Killar, kroppsideal och tankar

Vet ni en sak? Även killar brottas med kroppsideal och hur man ska se ut. Jag vet att jag gör det, då jag själv är långt ifrån den idealiserade bilden av manskroppen. Min kropp har faktiskt synts lite här och där i den här bloggen, och det är enbart för att jag blivit mer trygg med den under det senaste året.

Men även idag kämpar jag på en daglig basis med att försöka acceptera att jag inte är ful. Att jag inte är äcklig. Att jag är attraktiv och att jag inte kan ta ansvar för vad t.ex. Ami finner sexigt eller upphetsande med min kropp. Jag kämpar med att försöka leva ett hälsosamt liv, att försöka motionera och hålla någorlunda ordning på min kropp – och jag arbetar också med att acceptera att jag inte ser ut som en modell, att jag inte har perfekt formad kropp och att det är ingenting som ska tynga mig.

Mycket av fokus på att trivas med sig själv riktas mot kvinnor. Jag gör det också, och jag är väldigt bra på det. Mycket av den här bloggen handlar om att kvinnor är vackra oavsett hur de ser ut. Jag älskar mulliga kvinnor. Jag älskar slanka kvinnor. Det enda jag har lite svårt för är silikontuttar. Är du naturligt slank? Underbart! Är du naturligt mullig? Underbart! Är du lång, kort, blond, brunett, långhårig, korthårig, stor rumpa, liten rumpa, stora tuttar, små myggbett? Underbart! Jag gillar alla sorter.

Men killar får inte alltid samma uppmärksamhet och samma stöd för hur vi ser ut. Blogg- och media-världen ger inte runda killar samma uppmärksamhet. Visserligen tror jag detta beror mycket på att idealen för killar är lite bredare och kanske generellt är det nåt som syns mindre hos killars beteende, men det betyder inte att killar slipper kämpa med sitt självförtroende över sitt utseende. Det finns mycket med min kropp jag inte tycker om – men jag har blivit mycket bättre på att inte bry mig om det, och att acceptera att även om jag kanske inte tycker om min håriga rygg så får den Ami att bli salig av lycka. Det i sin tur gör att jag bryr mig mindre om den, och tycker mer om den. Jag tycker inte om min stora, slappa mage. Men Ami älskar den, och jag försöker då också att älska den.

Med det sagt betyder det inte att jag släpper på reglerna och glufsar syltmunkar dagarna i ända. Men lite mer kommer jag in i balansen och trivs med min kropp. Min dröm är att snart nå en dag då jag trivs helt med min kropp, inte skäms för den och förstår att jag själv och andra kan njuta av den. Min förlängda dröm är att en dag kommer varenda människa oavsett utseende att kunna göra detsamma. Det är en av många saker som jag kämpar för i mitt liv, och på sätt och vis via den här bloggen.

Jag tycker det är bra med projekt och initiativ som t.ex. Kroppsbilder eller Body Palace. Jag tycker det är kul när jag råkar hitta bloggar som t.ex. den här eller den här som försöker vara motvikter till de snäva idealen.

Jag tror som människor att vi måste sluta lita på våra egna åsikter så mycket, när det kommer till våran egen kropp. Jag tror att vi själva är de absolut hårdaste bedömarna om oss själva, och vi är så sjukt jävla partiska åt fel håll också. Vi måste lyssna mer på människor som älskar oss, och som säger till oss att vi är fina och fantastiska. Försöka ta till oss det snarare än den där ”jag är fet och ful” känslan som vi tenderar att odla inuti oss själva.

Är du nöjd med din kropp? Om inte, varför inte? Den är ju fantastisk!

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Killar, kroppsideal och tankar

  1. Kajsa

    Nytt år och än en gång skrivs och pratas det om att ”alla” ska bli fit inför sommaren. Kollade själv på hur jag ligger till rent BMI-mässigt och hur jag än vände och vred på BMI-tabellen så läste jag att jag är -viktig. Egentligen stod det överviktig. Men! Underviktig, normalviktig, överviktig, fet(t) viktig.. BMI-tabellen säger egentligen samma oavsett vem som läser den: ”-VIKTIG”. Och det är i mina ögon så man ska se på saken. Jag, du, ”man” är ”-VIKTIG”.

    Svara

Skriv en kommentar!