Omättlig

Jag sa åt mig själv (och er) att jag bara skulle skriva lättsamma inlägg, men jag är frustrerad. Jag känner ett stort, nästan omättligt behov av närhet och värme. Ami är långt borta, vi ses inte förrän om två veckor, och även om jag i samma veva får träffa Elin igen sitter jag här och känner mig frustrerad. Jag behöver ”mer”. Jag känner ett intensivt behov av att spendera tid tillsammans med någon, få tycka om någon, få ligga nära någon och andas in värme och trygghet.

Samtidigt känner jag skuld för detta, vilket jag på nån nivå vet är korkat. Jag vill inte att Ami ska känna sig otillräcklig. Jag vill inte att Elin ska känna sig otillräcklig. Eller någon annan. Men jag behöver någon här och nu. Någon att älska. Någon att ligga nära. Någon att försöka få lite mättnad och styrfart på det här behovet med. För som det är sitter jag bara här och känner mig misantropisk, frustrerad, bitter och uppgiven. Inga bra känslor någonstans.

Först trodde jag att det var brist på ensamtid som skapade dessa känslor. Men jag tror inte det. Det känns som det jag behöver är raka motsatsen till min ensamtid. Jag behöver närtid, samtid, sextid. Jag behöver få skämta, skratta, knulla, kyssa, smeka. Jag behöver någon som smeker mig, kysser mig. Nån som delar min dusch med mig. Nån som kan ta hand om mig och som jag kan få ta hand om också.

Jag vill inte känna mig ensam och bitter…

Läs även dessa inlägg:

4 reaktion på “Omättlig

  1. J

    Tror mig veta precis hur du känner eller känner igen känslan i dina ord. Det värsta är när man börjar bli irriterad och liksom inget hjälper. Usch….

    Svara
  2. Secretessa

    Det klart du vill ha närhet och kärlek och sex och prat hela tiden, inte bara ibland. Jag är en sådan som tycker om och behöver få vara för mig själv rätt ofta men som samtidigt har ett stort behov av att vara nära och tillsammans, och dessa behov utesluter ju inte varandra.

    Kram

    Svara
  3. Juliette

    Den känslan är ständigt närvarande, den för en ständig kamp mot ensam och bitterkänslan…för den dagen den senare tar över, då vet jag att mitt hopp och min lust att hitta någon att vara nära, dela kropp och själ med..ja det kommer att dö ut. Jag önskar jag hade någon, om så bara en gång i månaden. Men men. 🙂

    Svara

Skriv en kommentar!