Måttstocken

Jag läste en blogg som sa ungefär att ”jag stör mig inte på att han har sex med andra, men det retar mig om han löptränar med andra” vilket fick mig att börja fundera på precis vilken måttstock sex spelar i den konventionella synen på relationer och förhållanden. Tyvärr minns jag inte var jag läste detta, så jag kan inte länka dit.

Men visst, det kommer sig inte som nån större överraskning om man betänker på just hur normerna ser på samlivet och på sex. Sex har blivit den där gåvan som vi ger till den där speciella någon, och därigenom har den även blivit just måttstocken för hur ”bra” eller ”äkta” kärlek eller förhållanden är.

Just detta tyckte jag var intressant. Sex har blivit standarden. Att det är en standard vi har fått lära oss är det inte så många som reflekterar över, och när man går utanför standarden och ser sex på lika villkor som andra saker i en relation eller ett förhållande börjar man tänka lite annorlunda på just dessa saker.

Det är inte lätt heller. Sex för mig är en speciell sak, och ibland så gnistrar det till i de gamla normativa ledningarna och jag kan bli osäker på saker. Men jag påminner mig om att det är gamla kortslutningar och då brukar jag slappna av. Jag blir inte lika avundsjuk på sex längre, jag blir snarare lite avundsjuk på att man har sex UTAN mig, för jag gillar sex och vill gärna vara med när människor jag tycker om har sex. Jag gillar de gånger då Ami och jag har sex tillsammans med hennes sambo, för då känner jag mig delaktig. Jag störs inte av att se henne ha sex med honom, tvärtom njuter jag ju av att hon njuter. Osv.

Därför funderar jag på det här med svartsjuka och vad som genuint orsakar svartsjuka om man tar bort många av de sociala konventioner och normer som existerar kring relationer och förhållanden. Om man ser sex som en normal del utan den känslomässiga pelaren som vi sätter det på, om vi ser sex som en del av receptet och inte som målet med receptet – vad blir man då svartsjuk över? Det betyder inte att sex är meningslöst när man slutar se det som en gudagåva, utan ser det som trevlig sysselsättning med människor man tycker om – det betyder bara att man tar på sig lite andra glasögon.

Vad skulle göra mig genuint svartsjuk i fråga om aktiviteter med andra? Det visade sig vara en svår fråga och jag kan inte svara på den säkert. Svartsjuka för mig handlar mindre om den klusterkänsla som svartsjuka är, utan snarare om den där känslan av att bli utesluten. Så länge jag inte aktivt blir ombedd att hålla mig utanför nåt tror jag inte att jag skulle bli genuint svartsjuk utan mer att det skulle bli en sån osäkerhets-reflex. Vilken aktivitet är så speciell för mig att jag inte kan må bra om den utförs tillsammans med nån annan än mig?

Jag kan inte komma på nåt sånt. Inte ens sex håller riktigt den funktionen hos mig, utan de gånger jag blir svartsjuk på sex är det som sagt mer pga att jag också vill vara med eftersom jag är en voyeur och dessutom tycker om att knulla.

Läs även dessa inlägg:

3 reaktion på “Måttstocken

  1. Blanka blad

    Jag tolkar citatet som något mina kära kan göra som skulle såra mig. I mitt fall är det om mina partners skulle använda samma smeknamn på andra som på mig. Då menar jag inte ”älskling” och såna utan de som är speciella för vår relation.

    Svara
  2. Secretessa

    ”Inte ens sex håller riktigt den funktionen hos mig, utan de gånger jag blir svartsjuk på sex är det som sagt mer pga att jag också vill vara med eftersom jag är en voyeur och dessutom tycker om att knulla.”

    Handlar det inte mer om avundsjuka än svartsjuka? Det där vill jag också ha… liksom.

    För mig så handlar svartsjuka om att känna mig övergiven, utanför och osäker. Bortvald. Att P kan njuta av sex tillsammans med en annan människa än mig förorsakar inte svartsjuka, att bli utesluten gör det.

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Ja, jag har skrivit en del om detta tidigare. En stor del av den känsla som hos mig kallas för ”svartsjuka” är snarare en fråga om osäkerhet – rädslan för att bli utesluten, bortvald, nerprioriterad. Att någon som jag älskar ska säga åt mig att nej, jag vill inte vara med dig och jag vill inte ha dig nära, du duger inte. Där känner jag som dig – sex med andra stör mig inte, men jag behöver känna ett visst mått av gemenskap och inbjudan.

      Svartsjuka är en klusterkänsla. Den består av många olika känslor, och det varierar mellan personer vad den består av. För mig är en stor del av den osäkerhet och känslan av otillräcklighet. Det som jag tror många gör mindre bra med svartsjuka är att man accepterar den för det den påstår sig vara, istället för att dekonstruera den och ta tag i rötterna och orsakerna.

      Svara

Skriv en kommentar!