Jag förstår Tommy

Det finns en artikel i SvD om Tommy, som är 42 och inte vill ha barn. Det är en läsvärd artikel och en välkommen motvikt kring den barnhysteri som förväntas råda i samhället.

Det är förvånansvärt kontroversiellt att inte vilja ha barn. För mig personligen har det orsakat åtskilligt mer diskussion och höjda ögonbryn än att jag är poly och ickemonogam. När jag nämner att jag har en flickvän som har en sambo brukar det mest mötas med en lite förvånad blick och en axelryckning, men när jag säger att jag inte vill ha barn blir det oftast desto mer liv i luckan.

”Varför vill du inte ha barn? Barn är UUUUUUNDERBARA. Varför tycker du inte om barn?”

När det blir så får jag alltid försvara mig. Jag vill inte ha barn av ett flertal komplicerade och väldigt personliga skäl. Nej, jag tycker faktiskt väldigt bra om barn i de flesta fall, jag vill bara inte ha några egna biologiska barn. Nej, jag utesluter inte möjligheten att jag kan ingå i en stjärnfamilj där någon av mina partners får barn med någon annan eller har barn sen tidigare. Nej, jag skulle inte tycka det var jobbigt.

Alltid denna konfrontation. Att få barn tycker jag åtnjuter alldeles för hög status i vårat samhälle. Det har blivit alldeles för självklart att man ”ska” skaffa barn. Hysterin och homogeniseringen av barnafödande är enorm. Om man uttrycker en åsikt att man inte vill ha barn är det nästan likställt med att vara terrorist.

Jag är inte terrorist. Jag väljer bara bort barn. Det betyder inte att jag tycker illa om barn, eller att jag vill förbjuda andra från att skaffa barn. Jag lever mitt liv, enligt mina regler. Jag tror Tommy känner detsamma.

Läs även dessa inlägg:

9 reaktion på “Jag förstår Tommy

  1. Marielle

    Förstår inte varför andra finner det så viktigt att lägga sig i. Att du inte vill ha barn innebär inte att du kommer att döda andras barn. Tvärtom gör du ju krasst nog bara världen en tjänst i & med människoöverflödet vi har.

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Ja, men längtan efter att få barn är en föga ifrågasatt institution i vårat samhälle. Det är en av de mest etablerade normerna, och man får inte ifrågasätta den enligt samma princip som man inte får ifrågasätta monogamins ”naturliga” status.

      Vill man inte ha barn, då är det generella slutsatsen att det är nåt fel på en, och att massan då ska försöka övertala en likt billiga dörrknackarbibelförsäljare till varför man har ”fel” och varför man innerst inne egentligen vill ha barn.

      Svara
  2. Nicklas Eriksson

    Det är inte bara etablerad norm, det är en av våra starkaste drivkrafter som biologiska varelser. Det är förmodligen det enda ”syftet” med vår existens rens biologiskt, att yngla av oss. Det hade varit naivt att tro att vi människor skulle vara annorlunda än säg en räv i den frågan.

    Men skitsak samma. Jag förstår hur du tänker. Jag vill visserligen ha barn, och jag och frugan har börjat med IVF eftersom det går trögt, men jag dricker inte alkohol och det är ett ständigt ifrågasättande. Vissa, dock ganska få, har till och med reagerat med ilska. Aldrig med våld eftersom jag är en ganska krallig kille, men en dum nersöpen jävla barroom hero i Majorna var rätt nära att vilja klappa till mig en gång det märktes tydligt. Så jag förstår dina problem.

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Jag är lite tveksam till argumentet med biologisk drivkraft. Inte till att den existerar, för alla levande varelser upplever den i olika grad.

      Däremot är jag tveksam till hur den används, för ofta i diskussioner jag hamnar i kring viljan att inte ha barn tas det upp, och används nästan alltid som ett magiskt argument som inte får sägas emot. Babyfascisterna (som jag lite ironiskt kallar dem) använder detta argument som ett avslutande argument, för man ”får” inte ifrågasätta drifter och instinkter.

      Jag själv säger att den står inte över våran intelligens och fria vilja.

      Svara
  3. Elin S.

    Jag har alltid funnit det märkligt att ett aktivt ställningstagande till att inte vilja ha egna barn möter sånt motstånd och ifrågasättande, särskilt hos kvinnor gentemot andra kvinnor. Det är som om ens existensberättigande står och faller med den frågan. Och eftersom förmodligen ALLA föräldrar vet att det inte är en dans på rosor i 20 år, så blir det än mer obegripligt. Det ligger nästan någon sorts pennalism i det – att ingen ska minsann kunna välja att slippa undan.
    Utan att överdriva vill jag påstå att ALLA som jobbat inom förskola/skola vet att vissa människor aldrig borde ha blivit föräldrar, de är inte ens lämpade att ha akvariefiskar. Men ”skaffa barn” är en helig ko, en av våra sista? Idag är ffa. små barn också big business – miljarder kronor/euro/dollar läggs på reklam för sånt som barn ”behöver” materiellt – det finns alltså ett stort intresse att vidmakthålla och inpränta bilden av att barn är den högsta lyckan i världen, en ständig Bullerbydröm.

    Varför drömde jag en gång i tiden om att ha 4 barn? Jag är inte ens speciellt road av s m å barn, först i skolåldern blir de intressanta att umgås med. Nu blev det med tiden 1 unge – och jag är tacksam för att det inte kom fler… Men vad planterade drömmen i mig? Det funderar jag ännu över.

    Svara
  4. Monica

    Jag har heller aldrig velat ha barn och du kan ju gissa om jag har blivit ifrågasatt! Det är dessutom precis så som Elin S. säger att kvinnor dömer kvinnor som inte vill ha barn mycket hårdare än män. Män som inte vill ha barn behöver dessutom aldrig försvara sin manlighet så som jag som kvinna måste försvara min kvinnlighet p g a mitt val att inte skaffa barn. Så många gånger har jag fått höra att jag inte är en ”riktig” kvinna för att jag inte längtar efter att bli mamma, för tydligen är det så att om man väljer bort barn så är man värdelös som kvinna.
    Det konstiga är att de flesta kvinnor (mammor) blir så extremt provocerade av att JAG väljer bort barn, jag kan inte förstå hur der kan provocera NÅGON! Det är väl mitt liv jag ska leva, inte någon annans!

    Svara
  5. Elin S.

    De blir provocerade för att du får sova ostört på nätterna, inte behöver tampas med trotsåldersbarn och kan planera din semester som du själv vill ha den. 😉 Du är ett levande bevis på att man kan v ä l j a – och med en skrikande 2-åring i hasorna tycker mamman att du valde rätt och hon fel. Om hon kunde skicka sin gullunge till månen skulle hon göra det, och intalar sig ännu mer att hon är en ”riktig” kvinna, för att hon har just detta barn (som hon älskar javisst, men inte orkar med).

    Svara
  6. Nettan

    ”Om sexdriften är driften att skaffa barn, då är hunger behovet av att bajsa.” – Volontary Human Extinction Movement. Tänkte bara så att ni vet vad jag anser om biologi.

    I och med att jag bara är 19 så anses min motvilja mot barn vara omognad, oavsett om jag förklarar att jag blir direkt arg och gnisslar tänder av att tänka på barn eller inte. Jag upplever det som att hela min mogna kvinnlighet byggs på min vilja att ha barn, och när jag förklarar att jag tänker sterilisera mig så fort jag får så tycker människor alltid att jag inte ska göra det ifall jag ångrar mig. Som om adoption inte var ett val.

    Det roliga är att människor inte har något begrepp om vad som är en vettig anledning att skaffa barn. När jag ställer motfrågan varför de vill ha barn så har de alltid sjukt dåliga argument.

    Duktigt Tommy! Stå på dig!

    Svara
  7. Lovely

    Jag förstår det där precis. Det är illa att som man att inte vilja ha barn, men för oss tjejer som inte vill det är det nästan ännu värre!
    Jag är ”bara” 24 år gammal och får ständigt reaktionen ”Du är så ung, du kommer att ändra dig. Om tio år har du man och barn!” Jag kommer inte ändra mig. Jag är bomb-säker. Har varit det hela mitt liv. Jag har aldrig gillat barn, aldrig fått nån känsla av gulle-gull för spädbarn och har aldrig någonsin suttit barnvakt pga att jag inte gillar barn!
    Jag förstår inte det där med att allt ska mätas i att skaffa ett välbetalt jobb, en fungerande familj (där man ska gifta sig såklart monogamt) och att man måste ha barn!
    Är det någon av de punkterna, och ännu hellre alla tre, som inte intresserar en anses man som misslyckad, konstig och ”du kommer att ändra dig”.

    Jag kan inte förstår det omogna beslutet att skaffa barn eller gifta sig ”bara för att man ska”. Vem mår egentligen bra av det?

    Svara

Skriv en kommentar!