Konst på jobbet

Något jag och Herrn är överrens om är att ”fönstershopping” är helt okej. Det vill säga att vi tittar på attraktiva män eller kvinnor som vi ser, att se men inte röra har vi båda svårt för att se hur det inte skulle kunna vara okej. Så vi tittar och tittar, speciellt nu när det är sommar och kjolarna blir kortare, urringningarna djupare och männen vaknar till liv på ett annat sätt.

Jag kan inte säga att jag tittar på en speciell typ, det ska nog vara att de har en speciell utstrålning.
Där jag jobbar kan man stundvis råka på en grupp med vältränade män, inte muskelberg, sådant intresserar mig inte heller utan det är ganska vanliga män. Förutom en.
Han är som en tavla i ett galleri som man bara vill titta på, inte ta hem då det skulle förstöra hela illusionen (förutom det faktum att jag redan har en vacker man hemma).

Jag tycker det är trevligt att smygtitta på honom där han står.
Han är lång, har mörkt kort hår och djupa mörkblå ögon. Han står med benen lite i sär och har de starka armarna framför sig, den ena armen mot den andra. Lite som en militär. Öppen men ändå låst på något vis. Kraftiga men ändå seniga armar och starka händer, syns det att han har, ingen ring.
Tyst och mystisk, säger ingenting och rör oftast inte en fena trots att jag vet att han ser och uppfattar precis allt runt omkring. Så kommer det där leendet plötsligt mot mig. Det som säger ”hej där, dig känner jag igen, trevligt att se dig igen”. Han känner igen mig, det ser jag i hans ögon, för honom är jag dock inte något speciellt annat än en kollega. Jag trivs med att ha det så, då kan jag titta utan att bli tittad på. Jag kan beundra konsten som är den mannen, möta hans igenkännande leende och sedan gå vidare med min dag.
Hem till min alldeles egna vackra man, som jag faktiskt får röra.
Vilket är den allra bästa konsten enligt mig, haha.

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Konst på jobbet

  1. Elin S.

    Ett tag var veckans höjdpunkt motions-simmet på måndagmorgnarna: då tränade killarna från brandkåren… Himla bra span-ställe att befinna sig i vattnet när de kom in i simhallen, de tog det rätt lugnt innan de hoppade i. 😉 Brandmän finns i (nästan) alla åldrar, storlekar och former – det är ju inte enbart muskler som krävs för ett sånt tufft jobb – och jag tyckte det var intressant att försöka analysera varför en del var fysiskt attraktiva i mina ögon och inte andra. Helt vetenskapligt förstås. 😉

    Svara
  2. Citronen

    Motionssim med killarna från brandkåren låter galet mumsigt!

    Jag jobbar på en väldigt kvinnodominerande arbetsplats, men i min arbetsgrupp är det en majoritet män. Äldre över medelålder. Och vi har en man som jag tycker är vacker! Han har en fantastisk utstrålning trots sin ödmjukhet och blyghet. Trots att det skiljer 40 år mellan oss så blir jag attraherad på avstånd och kikar i smyg. Det är en trevlig känsla!

    Svara

Skriv en kommentar!