Det här med naturligt…

Temat för Vecka 6 den här veckan är ”Naturligt”. Naturligt är en viktig del av mitt liv, och en sak som jag ser överallt i världen. Om man går in i valfri matvarubutik så är ”naturligt” något som skriks mot en nästan var man än vänder sig. Det handlar om bröd bakat på naturligt vis, naturligt det här och naturligt det där. Endast naturliga ingredienser!

Det pratas mycket om det när det kommer till sex. Jag gör det själv emellanåt, även om jag försöker vara nyanserad i mina åsikter och försiktig att inte överanvända uttrycket. För grejen är den, jag gillar (det som kan kallas) naturliga saker, även om jag vet att mycket av det som kan kallas för naturligt är antingen ren slump, social konstruktion eller resultatet av nån form av evolutionär drivkraft. När man pratar om naturliga saker när det kommer till sex, kroppen och människor så är det lätt att dra likamedstecken till uttrycket ”äkta”. Naturligt är på riktigt, det är inte fejk. Naturliga bröst är riktiga bröst, oförfalskade. Naturligt könshår, naturlig kropp. Det är vad budskapet är.

Det som irriterar mig lite är dock hur lätt det är att urholka begreppet. Precis som i matvarubutiken förlorar jag förtroendet för alltför frikostigt bruk av ”naturligt”. Jag slutar lita på att ingredienserna är särskilt naturliga, och som jag påpekat för mina vänner finner jag det lite komiskt med mat, schampo eller övriga produkter som påstår sig bara innehålla ”naturliga ingredienser” för det är litegrann som att säga ”innehåller inga overkliga ingredienser” – för till sist och syverne kommer allting från naturen, på ett eller annat sätt. Sen är det bara en fråga om hur processat det är, hur mycket man har ändrat på det eller förvrängt det.

När det kommer till kroppen och sex är det också lätt att ”naturligt” blir en snäv norm. Det här kanske kommer som en överraskning, men jag gillar mulliga kvinnor. Det stör mig också att lite yppiga kvinnor ofta blir kallade naturliga, att underförstått så är kvinnor bara naturliga om de har lite hull. Det är inte sant. Man kan vara spinkig som en ungbjörk och det är faktiskt precis lika naturligt som att se ut som nåt bombnedslag från 40-talet. Det spelar ingen roll om du har bomber till bröst eller fina små myggbett. Om du är lång eller kort, gammal eller ung. Min generella åsikt är att så länge man inte gjort några direkt djupgående ingrepp i sig själv för att förändra sitt utseende så är man naturlig – och även där har jag undantag. Jag har t.ex. fullständig sympati för kvinnor som ammat flera barn och som vill ha tillbaka lite livsglädje i sina tuttar.

Vi måste nog vara lite mer försiktiga så att vi inte urholkar ordet naturligt, inte gör det till ett motsats-ord, ett ord som låter som en sak men betyder nåt helt annat. Jag försöker att inte använda ”naturligt” i uttryck som en naturlig kropp, ett naturligt kön, en naturlig åsikt eller en naturlig tendens. För det kan finnas äkta saker. Men ”naturligt” är farligt när att bli en klyscha, ett anti-begrepp.

Läs även dessa inlägg:

8 reaktion på “Det här med naturligt…

  1. Secretessa

    Det är lite jämförbart med ordet normalt tycker jag. Det får en mer laddad innebörd än det egentligen borde ha. Normalt = vanligt förekommande. Naturligt = ej modifierat. Skulle kunna vara den enkla beskrivningen. Men det ligger så mycket mer i orden genom att det som är motsatsen blir till något dåligt.

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Ja, ordet ”normalt” har jag oerhört svårt för. Normalt antyder att det finns en liten snäv definition i mitten som är godkänd och okej, och allt annat är ”onormalt” och konstigt. Det finns i mina ögon ingenting som är onormalt, däremot kan det finnas saker som avviker från genomsnittet, men det är inte konstigt alls. Genomsnittet är ju bara vad som är vanligast förekommande, inte vad som är nåt slags standard.

      Svara
      1. Peaches

        Fast normal betyder ju inte en liten snäv definition, tvärtom är normalt ofta väldigt vitt medan det som faller utanför det är snävt. Exempel: jag har väldigt höga halter av vita blodkroppar, vilket undersöktes för några år sedan. Läkaren förklarade att det inte var något fel på mig och att jag av någon naturlig orsak faller utanför det som man definierar som normal halt av vita blodkroppar. Normal var i det här fallet vad 96% av befolkningen har, medan avvikelsen var 2% åt vardera hållet. En normalfördelningskurva är ju bred och det är ju inte bara själva toppen på kurvan som räknas som normal. Själv tycker jag att det är problematiskt att ordet normal ofta ses som något negativt.

        Vad gäller naturligt så finns det massor med saker som är naturliga som inte är det minsta bra. Arsenik är naturligt till exempel, men inte särskilt nyttigt. Mobbning och incest är något som är naturligt förekommande, men inget som man vill framhålla som bra för det. Men så fort man säger ordet naturlig så vill folk tro att det är bra, fint, nyttigt och bättre än något som är onaturligt, vilket då skulle vara motsatsen till naturligt. Jag tycker inte att det behöver finnas något direkt motsatsförhållande där normal – onormal eller naturlig – onaturlig. Tycker Secretessas definition är bra!

        Svara
        1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

          Jag pratar inte om ”normalt” som t.ex. normalt inom den medicinska världen. Givetvis är en viss mängd vita blodkroppar normalt, likaväl som det är normalt att ha två öron och två ögon. Det jag menar är normalt som i utseende, normer, tonårstjejer som oroar sig över att sina blygdläppar är ”normala” eller om det är ”normalt” att tycka en viss sak eller vara kär i en viss pojke. Jag menar normalt som i sociala värderingar.

          Vad gäller naturligt håller jag helt med dig där, och det är det jag menade med t.ex. brödmetaforen. Givetvis är arsenik en fullständigt naturlig substans, men ingen sätter ju arsenik i brödet? Det är precis min poäng jag försöker göra också att vi missbrukar ordet naturligt för att framkalla vissa associationer, och iom detta missbruk slutar ordet att betyda nånting eller ha något värde.

          Svara
          1. Peaches

            Givetvis förstår jag att du inte pratar om den medicinska världen. Jag tog exemplet för att visa på min poäng att det normala är det breda, medan det som faller utanför ramen normal är det snäva, och dessutom inte alls är ”onormalt” (abnormt, konstigt) bara för att det ligger utanför normalt. Jag tänker att om människor hade en annan uppfattning om begreppet normalt, så skulle ingen heller behöva undra över om den är normal på det negativa sätt som sker idag. Det som man nu ser som normalt då man själv tycker att man är onormal är ju snarare det som är onormalt. Är du med? Alltså man tänker att min fitta är onormal för att jag har stora inre blygdläppar och det ser inte ut som en porrfitta, och därför kan det inte vara normalt. Porrfittan är ju den som inte är normal, eller ”naturlig” för den delen heller. Alla människor är ju liksom normala, vad gäller en del saker helt, och vad gäller andra saker mer eller mindre.

            Svara
  2. B.

    ”Naturligt” vill jag påstå är ett synnerligen farligt begrepp. Katolska kyrkan har använt samma ord för att fördöma alla möjliga aktiviteter. Det som inte skadar är inte dåligt. Det borde räcka som moralisk ledstång i livet för den som vill leva ett gott liv. Skönt att slippa moralism här angående det onaturliga. Det är ju så mycket som kan kallas onaturligt som ändå är väldigt bra saker. Majoriteten av senaste 50 årens mediciner exempelvis. Tack för ett nyanserat inlägg i frågan om naturlighet. Det ser man tyvärr inte så ofta. :/

    Svara
  3. Pingback: V. 44 – Naturligt « Vecka 6

Skriv en kommentar!