Det här med dofter

Jag har en känslig näsa. Jag är osäker på om det alltid varit så och jag bara inte har märkt det, eller om det är nåt som utvecklats de senaste åren, men jag är rätt duktig på att känna av dofter. Jag njuter av doft, speciellt från intimitet med andra människor, och när jag utforskar en person på nära håll är det spännande att låta näsan suga åt sig de där intressanta, unika och oerhört svårbeskrivna dofterna som varje person avger.

För de är svårbeskrivna. Hur ska man beskriva en doft? Alla människor luktar annorlunda, och när man har en känslig näsa är det lättare att känna igen de små avvikelserna mellan människors doft. En del människor luktar starkare, en del luktar svagare. Men att ligga nära nån och andas in deras doft är för mig en del av intimiteten, ett sätt att lära känna deras kropp. Ibland talar små förändringar i en människas doft om saker för mig utan att jag behöver fråga. En del människors doft förändras med deras humör.

Oftast kan jag känna av dofterna även under deodoranter och parfymer. Jag använder själv väldigt sällan deodorant eller parfym, och bortsett från en svagt parfymerad tvål när jag duschar undviker jag gärna artificiella dofter.

När Ami och jag precis hade träffats spelade dofter en stor roll för mig och för henne. Ami har också en intressant näsa. Huruvida den är lika känslig (eller mer känslig) än min vet jag inte, det går inte att mäta. Men dofter för hennes spelar oerhört stor roll, och hon behöver rätt sorts doft för att bli kär. Jag minns inte exakt när, men hon sa ganska tidigt att min doft var precis rätt för henne, och det märks tydligt på henne att hon njuter av den. Ofta när vi ligger nära ihop dyker hon in i min bröstkorg eller armhåla och tar ett djupt andetag. Min doft gör henne glad, den gör henne kåt. Precis som hennes doft gör mig glad och kåt.

Jag förstår mindre och mindre varför vi försöker dölja våra dofter med articiella metoder. Visst, jag håller med om att fem dagars svettig karl kanske inte luktar så gott, men om man duschar regelbundet så är det väl lika bra att skippa den där starka parfymen eller deodoranten? I fredags när jag cyklade hem från jobbet mötte jag en kvinna på gångbanan. Jag kände hennes parfymdoft säkert tjugo meter innan vi passerade varandra. En sötsliskig doft av alkohol och blommor. Varför dränker man sig i sånt?

En händelse under min tid med Ami och hennes sambo fick mig att fundera lite. Vi låg alla tre tillsammans och småmyste. Jag låg för ovanlighetens skull i mitten, Ami satt över mitt ena ben och smekte min mage och Secundus hade krupit ihop vid min sida. Ami skämtade om att han nu äntligen fick sig lite hårig bröstkorg (dvs min) och jag kände hans doft. Han luktar väldigt starkt, det är lite imponerande hur fort han börjar producera en doft som påminner om tjära och svartkrut. Tidigare har jag sagt att jag inte har nåt emot tanken på att ha sex med en annan man, men då och där insåg jag att den mannen måste isf lukta ”rätt” för att det ska funka för mig. Kvinnor har generellt en annorlunda doft än män, och min näsa och hjärna verkar i mycket större utsträckning tända på kvinnliga dofter än manliga.

Emellanåt reflekterar jag över hur vårat samhälle skapar industrier för att dölja eller undertrycka våran egen natur. Det här går ihop med hårhysterin, men det finns även en dofthysteri. Jag måste hålla andan när jag får förbi parfymaffärer då doften blir överväldigande för mig, och emellanåt får jag vilda associationer med gaskammare när jag tänker på dessa butiker. Jag skulle aldrig klara att jobba i en sån, och om jag gjorde det skulle säkert mitt doftsinne kvävas och dö, vilket jag inte vill.

Doft är viktigt för människor. Som tidigare nämnts sprids feromoner via våran kroppsdoft. Feromoner signalerar saker. Precis som jag nämnde tidigare märker jag på en människas doft att olika saker händer, och jag tror det är feromonerna som talar om saker.

Doft är spännande, tycker jag. Jag längtar efter att krypa nära Ami igen och andas in hennes doft.

(Sist men inte minst, vad tycker du som läsare om kroppsdoft? Är det viktigt för dig att använda parfym/deo eller föredrar du din egen doft? Vad doftar din älskade? Skriv en kommentar!)

Läs även dessa inlägg:

18 reaktion på “Det här med dofter

  1. Secretessa

    Åh,intressant! Jag har också en känslig näsa. Jag har svårt för starka parfymdofter och går snabbt förbi tvål-, parfym- och tvättmedelshyllor i affären. Jag kan tycka det är jobbigt med stark kroppslukt i vissa fall också. Men jag älskar att lukta på min man. Det skulle jag kunna ägna mig åt länge.

    Jag parfymerar mig sällan. Tycker inte det behövs.

    Svara
  2. Bodypalace

    Jag har också en känslig näsa, vilket är bra då jag jobbar som kock. Utan parfym eller deo så skulle antagligen alla gå runt och lukta svett jättemycket. Vissa svettas ju mer än andra också. Man ska såklart inte överdriva med jättemycket parfym heller. Det finns ju parfymer som är speciellt framtaga för att locka en partner. Det är okej att ha sin egna doft så länge man inte stinker svett.

    Folk som kommer från andra kulturer där dom äter mycket stark mat brukar oftast ha ganska starka dofter och inte lukta så gott tycker jag.

    Svara
  3. Mimi

    Väldigt intressant ämne!! Jag är otroligt svag när det kommer till dofter, både naturliga såsom parfymerade. Människor jag blir kära i har ofta en rätt speciell doft och när jag känner den blir jag knäsvag. Jag kan ligga i timmar och bara lukta på en person, eller på kudden som personen har legat på när den sov över.

    Jag har märkt att det framför allt gäller mansparfymer. En kollega till mig, som jag hade ett sexuellt förhållande med, hade en sådan underbar, unik, parfym att varenda gång han satte på sig den så kunde jag inte längre arbeta. Koncentrationen försvann, jag flög upp bland molnen och blev för det mesta sjukt upphetsad.

    Det bär med sig en dålig sida då doften ofta gör det svårt för mig att släppa personer. Står jag nära personen igen, någon annan har på sig samma parfym eller att jag hittar en gammal tröja som fortfarande luktar så, då är jag tillbaka på samma stadie som jag var innan uppbrottet.

    Svara
  4. Peaches

    Har läst att kvinnor generellt har ett betydligt känsligare doftsinne än män och allra känsligast är det under ägglossningen. Inte så konstigt egentligen, för då ska man ju hitta en passlig partner att para sig med, och kroppsdoften är förstås en av de saker som man går allra mest efter, både medvetet (god doft) och undermedvetet (feromoner).

    För mig är dofter oerhört viktigt. En del, helt vanliga dofter, kan göra mig illamående eller äcklad. Starkt parfymerade tvättmedel till exempel tycker jag är riktigt äckligt, och jag kan bli lätt illamående bara av att känna doften av tvättmedel komma svävande från en tvättstuga i ett hus som jag passerar.

    Då min pojkvän ätit vitlök luktar han inte bara vitlök utan det känns som om hela hans kroppsdoft förvandlas till en slags kroppsdoft som oattraherar mig.

    Jag älskar också att gräva ner näsan i min pojkväns hud och andas in hans doft i djupa andetag. Särskilt mysigt är det förstås på de ställen där han luktar mest sig själv, som vid armhålorna och i skrevet. Han parfymerar sig inte mycket med olika dofter utan använder en duschkräm som doftar svagt av citrongräs och klär honom väldigt väl.

    Min egen kroppslukt tycker jag förstås också väldigt mycket om. Jag använder inte tvål på andra ställen än där det behövs (underliv, stjärt och armhålor) och föredrar oparfymerad hudkräm. Jag vill inte använda duschkrämer, hudkrämer och så vidare med en massa olika dofter, utan använder hellre oparfymerade saker och så en liten, liten sprutt av en mild parfym.

    Svara
  5. En klar tanke...

    Det här med dofter är riktigt intressant. Sitter inne med ett skarpt luktsinne, trots många års rökning. Minns, förutom familj, vänner och partners dofter, även mina katters dofter. Jag undrar seriöst hur världen skulle vara att leva i för mig, om jag slutade röka. Jag känner tillräckligt mycket idag, det räcker så, vill inte känna mer. Även om det verkligen inte är skäl för att fortsätta röka.

    Det finns hyggligt tillförlitliga och vetenskapliga bevis på att vi väljer partner med näsan. Teorin är att viss sjukdomshistoria gör viss doft. Resultatet är att sjukdomshistoria lik ens egen, gör kroppsdoft som vi finner ointressant. När jag fick reda på det så lära jag undersöka saken. Och i mitt fall kan jag bekräfta vad vetenskapen hävdar. Män med samma sjukdomshistoria i sin släkt, som i min, tycker jag inte luktar lika gott som de utan samma sjukdomar. Och ja, naturligtvis frågade jag ut mödrarna om vilka sjukdomar som finns i släkten, inget gissande här inte. Jag har sen många år mannens doft som måttstock på om det ens är idé att inleda ett förhållande. Jag har som de flesta andra ett kraftfullt doftminne, kan slungas iväg i tid och rum i kontakt med vissa dofter eller odörer.

    Jag stör mig inte det minsta av parfymer, använder det gärna men i liten mängd och det blir kanske inte dagligen heller.

    Följande får jag säkert sura kommentarer om; jag ogillar rakade kön, doftmässigt. Det blir en annan sorts bakterier när hud ligger mot hud och de avger en lukt som jag inte upplever som behaglig. Observera att det är min upplevelse, andra har andra upplevelser och är fria att ha dem.

    Favoritdoften kommer från en ren mans bringa eller ett barns hjässa. Svårslaget.

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Det är ingen hemlighet att även jag ogillar rakade kön. Dels är det en estetisk åsikt, men det finns även rötter i just mitt doftsinne. Precis som dig upplever jag att ett rakat kön luktar mindre attraktivt än ett orakat. En orakad fitta luktar mjukare och mer fruktigt på något vis, medan rakade fittor enligt min näsa luktar mer metalliskt och hårt.

      Svara
      1. En klar tanke...

        Kan tala om att min upplevelse är den samma vad det gäller rakade herrkön; metalliskt och vasst.

        Svara
  6. Ami

    Jag minns inte när jag sa det till dig, men jag väntade otåligt på att få lukta på dig därav att det första jag gjorde var att borra in näsan i din halsgrop för att snabbt veta om vi skulle funka.

    Secundus, tjära och svartkrut? Mmm… fast det finns något myskigt också med hans doft.

    Svara
  7. Kiwi

    Jag minns när jag först träffade Secundus, på gymnasiet. Då hade han en period när han duschade/badade kanske varannan vecka… Och jag kunde inte sluta lukta honom i nacken. Folk tyckte att jag var knäpp… (Jag brukade locka honom att duscha och bada oftare genom att lova att tvätta hans hår, som var axellångt på den tiden).
    Men jag behöver också rätt feromon hos min partner för att kunna bli kär. Utan dem går det liksom inte. Men jag har också haft liknande upplevelser som Mimi. Rätt parfym (upplever jag) understryker ferormondoften och kan göra mig alldeles knäsvag… Självklart får det ju inte vara så starkt att man storknar när man går förbi en person. Men en förnimmelse när man kramar någon tycker jag är trevligt 🙂

    Svara
    1. Secretessa

      Jag har läst någonstans att det sitter viss doft just i nacken som vi kan attraheras väldigt av. Jag tycker mycket om att lukta min man i nacken.

      Svara
  8. Tessi

    Jag har nog också lite av en känslig näsa, kan ofta lukta mig till saker och ting, som en liten blodhund!^^
    Dock gillar jag artificiella dofter, så som parfymer och deo om man ska ut på festligheter. Dessutom älskar jag min pojkväns parfym som luktar ganska mycket, men på samma gång väldigt mycket man för min del. Kan snosa på honom och hans tröjor stup i kvarten. Ibland kan det dock vara gott att dofta på honom när han är helt naturell också;) Har parfym dagligen, dock väldigt mild parfym till vardags, men skulle jag glömma att ta på mig den innan skola eller jobb så är det inte hela världen för min del. Jag överlever ändå.

    Svara
  9. Sheila

    Även jag har en känslig näsa, även dofter som funnits i rummet för ett par timmar sedan sitter i. Jag har svårt för vissa mäns dofter, kvinnor kan dofta lite hur som helst och jag kan vara nära och umgås kamratligt iallafall, men män är det annorlunda med. Svett är ett stort ”no-no”. Det går inte an. (Jag skulle aldrig få för mig att ens prova dyka ner i någons armhåla med näsan, det är den för känslig för.) Efter sex, blandat med könsdofter är det annat med svettlukten, då bryr man sig i regel inte om dofter längre tycker jag. 😉
    Det metalliska i ett rakat kön tycker jag om, doften från ett orakat däremot är även det ett ”no-no”.
    Jag har sagt det förut och jag säger det igen – det är tur att vi är olika. 🙂

    Svara
  10. Missne

    Vet inte om detta gäller för andra, men jag har aldrig träffat en oattraktiv person (för mig, naturligtvis) som luktat speciellt intressant. Antingen har personen i fråga varit riktigt snygg, eller på annat sätt riktigt lockande – och det har lett mig till att fundera på hur mycket av dessa lukter och feromoner som är ‘bara i våra huvuden’ (naturligtvis undantaget folk som inte duschar, nu pratar jag den där riktiga människolukten). Min bästa vän – totalt asexuell relation, även om han är ändlöst vacker – luktar enormt gott, likaså nästan alla jag varit ihop med, men utöver dessa få personer med stark knytning till mig har jag nog aldrig reagerat på god kroppslukt… Märkligt detta!

    Jag brukar tro att min näsa är känslig, men jämfört med andras kommentarer inser jag att jag aldrig riktigt utforskat huruvida det stämmer, mer än att jag ofta känner lukter innan de kring mig gör det.

    Svara
  11. Elinpelin

    Jag är också otroligt känslig för dofter. Känner på lång väg om mat börjar bli dålig eller röklukt. Min pojkvän undrade i början om jag drev med honom, men gång på gång har det visat sig att jag har väldigt bra luktsinne. Därför är dofter väldigt viktiga för mig. Älskar att snusa ner mig i pojkvännens armhåla eller nacke. Inte ens lite smutsigt hår gör mig något, det luktar han!

    Därför gillar jag inte parfymer heller, eller deodoranter i stor utsträckning. Har länge funderat på noopoo men inte kommit igång. Vet inte riktigt hur jag ska börja. Jag vill leva så naturligt som möjligt och dofter är naturliga! (Självklart till en viss gräns. Hygien är ju a och o).

    Svara
  12. Prinsessan

    Jag är också väldigt doftkänslig. Använder dock deo och svag parfym iblnad men när det kommer till sängen föredrar jag den naturliga doften. När jag träffade min nuvarande man förundrades jag över att han luktade så lite tills jag kom underfund med att hans lukt var så lik min egen, jag tog det som ett tecken att vi passade ihop! Den ”egna” doften han ändå har är helt underbar och jag älskar att ligga bakom honom och bara insupa doften i nacken. Några män har jag ”dumpat” p.g.a. deras lukt, där det bara inte funkat att bli riktigt tänd. Då menar jag inte svett utan bara kroppslukten, vid ett tillfälle hade mannen sån otäck lukt på sin sperma att jag blev illamående efter sexet, jag avslutade det förhållandet när jag insåg att han alltid hade sån lukt. Kan förnimma den än idag och det är ingen behaglig känsla i näsborrarna.

    Svara
  13. Cookie

    Är man ute på t ex en pub, och vill ha vidare umgänge efter en yster kväll på byn, så tror jag att man dras till vissa dofter. Man känner vad mannen/kvinnans arom under alla påklistrade dofter. Tro mig! Och det är den man vill gå hem med! Sådetså!

    Svara
  14. Q

    Hur en person luktar är väldigt viktigt för mig med, även om jag annars inte har så känsligt luktsinne. Jag gillar att använda parfym och har lyckats hitta en som passar bra med min egen doft.
    Har även lagt märke till att rundare personer tenderar ha liknande dofter, eller åtminstone en underton som jag inte gillar.

    Svara

Skriv en kommentar!