Jämlikhet?

Ett ytterst knepigt ämne är det här med jämlikhet. Häromdagen tog Blanka Blad upp ett test där man kunde kolla hur ”jämlik” man är, och sedan jämförde hon och analyserade lite kring resultatet i kontrast med sitt eget liv. Jag tyckte det var intressant läsning, och spinner lite vidare på det här.

Jämlikhet är oerhört subjektivt och svårt att mäta. Mycket av våran könsdebatt går ut på män jämfört med kvinnor och vad som är rättvist ur ett jämställdhetsperspektiv. Själv irriterar jag mig en hel del då många som pratar jämlikhet tenderar att försöka överförenkla frågan. Många av de mer rabiata åsiktshållarna hos såväl feminister som antifeminister illustrerar i min åsikt tydligt hur man förenklar frågan nästan till absurditet.

Hur gör man ett hushåll jämlikt? Jag är tveksam till att det ens är möjligt att göra det jämlikt. Ska man detaljstyra hushållsarbetet och sina respektive liv? Det låter inte så mycket som jämlikhet som tvång och att ignorera människors personligheter, talanger och styrkor.

Ett annat problem med jämlikhet är att för att alla ska vara helt jämlika måste det alltid vara den minsta gemensamma nämnaren som sätter trenden. Nu tänker jag specifikt på Kurt Vonneguts berättelse ”Harrison Bergeron” som utspelar sig i ett inte alltför avlägset framtida samhället där alla är jämlika. Är du vackrare än genomsnittet får du ha en mask som döljer din skönhet, är du smartare än genomsnittet tvingas du ha olika manicker som handikappar dig ner till genomsnittet. Därigenom tvingas alla att bli jämlika – ingen blir vackrare, smartare, snabbare eller bättre än någon annan. Istället reduceras alla till en bunt klumpiga, ointelligenta, fula människor som fiser sig genom sina liv.

Är det rättvist att en del människor är smartare, vackrare eller snabbare än andra? Nej, det är inte rättvist. Handlar jämlikhet om rättvisa? Nej, kanske inte. Men det handlar om att ge samma förutsättningar. Men när man som i det testet börjar mäta diverse mer eller mindre subjektiva områden glömmer man bort att jämlikhet inte alltid kan mätas i tydliga mått och steg.

Humanisten i mig själv tycker att vi behöver bejaka allas olikheter. Jämlikhet går inte alltid att vara hundraprocentig, och jämlikhet mellan könen kan vara oerhört svårt att uppnå – speciellt då roten i jämlikhet kan vara så oerhört svår att definiera. Jag själv tenderar att ignorera mycket sånt här – inte för att jag är ointresserad av jämlikhet utan snarare för att jag är ointresserad av att hela tiden fundera på skillnader mellan män och kvinnor. Om en kvinna inte kan göra nåt jag kan dömer jag inte henne för att hon är kvinna utan accepterar att vi alla är olika och därmed olika bra på olika saker. Jag är bra på en del saker, och jag för dessa saker till mänsklighetens gemensamma bord utan att jag egentligen ser det som en reflektion av min egenskap av man, utan min egenskap som individ.

Går det att dela upp hushållssysslor på ett jämlikt sätt? Nej, jag är lite tveksam till det. Jag tror att det går att dela upp dem på ett sätt som är rättvist, men jämlikt? Där blir det svårare.

Läs även dessa inlägg:

5 reaktion på “Jämlikhet?

  1. Fraj

    Äntligen någon som lyckats sätta ord på min egen ståndpunkt kring jämställdhet!
    Varför tillåter vi oss inte bara att vara olika och uppskatta varandra för det?

    Svara
  2. Gaijin

    Jämnlikhet har väldigt lite med vem som gör vilka sysslor att göra, utan ligger snarare i att bägge individerna har möjlighet att få vara sig själv i ett hem/förhållande, utan att matchas in i en könsstereotyp. Om man sen väljer att göra det traditionellt eller att vara ”kontroversiell” eller helt sonika bara att vara, så är det upp till en själv – så länge alla inblandade kan vara öppen med valen man vill göra.

    Svara
  3. L

    Håller med Gajin ovan, jag ser det som att jämställdhet ÄR att uppmuntra olikheter och att möjliggöra för olikheter. Den traditionella uppdelningen av könen i två olika stereotyper tycker jag dock är precis det motsatta, hur olikt blir det om det bara finns två sorter, och man får inte ens välja själv vilken man ska vara? En rättvis uppdelning av hushållssysslorna är för mig en jämlik, men om man vill passa på att lära sig något nytt så kan man ju turas om att göra olika saker. Jag skulle aldrig i livet vilja försätta mig i en situation där jag inte ”kan” göra ”manssaker” för att jag aldrig lärt mig dem, det handlar om självständighet för min del. Och just hushållssysslor blir faktiskt aldrig svårare än att man kan göra dem helt utan någon vidare talang. Alla normalbegåvade vuxna KAN diska, dammsuga och laga mat av ok standard, klä på barn, byta glödlampor, kolla säkringarna, borra upp en hylla, installera internet eller putsa fönster. Om man inte kan det så får man ju lära sig. Det handlar inte om talang som jag ser det, eller att främja olikheter heller egentligen, vem bygger sin identitet på hushålssysslor ändå? Det är ju bara skit som ska göras.

    Svara
  4. Secretessa

    Jag håller med Gaijin. Det spelar ingen roll vem som gör vad eller vem som gör mest så länge ingen upplever det som en orättvisa. Jämställdhet eller jämlikhet för mig är att alla ska ha rättighet och möjlighet att få vara den man är och inte tryckas in i någon roll som man inte passar i.

    Svara

Skriv en kommentar!