan acceptera på att det finns en gud, och den gud som jag har sett verkar vara en självisk, osäker, krävande och barnslig gud. En gud som hotar och förlöjligar det som han påstås ha skapat, en gud som behandlar sin skapelse som ett bortskämt barn behandlar sina leksaker. Jag kan inte acceptera och tro på en sån gud, även om denna varelse skulle dyka upp i mitt vardagsrum här och nu och bevisa på alla sätt och vis sin existens.

      Tro det du vill. Vi lever i ett fritt samhälle och du får tro precis vad du vill. Men den friheten svänger åt båda hållen, och den ger mig rätten att säga vad jag tycker också. Vad gäller döden så är jag till fullo säker på att absolut ingenting händer. Om det händer nåt för dig så hoppas jag att du hamnar i en himmel, men jag kommer att vara perfekt tillfreds med att bli maskföda, för jag tänker fylla mitt liv här och nu med bra saker, inte se det som att stå i vänterummet och stampa.

  2. Anna

    Ja, man får tro vad man vill! Däremot tror jag inte att det är en ”kedja runt halsen för dom flesta”, däremot för många! Gud är en sak, men det är människors tolkningar av gud o bibeln som gör det så svårt för många! Tror det är människors feghet, maktsökande o fördömmande som gömmer sig bakom gud o bibeln! Vill inte kommentera mera om religonen för då blir det här ett annat sorts forum!
    Däremot så håller jag helt med om ditt inlägg i naturism! Var nöjd med dig själv! Tänk på barnet, som springer där utan åsikter om andra! En kropp, ”maskin” som fungerar perfekt för dom flesta! En kropp som kan springa, äta, leka, känna ,älska! Inte alla förunnade! Tänk på det!

  3. Bodypalacw

    Har ni sett programmet Det okända? Det förklarar ganska bra vad som händer efter livet. Ens själ betår av energi vilket gör att man på ett sätt lever vidare efter att kroppen dött. Det pratas mycket om ”den andra sidan”. Det är vad jag tror på och jag håller fullständigt med om att religion bara är påhittat trams.

    När jag läste det här inlägget viste jag på en gång att någon skulle störa sig på det som du skrev om din tro.

    PS. Du verkar vara en bra människa Klumpe 😉

    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Det finns inga bevis för nånting som sker i det programmet. De ”medier” som är med i det är bondfångare som utnyttjar människor godtrogenhet och naivitet. Programmet är sensationalistiskt och fortsätter sprida nonsens och pseudo-vetenskap. Om själen finns, så är det en psykologisk skapelse som inte lever vidare efter att den biologiska kroppen dör.

  4. Anna

    *skrattar*
    Måste hålla med dig igen Klumpe! Spelar enbart på människor som är svaga, sökande! Sensasions journalistik! Tjäna pengar på människor. Det enda som är kvar efter döden är en kropp. Och de efterlevandes minnen!

  5. L

    Fast har du bevis för att inget händer efter döden och att ingen gud finns då? Vetenskap bygger ju på att ingen tes kan bevisas, bara falsifieras, och det kan man ärligt talat inte göra med vare sig gud eller bristen på gud.

    Som jag ser det så har verkligen mycket ont gjorts i religionens namn, men man ska inte glömma att det även gjorts bra saker, och att många av dessa bra och dåliga handlingar överhuvudtaget inte egentligen haft med religion att göra i grunden utan t.ex. kolonialism, klass, rasism, kultur, välgörenhet osv. Exakt samma typer av förtryck har dock de senaste tvåhundra åren dock också utförts i vetenskapens namn och ansetts ligga på ”bevisad” grund (livmodern som hysterikatalysator, dr mengele, frenologi, klimatläran, atombomben etc. etc.). Vetenskap är en mänsklig produkt i precis samma mån som religion och kan användas, styras och tolkas på lika destruktiva sätt. Vetenskap är också en del av ett samhällsparadigms hegemoni, det finns inget som är objektivt i människors händer. Det är inte så att det finns en klar skiljelinje mellan vetenskap som god och religion som ond.

    Jag tror egentligen inte heller att man väljer vad man tror på, och att tron på vetenskapen därför skulle vara mer klarsynt och upphöjd därför. Tron bara finns där, eller så finns den inte. Att tro på vetenskapen och tro att man därför ser klarare är bara att upprepa exakt samma misstag som religiösa ledare gjort i tusentals år. Har du verkligen själv valt vetenskapstron, eller beror det i själva verket på att du bor i ett av världens mest sekulariserade länder?

    Nuförtiden har ju dock både (grenar av) vetenskap och religion på många sätt reformerats för att ”göra gott” snarare än ont och jag tror verkligen att religion har den potentialen, precis som vetenskap.

    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Självklart har jag inga bevis för att gud inte finns, men det går inte att bevisa en negation, och inte heller är det min uppgift att bevisa det – den bördan ligger på de som säger att det händer nånting efter man dör, och det åligger de som säger att gud finns att demonstrera bevis för detta, inte tvärtom.

      Religion och vetenskap är båda mänskliga skapelser, utan tvivel. Men skillnaden ligger i att religion skapades för omkring 1500 år sen av kungar som ville säkerställa sin position och använda det som ett maktmedel. Det är lätt att se, man behöver bara se tillbaka till kristendomens födelse på femhundra-talet och se hur man lånade in massor med saker från andra, mer etablerade åsikter. Bibeln skrevs t.ex. inte förrän flera hundra år efter Jesus dött, och den skrevs av en kommitté som i sin tur baserade den på myt och hörsägen. Mycket av de som vi idag ser som kristna högtider är t.ex. lånade från andra mer hedniska ursprung – julen är det tydligaste exemplet där. Religion skapades som ett kontrollmedel, där de som är i kontroll av maktmedlet kan godtyckligt säga hur undersåtarna ska följa det. Man använder uttryck som att det handlar om att tolka bibelns ord, tolka det här, tolka det där. Det är skillnaden mellan vetenskap och religion – vetenskap baseras på fakta. Kan man inte förelägga empiriska bevis så håller ens teori inte i längden. Religion är tvärtom, där kan man rättfärdiga sina åsikter genom att säga att det är just tolkningar.

      Vetenskap är inte en tro, det är ett observerbart fakta, till skillnad från religion. Tro finner man, om den finns. Religion väljer man eller blir indoktrinerad i. Vetenskap finns och är fakta, oavsett om kan ta till sig det så är det fakta och det är på riktigt.

      1. L

        Fast nu låter det som om den kristendom som människor bekänner sig till idag skulle vara exakt samma som den kristendom som växte fram för tusen år sen. Visst är det sant att kristendom upptogs som statsreligion när kungar och kejsare insåg dess potential, men dessförinnan var det ju en förtryckt religion som bland annat lockade slavar och kvinnor med sitt budskap om jämställdhet. Visst fick den sin form på kyrkomötena senare, men den hittades inte plötsligt på 500 år efter att Jesus levde, Markusevangeliet som antas vara det äldsta ur NT är förvisso inte samtida med Jesus men tros vara skrivet ca 80 senare. Texterna är ju inte heller skrivna vid ett tillfälle, snarare utvalda. Det kan man så klart ha sina åsikter om, men det är inte en handfull människors makthungriga verk som statiskt ligger till grund för dagens kristendom. Kristendomen har inte heller gått fri från diskussioner och kritik, de flesta filosofer från Augustinus till Kierkegaard har funderat på den och därför tycker jag personligen att det verkar kategoriskt och lite slarvigt att avfärda all religion som något indoktrinerade dumbommar håller på med.

        Kristendomen är ju inte heller den första religionen, forskare har ju hittat spår som tyder på att till och med Neanderthalare hade någon form av kult för sig, och den moderna människan har troligtvis också alltid tillbett något. Jag tror inte att det är ett maktmedel utan ett djupt känt behov för många människor, kanske en av de saker som gör oss mänskliga överhuvudtaget (att undra var vi kommer ifrån, varför, och vad som händer sen, och att göra sig svar på den frågan precis så som du själv gör med vetenskapen).

        Saken är ju också den att vetenskap också bygger på tolkningar, val av empiri, tolkningar av fakta och empiri och slutsatser av de experiment eller iaktagelser man gör. Det gäller kanske i störst grad inom de humanistiska ämnena, men även inom naturvetenskapen. Vetenskapliga teser läggs fram och omkullkastas hela tiden då nya tider kommer med nya perspektiv (tolkningar), vilket innebär att man aldrig kan säga att vetenskap är fakta, för dessa fakta ersätts ju ständigt av nya, motsägande. Hur ska man veta vilken vetenskap som är den sanna?

        1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

          Jag tänker kort svara att min åsikt står kvar, att vi inte behöver religion. Tro är en annan femma, men organiserad religion behövs inte. Och nej, vetenskap är inte tolkningar, det är slutledning. Visar det sig att en slutsats är felaktig återgår man och tänker om. Det är en stor skillnad mellan tolkning och slutledning.

          Härmed stänger jag också kommentarsfältet för vidare debatt då det inte ligger i linje med den här bloggens tema. Tack för visat intresse.

  6. Pingback: personligt: hörnstensfilåsåfiska funderingar « Novela Nessun Dorma

Kommentarer inaktiverade.