Tankar om den lilla kuken

Det är svårt att skriva ett inlägg om kuken när den är liten och slak utan att låta forcerat positiv kring storleken, men det är ändå vad jag tänker försöka med här. Det här är en mindre tanke som rullat runt i mitt huvud sedan sommaren ungefär, och den är väldigt enkel: jag gillar storleken på min kuk när den är slak.

När jag har stånd är min kuk nästan exakt enligt genomsnittet. Femton centimeter, plusminus lite sömsmån här och där beroende på hur entusiastik jag är. Jag har aldrig haft några klagomål på min omkrets, och jag har på nåt vänster lyckats stå emot mycket av den storleksfixering som genomsyrar mytologin kring den manliga kuken. Visst, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har stunder då jag hör en elak röst i huvudet som säger att tjejer vill att den ska vara större. Men generellt är jag faktiskt oerhört nöjd med storleken på min kuk. Bra omkrets, lagom längd. Den passar bra i de kvinnor som regelbundet stiftar bekantskap med den, och att de båda berömmer den är något som stärker mitt självförtroende när jag har sex med dem.

Men det är inte vad det här handlar om. Det här handlar om när den är slak, när jag inte ger den någon som helst uppmärksamhet utan låter den dra ihop sig som en sköldpadda drar in huvudet i sitt skal. För när min kuk är slak, och jag gått runt naken hemma en hel dag, då blir den ganska liten. Gissningsvis mellan 5-6 cm. Jag tror det är ganska naturligt – finns ju ingen orsak att sticka ut huvudet i onödan, så kuken gör sig liten. Kombinationen med att den utsätts för sval luft bidrar säkert. Men liten blir den.

Under första tiden i mitt andra hem hos Ami var jag mycket mer självmedveten än jag är nu. Jag är fortfarande väldigt självmedveten, men för varje gång jag är där slappnar jag av ytterligare lite. Det är ju ingen direkt nyhet att jag sällan har kläder på mig, och numera har jag det sällan där också. Bara om jag fryser, om vi ska ut nånstans eller om människor jag inte är bekväm med/inte vet hur de ser på nakenhet finns i lokalerna, endast då tar jag på mig kläder.

Nån gång i våras hände det. Jag gick från att vara neutral till min slaka kuk till att faktiskt gilla hur den drog ihop sig. Det var verkligen inget Aha-ögonblick, men sakteliga så gillade jag hur den drog ihop sig. Jag gillade känslan när pungen fick den att skutta upp och ner när jag gick. Jag gillade att lite sådär omtänksamt (som män ofta gör) ta den förstrött mellan fingrarna och smeka den lite medan jag läser, ser på film eller sitter framför datorn. Jag tycker om att jag inte bryr mig längre om att den är ”liten” utan att jag helt enkelt struntar i hur min kuk ser ut och bara är mig själv. Jag började gilla hur den drog ihop sig och förhuden korvade ihop sig runt öppningen mot ollonet, hur förhuden la sig som en värmande halsduk runt spetsen på ollonet.

Jag vet också att den kan väckas. En varm mun, en smekande hand. För några år sen var jag oerhört neurotisk över att jag inte fick stånd fort. Jag är en långsamt väckt kille. Jag är inte en automatkille där man stoppar in en femma och PANG så flyger det fram en ståkuk. Nej, man väcker min kuk långsamt. För två år sen ungefär oroade det mig enormt, och gav mig galen prestationsångest. Numera är det bara en skugga av sitt forna jag. Varför bry mig? Ingen jag har sex med klagar, och jag älskar verkligen känslan av att sakta bli hård. Sakta gå från den lilla prinskorven mellan benen till mina styva femton centimeter. Jag är helt och hållet nöjd med det. Jag tycker om hur min pung kan vara en hård liten boll under skaftet lika mycket som jag tycker om att den kan vara en varm kulpåse som dinglar och slänger runt.

Och jag tycker också om den lilla slöa prinskorven som under vardagarna bor mellan benen.

Läs även dessa inlägg:

4 reaktion på “Tankar om den lilla kuken

  1. blackbird

    Vilken jättefin kärleksförklaring till din kropp det här var! En detalj av kroppen, som kan vara nog så stor som problem för en kille. Just det här lite ömsinta vardagliga ”småpysslandet” med kuken ser man hos nästan alla småkillar, ett tryggt sällskap i vått och torrt, behändigt placerat – sån skillnad mot flickornas dolda gömslen…

    Svara
  2. SwedishTeen

    Precis som blackbird här ovan säger så är det här en jättefin kärleksförklaring som jag hoppas flera kan hålla med om.
    Tyvärr är det nog inte så. Tyvärr är det alltför många som har hemska kukkomplex när de i själva verket har helt normala stakar.

    Jag själv är i samma storleksordning som du och jag är också helt nöjd med vad jag har. Vad ska man annars vara? Det finns ju inte så mycket att göra åt det, så varför oroa sig?
    (Jaja, operationer och förlängare och allt vad det är. Onödigt tjafs i de allra flesta fall.)

    Precis som du nämner älskar jag hur pungen krymper ihop när det är kallt i omgiviningen. Den blir som en härlig skrynklig boll som man bara vill leka med liksom. 🙂

    Svara
  3. Ami

    Jag gillar att det går att gå ned på knä och kyss-suga på din kuk när den är slak. Ibland med tanke att reta ditt lustcentrum, ibland bara för att jag gillar kuken och vill visa den min uppskatting. Kyssar!

    Svara

Skriv en kommentar!