Förklara poly för pappa

Jag älskar mina föräldrar. De är konstiga, de är oerhört ovanliga, och emellanåt är de fantastiskt frustrerande. Men jag älskar dem av många skäl. En del är för att de uppfostrade mig på ett sätt som jag helt håller med om. Jag gjorde aldrig nån revolt mot mina föräldrar, för jag kände aldrig att jag behövde göra en revolt mot dem. De fyllde mig med de kvalitéer jag värderar både hos mig själv och andra, och jag är tacksam för att de lärde mig uppskatta bra saker istället för skräp. Det är tveklöst från dem jag fått min strävan efter kvalité både i det jag skapar (skrivet ord är tydligast i just den här bloggen) men även att skapa kvalité hos mig själv och min omvärld. Jag är tacksam för att jag har bra föräldrar.

Med det sagt följer det också en hel del underhållning när jag pratar med dem. Oförberedd underhållning för det mesta. Min kära mamma hade inga större problem att förstå hur polyamori funkar, utan tyckte mest att så länge det gör mig lycklig, så gör det henne lycklig. Min pappa däremot är en lite annan historia. Jag vet inte hur många gånger jag har fått förklara min livsstil för honom. Inte för att han är fördömande på något vis, tvärtom. Däremot har jag fått förklara det för honom för att han dels är lite glömsk, men också har det där problemet som emellanåt drabbar även mig – där man måste till fullo förstå nånting för att kunna förstå det ens litegrann.

Så, jag fick mig ett gott skratt när jag fick förklara mina julplaner för honom. Att jag firar med ”familjen” som jag kallar det. Jaha, tyckte han, så du firar med oss då? Nej, jag firar med min förlängda familj. Med Ami och hennes sambo och hela den förlängda familjen. Vilket fick honom att haja till, trots att jag nämnt detta massor med gånger förut. Jag fick förklara att Ami har en sambo, som i sin tur har en annan flickvän. Jag kommer att fira jul med Ami, hennes sambo, hennes sambos andra flickvän, hennes sambos andra flickväns andra pojkvän, Amis f.d. flickvän samt flertalet andra människor som ingår i familjen antingen som vän eller som relation.

Min kära far var tyst i några sekunder och hans enda kommentar var: ”Jaha, det låter invecklat.”

Vilket fick mig att skratta och säga att nej, det är betydligt mindre invecklat än det verkar. Jag förstod att när jag förklarade det såg han bara en lång invecklad kedja av relationer och människor. Han såg det inte i termer av monogami vägt mot polyamori. Han såg bara mänskligt samspel, och monogami som är ganska enkelt och prydligt (1+1) i jämförelse fick honom att tycka att kedjan blev rätt lång. Men han gjorde ingen moralisk bedömning, bara en praktisk.

Ah, min härliga lilla pappa.

Läs även dessa inlägg:

9 reaktion på “Förklara poly för pappa

  1. Anna

    Lyckliga du, med så underbara föräldrar! Kan förstå att din far kan tycka det är komplicerat. Men ändå vilken härlig Far sm inte kom med nån negativ åsikt! Bara lite fundersamt komlplicerat ”förhållande”! Skulle vilja sett hans min!

    Svara
  2. Gunilla

    Fattar att det är svårt att förklara och allra helst för din pappa, givetvis vill han ju bara att du ska må bra! Jag har följt din blogg ett tag nu och blir lite ledsen ibland! Det verkar som om det är Ami och hennes sambo som går ut som de verkliga vinnarna i detta förhållande! Det är ändå hon som har en trygg famn varje kväll att somna i när det känns lite förvirrande i övrigt! Jag vet ju faktiskt vad jag pratar om oxå då jag lika gärna kunde varit hon Ami, men kanske är jag lite egoistisk som inte skulle vilja leva som den som åkte hem själv vid flera tillfällen! Jag tycker du förtjänar att fira jul med hela den stora familjen men i erat gemensamma ljuvliga kollektiv! SÅ tycker jag 😀 Men god jul och hoppas dina dåliga dagar blir många få!!!
    Kram

    Svara
    1. Elin

      ”kanske är jag lite egoistisk som inte skulle vilja leva som den som åkte hem själv vid flera tillfällen!” skriver Gunilla – och ja, distansrelationer har sina avigsidor de också, precis som andra relationer kan ha mindre roliga bieffekter. Men att tänka rent allmänt ”jag skulle inte vilja” och sedan stå där och måste göra ett aktivt val – det är sånt livet är. Och min saknad och längtan efter Klumpe blir inte mindre för att jag har andra kärlekar i mitt liv. En gång grät jag i min dåvarande makes famn över olycklig distans-kärlek i en annan man. Makens närvaro gjorde inte min sorg eller längtan efter den andre mindre på något vis. Kärleken var inte, är inte utbytbar för mig, på det viset.
      Relationer är knepiga kapitel, verkligheten och ens egna önskningar är inte alltid kompatibla. Så vi får göra våra val…

      Svara
    2. Ami

      Ja, jag är en vinnare, men inte av den anledning som du skriver.

      Jag är verkligen lycklig för att jag fick en chans att möta denna fantastiska man, Klumpe, som valt att leva med mig. Att min sambo också är en fantastisk människa förändrar inte att det nästan ständigt finns en saknad i mig efter Klumpe. Den stillas de gånger vi finns nära varandra.

      Min dröm, som jag hoppas kan bli verklighet, är att Klumpe och jag i framtiden kommer bo närmare. Efter de veckorna vi delade Klumpes hem i somras vet vi att vi stämmer väl och trivs ihop.

      Jag ser aldrig relationer som en tävling, för jag vet att både jag och Klumpe lägger in mycket energi i att vårt förhållande ska bli det underbara liv vi delar, men om det vore det så har jag verkligen dragit högsta vinsten.

      Jag är stolt över att Klumpe är min partner och glad att vi är livskamrater.

      Svara
  3. Mollie

    Kära Du!

    Det var ett trevligt möte och jag njuter av att se kärleken mellan dig och Ami. (Ami – trevligt att äntligen träffas).

    Jag hoppas att vi kan genomföra våra planer och träffas snart igen!

    Du är saknad <3

    Svara
  4. Gunilla

    Kanske klumpigt kommenterat av mig men i all välmening verkligen! Kändes trist att ”klumpe” inte hade någon hemma hos sig som kunde trösta honom i längtan efter dig, förstår absolut att du saknar honom när han inte är hos er, jag har många relationer i livet som jag saknar även när min man är med mig, dock har ju jag någon som tröstar mig precis som du Ami! Jag hatar att människor ska behöva vara ensamma och hade helst önskat att ”klumpe” hade något i livet att krama när natten blev för jobbig och saknaden efter Ami för stor!! Så tänkte jag 😀
    Ljuvligt att ni fått vara tillsammans i julen!!

    Svara

Skriv en kommentar!