Lättirriterad

De senaste dagarna har jag märkt att jag är mer lättretad och irritabel än jag brukar vara. Jag blir frustrerad som en stressad och instängd elefant över totalt ovidkommande småsaker, och det känns inte bra.

Orsaken till detta är enkel. Jag har för lite närhet i min vardag.

Jag har fått den ensamtid som jag behöver, och det kändes bra. Att tillbringa tid med bara sig själv var något som jag behövde, och kommer att behöva mer av under hösten. Men nu har baksmällan infunnit sig, längtan efter det exakt motsatta till ensamtid. Jag behöver närtid. Jag behöver ligga nära en eller flera som jag tycker om. Jag behöver ha sex. Jag behöver hångla. Jag behöver mysa och prata och tafsa och smeka och skratta och spendera tid nära och sensuellt.

Jag behöver suga på en bröstvårta eller kyssa en mage. Jag behöver le, skratta och må bra. Jag behöver ligga på rygg och känna hur kärleksfulla händer smeker min rygg eller rufsar håret på mitt huvud. Jag behöver känna en varm hand på min rumpa, eller som bestämt masserar mina fötter. Jag behöver en kärleksfull mun som suger min kuk, som smeker min pung och utforskar min kropp.

Min kropp värker efter att bli berörd, och min själ ömmar efter att också bli rörd av sensuella tankar och känslor. Elva dagar kvar. Jag känner mig som en långdistanslöpare.

Läs även dessa inlägg:

Skriv en kommentar!