Sexlösa förhållanden

För ett tag sen slängde jag upp en undersökning där jag frågade om era förhållanden var sexlösa. Detta var inspirerat av en vän till mig som lever i just ett sånt förhållande, och jag blev nyfiken på hur vanligt det var hos mina läsare. Jag ska villigt erkänna att jag är förvånad och lita chockad över att det i skrivande stund är hela 30% av rösterna (58 röster) som har sagt att de lever i ett sexlöst förhållande – jag trodde inte att det skulle bli så stor andel. Jag antar dock att man lär sig nåt nytt varje dag.

Det här är ett jättesvårt ämne att tackla, har jag insett. Det här är det åttonde (!) utkastet jag ger mig på, och jag hoppas att jag nu kan få till nånting. Tidigare idag stod jag i duschen och tvagade min kropp, och som det ofta gör började ord ramla in i mitt huvud när jag slappnade av och lät kroppen fokusera på att bli ren. Det här är ett svårt ämne att skriva om för mig, då jag aldrig levt i ett förhållande som varit sexuellt paralyserat under lång tid. Jag har haft förhållanden som har haft dalar, där det kanske gått en månad eller två mellan knullandet, men aldrig ett som varit sexlöst under en lång tid. Jag har hört om förhållanden som varit sexlösa i flera år, men jag vet inte hur vanligt det är eller var man ska definiera ett förhållande som sexlöst. Det närmaste jag kommer är att ha gått lång tid (som längst tror jag det var två år) utan sex, men som med de flesta saker är det komplicerat varför det var så. För min egen del berodde det på sjukdom, brist på kärlek, ovilja till närhet och frustration med mig själv, för att bara nämna några.

Därför vill jag be dig –om du läser detta och lever i ett förhållande som är ofrivilligt sexlöst sedan minst ett år tillbaka– att skriva en kommentar och berätta om detta. Jag vill lära mig mer om det här, och enda sättet är att prata om det. Kanske kan din berättelse hjälpa någon annan? Men var inte blyg, utan berätta öppet om vad du tror ditt sexlösa förhållande kan bero på.

Vidare vill jag säga att jag vet inte hur man ska reparera nåt sånt här. Jag har funderat massor på det här, såväl orsaker som lösningar, och har inte kommit fram till nånting konkret. Som alltid med människor är det oerhört individuellt vad som orsakar nånting, och vad som reparerar det.

För vad orsakar ett sexlöst förhållande? Det finns ju valet att göra det sexlöst, att ha ett platoniskt förhållande, men det är ett aktivt val och då har man ofta goda skäl att göra det. Faktiskt kan det ju vara så enkelt också att man inte känner en sexuell attraktion till varandra längre, även om man älskar sin partner. Men jag sätter det i en separat kategori från det som jag dryftar just nu, vilket är förhållanden där en eller båda vill ha ett fungerande sexliv men där det gått i lås av en eller flera orsaker. Generellt pratar jag nu också om traditionella monogama förhållanden – mig veterligen existerar inte det här problemet ens i närheten i lika stor utsträckning bland förhållanden som är poly eller sexuellt öppna, men även där är min kunskap bristfällig.

Så vad beror sexlösheten på?

Det är väldigt lätt att tro att det finns en enkel och tydlig orsak till det. Om det är nåt jag lärt mig med människor så är det att saker sällan är så enkla eller tydliga som man kan tro. Alldeles för ofta när ett förhållande fungerar dåligt börjar man fokusera på vad jag brukar kalla för ”magiska” lösningar.

En magisk lösning är när man försöker hitta en enkel, prydlig sak som man kan lösa och som sen i sin tur låser upp allting annat och på magisk väg ordnar alla problem. T.ex. att man föreställer sig att sexlösheten beror på att ens partner inte längre finner en attraktiv, och då börjar försöka hitta nya kläder eller liknande som ska låsa upp denna magiska lösning och skapa en kaskad-effekt som i sin tur löser övriga låsningar.

Det är sällan ett enkelt eller enskilt problem, och ofta är låsningen beroende på flera andra låsningar.

Med risk för att låta anti-monogam så tror jag personligen att monogami är en stor (och lätt att peka ut) orsak till sexuell låsning i ett förhållande. Som jag har sagt förut i den här bloggen är det ett oerhört stort ansvar att ta hand om någon annans sexuella behov. Man har ansvar för att till fullo skapa en sexuell tillfredsställelse hos sin partner, att alltid lyckas tillgodose behoven och att vara såväl början som slutet på dennes mättnad. Det är ett väldigt stort ansvar, och jag tror att många män och kvinnor upplever det här som ett för stort ansvar, och detta skapar ett slags prestationsångest vilket i sin tur leder till flertalet mindre saker som förvärrar och förstärker låsningen.

Återigen, jag vill försöka att vara objektiv när det kommer till monogama förhållanden, men jag har observerat flertalet som har stagnerat i sex och/eller kärlek just pga det stora kravet att tillfredsställa sin partners alla behov. Jag tror det finns massor med monogama förhållanden som funkar alldeles utmärkt, men jag misstänker att för varje sånt som fungerar på alla plan finns det säkert 4-5 stycken som är mer eller mindre icke-fungerande. Ta det inte personligt, det är mina observationer och enbart min åsikt.

Men det här går ihop med mitt råd för hur man får fart på sexlivet igen. Det är det enda konkreta råd jag kan ge som gäller alla förhållanden, och det är inte ens ett råd som garanterat kommer att funka på alla förhållanden. Faktum är att jag tror den stora majoriteten av monogama förhållanden hellre fortsätter ha ett haltande och hostande förhållande än att prova det här rådet.

Rådet är helt enkelt att öppna upp förhållandet.

Allting stagnerar om man inte ger det syre, ljus eller möjlighet att röra sig. När man kommer till en viss punkt så finns det inget annat kvar att göra. Jag är ingen relationsexpert, jag är inte expert på människor, men jag tror att när man kommer till ett stillastående måste nånting dramatiskt ske. Annars kommer man att fortsätta trampa vatten tills den dag man absolut inte orkar längre, och då drunknar man. Jag vet att svartsjukan kanske kommer att döda förhållandet, men har man kommit till den punkten då ens sexliv totalt har torkat upp så kanske man inte har så mycket att förlora på att prova? Monogama förhållanden kvävs ofta av det där stora ansvaret, och antingen löser man det eller så går man vidare. När en människa har syrebrist så lägger man inte en filt över dennes ansikte, man ger nytt syre istället.

Alternativet är att göra slut. Att säga adjö och tack för fisken. Gå vidare med sitt liv och försöka reparera hjärtat som gör ont, för i de flesta fall älskar man ju ändå den personen man har ett sexlöst förhållande med. Därför tror jag inte man har så mycket att förlora på att prova en öppnare relation, och man har allt att vinna. Kanske får man en nytändning, kanske spolar det bort den där blockeringen som uppstått i relationen. Kanske får man en lättnad, en frisk bris av syre när ansvaret minskar. Man får lära sig kommunicera på nya sätt istället, och att lära sig hantera den där oljiga känslan av svartsjuka, men man har ändå ingenting att förlora, tror jag. Man kan prova öppna upp, eller göra slut.

Det tredje alternativet är att fortsätta leva i ett förhållande som befinner sig i limbo nånstans mellan liv och död.

Är jag dum i huvudet? Håller du inte med mig? Eller tvärtom, tycker du att jag har en poäng? Talarstolen är fri i kommentarsfältet nedan. Berätta om ditt förhållande, berätta om dina tankar kring det här. Men vad du än gör, sitt inte tyst om du känner att du vill säga nåt om det här ämnet.

Läs även dessa inlägg:

45 reaktion på “Sexlösa förhållanden

  1. L

    Jag vill bara börja med att säga att jag inte har någon erfarenhet av ett sexlöst förhållande och mitt längsta förhållande har vid det här laget bara varat fyra år, så inte ens inom ramen för det finns tid för att ha ett sånt verkligt sexlöst förhållande tänker jag mig. Jag tror vi inte ens gått en månad utan sex någongång. Men man kan ju tycka ändå.

    För min del verkar det urkonstigt att söka lösningen på ett (som jag ser det) ”internt” problem genom att dra in någon annan i det. Om vi inte har sex så är det ju ett problem mellan OSS, vilket innebär att VI måste lösa det. Att öppna upp förhållandet skulle för min del kännas som att bara skyla över vårt reella problem och flytta fokus någonannanstans. Det skulle alltså inte vara en lösning.

    Jag har också svårt att se att jag skulle vilja ha sex med någonannan om jag inte vill ha sex med min partner, men det kan ju också bero på att vi bara varit tillsammans fyra år, efter tjugo år kanske det är annorlunda. Men för min del handlar sexlust eller brist därav väldigt mycket om min egen livssituation och om jag vill ha sex, så är det med min partner i första hand. Men så är jag ju så utpräglat monogam också, jag tycker inte att tillfälliga sexuella förbindelser egentligen är så mycket märkvärdigare än att onanera, vilket jag tycker är skittrist. Afro skrev ju på sin blogg sexrevolutionen om att man inte ska förvägra sig livets smörgåsbord (eller nåt liknande, sorry om jag felciterar) men jag vill liksom inte ha det. Jag har redan legat runt min beskärda del, det var väl lite kul, men i längden jävligt enformigt. Och jag skulle, som jag nog kommenterat förut här, aldrig orka med att bygga upp eller underhålla mer än en sån djup relation som jag har med min partner. Jag antar att jag tycker att den här (som jag upplever det) jakten på nya människor som ska ge nya kickar bara skulle ge mig en känsla av tomhet. Människor är bara människor, så jävla kul är dom inte. Men okej, nu gled jag från ämnet!

    Jag tror hursomhelst att om man är monogamt lagd som jag själv, så är det ointressant att öppna upp förhållandet, därför att man hellre bygger uppåt och inåt, inuti förhållandet. Det kan självklart innebära en del trubbel, om man typ är sexuellt osynkade eller så, men jag har aldrig kännt den där prestationsångesten att fylla varje behov, sex är inte en mänsklig rättighet och det finns gott om folk som är fria att ligga med vem somhelst som inte har tillgång till sex för det. Jag får inte ligga varje gång jag vill det, men det skulle jag ju inte få om jag var singel eller i ett öppet förhållande heller.

    Jag tror det som kan göra ett förhållande sexlöst är typ rutin och brist på kommunikation, och kanske att man är osynkade och målar in varandra i hörn som den som vill och den som inte vill. I så fall kanske öppet förhållande kan funka, men jag tror man kan ta sig ur en sån ond cirkel ändå. Jag hatar verkligen när vuxna använder uttrycket ”bus” eller ”lek” om sex, det ger mig sånna snuskgubbekänningar, men jag tror verkligen att man behöver försöka behålla lekfullheten, den tar i min erfarenhet udden av typ alla jobbiga stämningar.

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Jag tror inte att man lättvindigt ska öppna upp sitt förhållande, men jag tror också att den vida majoriteten av människor redan har försökt jobba ”uppåt och inåt” efter absolut bästa förmåga, och efter ett år eller fler av total sexlöshet så kanske man har testat allt som går att göra inom de ramar man delar tillsammans.

      Det är lite för lätt att avfärda ett öppnande av förhållandet som en desperat åtgärd och nånting som är ”fel” men samtidigt har jag sett det fungera för en del par. Som sagt, man ska inte göra det lättvindigt och man ska gå in i det med öppna ögon, inte se det som en garanterad lösning. Men vad jag sett så skapar det ofta livslust hos personerna, och väcker liv i deras förhållande igen.

      Men ja, det kan slå bakut och därför bör man vara medveten och välja rätt personer att öppna upp det med. Känna sig för och vara öppen både inför sig själv och sin partner.

      Vidare har jag också oerhört svårt för människor som kallar sex för ”bus” och ”lek” i olika forum eller omständigheter. Det förlöjligar en mycket speciell händelse, och nedvärderar människan som man söker detta med.

      Svara
      1. L

        ÅÅÅH, jag skrev ett jättelångt svar som försvann för min internetkabel hade halkat ur.. ÅÅh…

        I alla fall så tänkte jag säga ungefär att även om jag själv saknar erfarenhet av sexlösheten så tycks det från de insändare och forum som jag läst vara så att de sexlösa förhållandena ofta saknar de grundläggande förutsättningar som krävs vare sig man vill sexa loss med varandra eller öppna upp förhållandet: kommunikation, tolerans, ödmjukhet och nyfikenhet. Jag tror inte dessa kan SKAPAS av att man öppnar förhållandet.

        Jag tror också att ett stagnerat förhållande av det här slaget troligtvis stagnerat på andra sätt också, och att man kanske faktiskt inte alls jobbar inåt, utan mer bara är alternativt jobbar för sig själv, som två ensamma men parallella spår. Jag tror man KAN vända sig tillbaka till varandra om man inte sårat varandra för mycket. Kanske kan det hjälpa att se sin partner glad och ”nykär” tillsammans med någon annan men jag skulle det helst inte. Jag tror också man KAN återskapa sånna känslor för varandra utan andra inblandade, men det kräver liksom att båda vågar prata allvar, men också bruka humor. Och om man kan det, då behövs ingen mer. Men alltså det är vad jag tror, och hur jag själv skulle resonera. Om det funkat för människor du känner att öppna upp så är det awesome.

        Svara
  2. Missne

    Mycket tangentsbordsstirrande blir det… Förstår att grundinlägget var svårt att skriva, känsligt ämne!

    Jag har själv varken haft ett sexlöst förhållande eller vad många skulle kalla ett långt förhållande (max två år, give or take, och alla med sina omständigheter), och när jag tänkte på det bidrog min hjärna med den aningen cyniska tanken att ‘det är nog snarare att sexet fungerat men inte resten’. Jag kan inte föreställa mig känslan av att vara så låst, och hoppas jag slipper – att jag kommer ha styrkan och lyhördheten att kunna ta mig ur en begynnande sexlöshet innan det är för sent.

    Jag kände en oro när jag läste om alla de krav som följer ett monogamt förhållande, och blev nästan rädd att detta inlägg skulle göra så att jag får nya dumma tankar om det. Jag har aldrig varit i en situation där jag känner att någon annans sexualitet är mitt ansvar på det sättet, och känner instinktivt att om sexet blivit en syssla, då är problemet redan där innan man försöker ha sex.

    Och till följd av denna tankegång blev rådet att öppna upp förhållandet både dramatiskt under omständigheterna och helt fel för mig. När jag först läste ordvalet ‘att öppna upp förhållandet för ljus och syre’ pausade jag innan jag läste vidare och tänkte att, det är inte en dum idé egentligen – om han nu inte menar att det enda sättet att lufta ett förhållande är att ha sex med andra. Jag tänkte på picknickar, resor, nya hobbys och förnyad kommunikation, och hoppades, hoppades på att polygamin inte skulle vara den enda lösningen du såg.

    För jag håller inte alls med, och som föregående kommenterare L sa så ser jag det också som ‘fel’ angripssätt att dra in en utomstående i ett som du säger sexlöst förhållande men där parterna fortfarande älskar varann, och vill lösa det.

    Det finns andra sätt att öppna upp ett förhållande utan att ha sex med andra, och även om man känner att man provat ‘allt’ gör det inte att en ny partner är en given sista utväg.

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Jag säger igen att det är inte en garanterad utväg, och den kan slå bakut. Givetvis finns det massor med andra faktorer som också kan spela in, men låsningen kring sex kan gå väldigt djupt just kring sex. Att återuppväcka sitt eget sexliv med någon annan man litar på kan skapa en positiv effekt i förhållandet.

      Men ja, det är inte det enda sättet. Det finns andra sätt som kanske fungerar – t.ex. att komma bort från vardagen och rutinen. Men det är väldigt individuellt och svårt att ge som ett konkret råd som dessutom passar alla. Att slappna av i sin sexuella relation och sluta kväva varandra.

      För kvävningen uppstår ofta. Man VILL HA SEX, snälla underbara, sätt på mig nu VARFÖR KAN DU INTE BARA KNULLA MIG? – och då ökar förväntningen och kravkänslan, och kvävningen blir ännu större.

      Men ja, det är ett svårt och komplicerat ämne.

      Svara
  3. thetounge

    Jag är att beskriva som militant monogam. Men har all respekt i världen för andra relationslösningar. Om kärleken eller sexet gått i stå kan det förstås, för vissa, vara av godo att öppna upp förhållandet genom att bjuda in en tredje part.

    Primärt måste det dock finnas ett ömsesidigt absolut fokus på vad problematiken består av. Samt en mycket god vilja att bända upp låsningen, vad eller vilka de månne bestå av.

    Idag har jag dock svårt att någonsin se det som en lösning för mig.

    Svara
  4. En klar tanke...

    För något år sedan gjordes forskning på ämnet, om jag inte missminner mig helt. Det var svensk forskning men jag törs inte påstå något efter som jag inte hittar nån vettig källa till resultaten. Vad jag minns så tittade man på äktenskap. Utifrån studiens resultat, uppskattade forskarna att ungefär en tredjedel av alla svenska äktenskap var så kallade ”vita äktenskap”, alltså där relationen är helt utan en sexuell relation. Möjligtvis kunde det förekomma sex i rent barnalstringssyfte. Det fanns diverse olika skäl till att så var fallet.

    Har även vänner som lever i ”vitt” förhållande. Jag skulle förtvina och dö i ett sånt förhållande idag. Men man vet aldrig vad som händer, rätt vad det är så kan något inträffa som gör att libidot försvinner. Hemska tanke… *ryser*

    Svara
  5. Pingback: Att leva utan sex i sitt förhållande | Blanka Blad

  6. Hornyand

    Mina tankar är att det inte finns ett enkelt svar. Jag skrev ett inlägg om detta igen och kommer att fortsätta göra det 🙂 Tack för att du tar upp ämnet!

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Det finns aldrig enkla och tydliga svar när problemen uppstår mellan människor. Det är alltid unika problem och unika lösningar. Det är både det som fascinerar mig kring människor, men även skapar frustrationer.

      Ämnet kommer att tas upp mer av mig tror jag. Jakten på kunskap och förståelse går vidare!

      Svara
  7. jag blev som kvar

    jag tycker ditt inlägg var mycket bra och håller med om att det är en press att tillfredställa den andra. Jag har haft ett relativt sexlöst förhållande som sen tog slut vilket var lika bra. Vi var inte längre tända på varandra på det sättet, vi var inte dom vi var när vi blev tillsammans så det funkade liksom inte på andra punkter i relationen kan jag se nu i efterhand. Och det var en otrolig befrielse att efter relationens upplösande träffa en ny och känna att det faktiskt inte var jag som var en asexuell person utan det var tillfälligheter som skapade det hela. Jag tror det är mycket svårt eller rättare sagt omöjligt att få det bra igen om det gått för lång tid. Vägen att vandra tillbaks blir bara längre. Sen kan jag tycka att det finns en press i allmänhet på par, på singlar och allt därimellan att man ska ligga mycket bara för att man borde, för att man är ung, för att man ska känna lust osv. Och när press och prestation är inblandat i liggandet så är det aldrig bra.

    Svara
  8. Lustlös

    Jag lever i stort sett i ett sexlöst förhållande. Detta beror absolut inte på min man utan på mig. Periodvis har vi haft mycket sex och periodvis ingenting alls. Ofta har det berott på stress och trötthet när det varit sexlöst.
    Sen blev jag gravid och mådde väldigt dåligt under graviditeten och efteråt hade jag väldigt svårt att finna tillbaka. Jag avskydde hur min kropp förändrats och hur den såg ut, vantrivdes helt enkelt. Det var stressigt med att ha ett barn som skrek nästan jämt plus att relationen fått sig flera ordentliga törnar som inte bara var att bortse ifrån. Nu är barnet nästan fyra år och vi har endast haft en kort period med mycket och bra sex sedan graviditeten. Vad som hände då vet jag inte riktigt, vi pratade mer om vad vi tyckte om, ville och önskade. Vi öppnade upp förhållandet en kort stund men det fungerade inte. Det blev bara en ytterligare stress och press, för min del.

    Jag längtar och önskar att vi kunde finna tillbaka till det sexliv vi hade då eller liknande i varje fall. Problemet är bara att jag inte har någon lust över huvud taget. Har försökt onanera men inte ens det känns lockande. Jag har provat allt jag gjort förut för att finna lust igen men ingenting fungerar. Det känns bara jobbigt. Vi har sex ibland, men det är alltid min man som tar initiativet och visst är det skönt efter ett tag. Dock märks det tydligt att lusten inte infinner sig. Jag är torr och har svårt att bli våt, orgasmerna som förut kom efter varandra kommer knappt alls. Detta gör såklart att det känns ännu mer menlöst men samtidigt vill jag har sex med min man för jag älskar honom. Jag vill inte ha ett sexlöst äktenskap.

    Men lösningen är inte att öppna upp förhållandet igen, det är jag säker på men sen vad lösningen skulle vara har jag ingen aning om. Förvisso pågår en stor förändring i min kropp och kanske när jag blir mer bekväm med mig själv igen och inte har samma stora omställning i kroppen att jag då kan finna lusten igen.

    Svara
    1. Peaches

      Några tips:

      – fundera över hur ditt eventuella preventivmedel påverkar dig. Använder du hormonellt preventivmedel? Det kan ha väldigt negativa effekter på lusten.

      – använd alltid glidmedel! Det kan kännas fånigt att använda glidmedel, och man kan känna sig otillräcklig för att man inte blir tillräckligt våt, men faktum är att väldigt många kvinnor skulle behöva använda glidmedel. Det glid som slidan själv producerar är ofta inte tillräckligt för mer än väldigt korta samlag, och det är helt naturligt. Är det inte tillräckligt blött så känns det så klart inte lika skönt, och det kan leda till att man nästa gång blir ännu torrare på grund av spänningar. Efter att jag började använda glidmedel förra året har jag faktiskt börjat bli betydligt våtare av mig själv.

      – pröva något argininpreparat. Jag prövade L-Argiplex då jag hade tappat lusten i ett tidigare förhållande, och det fungerade utmärkt för mig.

      – jaga inte orgasmerna. Det är ett tips som brukar bli hårt kritiserat ibland, liksom ”varför ska man ha sex om man inte får orgasm?” men om sexet blir till prestation och jakt så är det inte riktigt något som man längtar till. Jag tror att det är viktigare att helt enkelt slappna av.

      Jag hoppas att något av mina tips är till nytta. Jag önskar dig lycka till och hoppas att du och din man kan hitta tillbaka till varandra sexuellt, och också att du kan hitta ett bra förhållande till din egen kropp. Kram!

      Svara
      1. Lustlös

        Jag tror inte mitt preventivmedel påverkar då jag haft det sen förlossningen och haft lust sen dess. Däremot kan absolut min tabletter mot min ångest påverka. Sen som sagt är min kropp i en stor omställning just nu. Kanske är det inte så konstigt att kroppen inte orkar med.

        Tabletter för annat vill jag inte stoppa i mig. Glidmedel eller barnolja snarare brukar vi använda. Och nä, jag vet ju att man inte ska jaga orgasmerna men ändå så finns det där i bakhuvudet.

        Jag hoppas och tror att vi hittar tillbaka. Har vi gjort det förr så kan vi göra det igen

        Svara
        1. Peaches

          Alltså psykofarmaka brukar ju totaldöda lusten. Äter man t ex antidepressiva så kan man i princip räkna med att inte ha någon sexlust.

          Tycker ändå att du ska fundera en gång till på det där med preventivmedlet. Skriver i en kommentar här nedan om hur lustlösheten ofta smyger sig på gradvis, så att man inte riktigt märker det. Jag slutade med p-ringar för ett par månader sedan efter att ha använt det i 1½ år, och jag är helt förbluffad över hur mycket lust jag plötsligt har.

          Jag tror att vattenbaserade glidmedel är ett bättre alternativ än barnolja. Olja rubbar bakteriefloran i slidan och det kan leda till bakterieinfektioner. Silikonbaserade glidmedel måste tvättas bort med tvål och det ska man vara försiktig med i underlivet. Jag rekommenderar att ni prövar ett vattenbaserat glidmedel! Det är absolut snällast mot underlivet.

          Svara
          1. Lustlös

            Jag har fått rådet att använda barnolja av min gynekolog då jag får eksem i underlivet då och då. Ska alltid använda barnolja när jag tvättar osv och hon sa att det fungerade bra även vid sex.

            Jag kan inte byta preventivmedel. Har en hormonspiral nu och det fungerade inte med kopparspiral. Andra preventivmedel vill de inte ge mig av olika orsaker och jag får inte bli gravid just nu.

            Jag tror hellre på psykofarmikan och alla omställningar i kroppen. På stressen jag har över mig från olika håll. Det blir bättre, jag kan inget annat än tro på det.

            Svara
            1. E

              Hormonella p-medel kan ju faktiskt påverka hur man mår psykiskt också, kanske du skulle kunna må bättre utan? Jag slutade med p-piller för att jag fick apati-attacker av dem, och använde istället p-ringar i några år för att hormondosen var mindre. Jag var gladare med dem, men tappade ”pirret” totalt, precis som Peaches gjorde. Jag tänker aldrig någonsin använda hormoner igen, eftersom de liksom tappar sin poäng när man ändå inte vill ha sex. Kondomer fungerar alltid.

              Men utöver det, kanske det skulle vara till hjälp att ta bort ”tvånget” känslan av att man ”borde” ha sex? Jag tänker att man kanske kunde smeka varandra istället, på hela kroppen och där det känns lite extra skönt, men hålla sig borta från könsorganen? Utan tanke på att hetsa upp, utan bara för att det ska vara skönt och avslappnande? Sen kunde man avsluta med onani tillsammans eller bara för den som vill. Det skulle ge närhet och njutning, men utan tanken att ”nu måste jag bli kåt för den andras skull”. Jag har upplevt den själv och den är det mest avtändande som finns…

              Svara
              1. Lustlös

                Hormonspiralen påverkade mig otroligt lite mer än att jag då fick ett preventivmedel som fungerade, som inte gjorde att jag låg i smärtor flera dagar i månaden mm. Så jag kommer inte ta ut spiralen förrän det är dags att försöka skaffa ett barn till.

                Jag tror mer det är psykofarmakan samt all förändring som sker i min kropp. Håller på att gå ner i vikt och ganska mycket just nu. Det får vara som det är.

                Grejen är väl att vi faktiskt pratar om det. Min man vet att jag vet att han tycker det är jobbigt. Han vet att jag saknar att inte känna lust. Men vi båda är övertygade om att det löser sig.

                Stor förändring i kroppen, psykofarmaka, barn, stress med jobb och studier samt egen press på att känna lust gör inte saker och ting bättre. Jag tror helt enkelt att det kan bli såhär ibland och att man ska försöka att inte stressa upp sig för det även om det är svårt.

                Men tack för råden och omtanken

  9. Citronen

    Jag har läst och funderat.

    Jag tror verkligen inte på att öppna upp förhållandet, jag tror på att gå i terapi. Jag tror att vita förhållanden många gånger har fler problem än bara det rent sexuella.

    Jag tror på att gå och prata dels separat för att få struktur och lära känna sig själv men även på att gå i parterapi. Vi måste få bort stämpeln på att det är fult att gå i terapi och borde verkligen finnas bra möjligheter till att få hjälp med sina problem.

    Svara
  10. Kiwi

    Jag har levt i ett förhållande med långa perioder av sexlöshet. Det började bara någon månad in i förhållandet- strängen under hans ollon gick av, men inte helt. Vi lät det läka ett par veckor och provade igen och den brast lite till och så höll det på, så tillslut lyckades vi vara avhållsamma (vi försökte med petting etc i början men frestelsen blev för stor) några månader, och det läkte ihop. Efter det hade vi svårt att hitta tillbaka till varandra eftersom vi nu inte riktigt visste hur vi skulle göra och båda hade svårt att ta initiativ. Dessutom hade jag problem med depression och ångest och åt mediciner som i perioder dämpade min lust kraftigt. Vi var tillsammans i 4.5 år, och 4 av dem hade vi öppet förhållande (som fungerade bra, vi hade tydliga regler).
    Dock vill jag påpeka att när vi väl började hitta tillbaka till varandra sexuellt på allvar och jag trodde att vi var lyckliga så dröjde det bara några månader innan han tvärdumpade mig. Så skenet kan bedra ganska rejält.

    Svara
  11. Marit

    Detta är väl inte (heller?) ett svar på din grundfråga, men nog så viktigt.
    I januari, och lite till, totalt ca 40 dagar åt jag p-piller av medicinska skäl. Har aldrig ätit det tidigare i mitt 35åriga liv. Först NU i början på maj har de sista biverkningarna börjat släppa. I mitt fall fuckade det (haha) upp sexlusten. Jag kunde fortfarande bli uppkåtad av min pojkvän, men jag slutade onanera på egen hand, och tog inte initiativ till sex.
    Det jag försöker argumentera här är att medicinska skäl nog ska undersökas också, om man nu inte har sex fast man ”borde vilja”… Vi är en hel del beroende av våra egna kroppars kemi för att fungera optimalt.

    Svara
    1. Peaches

      Det här är otroligt viktigt tycker jag! Hormonella p-medel ses som någon slags självklarhet, det är klart att kvinnan ska äta p-piller, använda p-ring eller något annat hormonellt alternativ så att man slipper hålla på och böka med kondomer etc. Det som är helt värdelöst och extremt kontraproduktivt med hormonella p-medel är ju att en av de största biverkningarna är minskad/förlorad sexlust. Man påverkar alltså kroppens hormoncykel för att kunna ha sex när man vill, och resultatet blir att man inte överhuvudtaget vill ha sex. Dessutom kan hormonella p-medel ha andra biverkningar som påverkar sexlivet negativt, till exempel torrhet i slidan.

      Jag slutade med p-ringar för ett par månader sedan och börjar äntligen hitta tillbaka till lusten. Det är otroligt skönt att känna pirret igen och kunna bli upphetsad och våt bara av mina egna fantasier. För att inte tala om hur otroligt kåt jag kan bli på min pojkvän bara av att han rör vid mig. Detta efter att ha tappat lusten fullständigt efter ca 1½ år med p-ringar. (Intressant i sammanhanget är också att påverkan sker successivt, man lägger alltså egentligen inte märke till hur de negativa effekterna ökar innan man verkligen börjar fundera på det, alternativt lägger av med p-medlet.)

      Svara
  12. Någon annan

    Jag är man och har varit i samma förhållande närmare tio år. Vi slutade ha sex när andra problem dök upp. Det hade hänt förut men då hittade vi tillbaka till varandra igen. Till slut visade det sig att min partner inte längre gick igång på samma saker som förr. Kärleken finns kvar, men vad gäller sexet så är det bara ett stort frågetecken. Från att ha varit expert på att få igång min partner är jag numera bara osäker. Vilket tar bort min lust till sex nästan helt. Utan självförtroende ingen kåthet. Så är det för mig. Kanske inte så informativt men det är min story.

    Svara
  13. Anonym

    Jag tror det beror på att man har tappat kärleken till sig själv. När man gör det så vårdar man inte heller sig, man tar inte fram sitt bästa. Detta märks tydligt vid separationer. Då båda vanligtvis, bantar, tränar, köper nya kläder osv. Tar sig ut och får intresse från andra. Samtidigt som man prioriterar sig själv och sitt mående, så kommer lusten.

    Svara
  14. Pingback: Klumpesnusk ang. sexlösa förhållanden | Dessi´s KÄRLEK

  15. Lyssra

    Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här för jag vill dela med mig av min historia men ändå inte för at jag är stolt. Men högmod går ju före fall.

    Har precis träffat en kille som jag tycker mycket om men som det inte fungerar sexuellt med. Han är snygg men jag är inte attraherad sexuellt pga att vi är för olika i vårt sexuella uttryck. Jag är inne på BDSM och inte han. Vanilj är mysigt men det ger inte mig den kicken som gör att jag verkligen njuter. Vi har talat om att sluta dejta eller att öppna upp det.

    Jag tror att det kan räddas, i det här fallet, av att öppna upp så jag får leva ut den delen han inte vill/kan syssla med. Ibland undrar jag om det är värt att satsa när sex är så viktigt. Eller är det så viktigt, egentligen?

    Det skulle vara så skönt att vara med en person där pressen att ha sex, mycket sex, inte finns och där jag är kåtare än han. Då skulle jag kanske hitta min egna sexlust och se hur den ligger till, egentligen.

    Men nu spekulerar jag men med den här historien så vill jag visa att man kan gå in i en relation med öppna ögon för att det kan bli svårt sexuellt, och välja att göra det ändå.

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Självklart kan man gå in i ett förhållande under såna omständigheter. Det är som med det mesta – man måste välja vad man är villig att kompromissa med. Det som jag tror är viktigast är att när man går in i ett förhållande eller relation så gör man det med öppna ögon, och man gör det enligt sina egna förutsättningar och egna regler.

      Jag tror att alldeles för många väljer att följa en norm även när normen gör att relationen blir lidande, och istället för att ersätta normen med sina egna villkor (vad de nu må vara) försöker man pressa sig ännu hårdare in i normen för att undvika eventuell stigmatisering från vänner och omgivning.

      Så länge man följer sina egna regler för relationen tror jag man kan lyckas bra, oavsett om man lever i ett öppet förhållande eller ej. Det viktigaste är bara att det är ens egna regler, inte en norms regler för hur förhållandet ska fungera.

      Svara
  16. M

    Det finns gott om studier som visar på att akten av att öppna ett förhållande i många fall ÖKAR sexlusten och känslorna gentemot den första partnern(ofta för att ett öppet förhållande är ett oerhört stort tecken på tillit och kärlek).

    Vidare kan monogami ge oss en bild av att det är partners ”fel” att vi inte får leva ut våra sexuella lustar och attraktioner, alltså att denne står i vägen för andra sexuella relationer eller fantasier som man inte vågar berätta om.

    Att öppna ett förhållande är INTE en definitiv lösning, nej. Men det är en kontroversiell lösning som många inte tänker på. Terapi, väntan, ångest, stress och medicinering är sådant som många redan vet och och tänker över. Icke-monogami är det inte.

    Ett öppet förhållande leder i många fall till en lekfullhet i sexlivet. En öppenhet inför ens egna fantasier. Och kanske framförallt, det brukar ju inte direkt vara så att man blir mindre sugen på sex för att man har det ofta?

    Monogami är inte ett problem, polygami är inte en lösning. Begränsningar är dock sällan bra.

    Svara
  17. Sabbi

    Jag och min kille lever i ett nästan sexlöst förhållande som har hållt på ca 1 år (vi har varit tillsammsn snart 3 år). Det beror på att jag får sån ångest efter att vi har sex att det inte är värt det. Visst är det mysigt när vi har det, men ångesten efteråt gör att jag inte vågar ha sex. Min kille vågar inte heller ha sex med mig för han är rädd att jag ska få ångest och bli nere.

    Detta är något som jag försökt få ordning på men utan resultat, så iaf jag har ju accepterat att det är såhär jag fungerar och att vi kommer att leva nästintill sexlöst så länge vi är tillsammans. Om min kille har accpeterat det eller inte vet jag inte. Vi har i princip slutat prata om sex också.

    Svara
    1. Ami

      Det brukar bli tungt i en relation när sexet blir utan beröring av kön, jag har varit både den som vill ha annan typ av hudkontakt och den vars kropp skriker efter beröring på erogena zoner. I båda fallen fick jag dåligt samvete för att inte kunna ge det den andra behövde (sex/endast närhet).

      Jag tror tyvärr inte att det är bra att man slutar tala om sex oavsett önskad mängd eller typ av sex i relationen för sex är symboltyngt av ”viktigt för relationen”. Det oavsett om vi ser det som ett kroppsligt behov eller något vårt samhälle uttrycker som socialt viktigt. Sex får stå i hög grad för bekräftelse och stödpelare i en kärleksrelation att jag tror det är viktigt tala om sex även de gånger man kommer fram till att ”vi vill leva utan sex som involverar våra kön”.

      Vilka sätt har du fått hjälp genom? Jag förstår om du inte vill skriva om vilka tankar som fungerar som triggers för ångesten efter att ni haft sex, men kanske vi läsare har förslag på saker som kan hjälpa dig.

      Svara
      1. Sabbi

        Det finns ju även andra erogena zoner än könet som vi berör och det händer ju även att vi har sex (vaginalt samlag typ 5 ggr/år och berör könen på varandra är väl kanske nån gång i veckan, men då att man liksom bara drar över könet med handen).

        Vi har aldrig pratat mycket om sex och på sista tiden har vi inte pratat om det alls, vi vet väl båda vart vi har varandra på den fronten antar jag.

        Har inte fått någon hjälp utifrån utan jag har väl mer försökt med självhjälp (kontrollera tankarna och så) men det har inte fungerat så bra.

        Svara
        1. Ami

          Nu kommer jag med personliga frågor så jag vill direkt säga att om det känns obehagligt sluta läs, jag förväntar mig inga svar alls. Om det jag skriver känns vettigt, men du vill bolla det privat så kan du skicka det via Klumpe.

          Du skriver att du accepterat att du fungerar så här och att ni finner njutning på många sätt tycker jag låter bra. Men jag får också känslan av att du tidigare känt mindre ångest över att ha sex. Du har säkert läst flera av de saker som rekommenderas ovan, se över mediciner, p-piller osv. Kan det tänkas att du påverkas av någon sådan eller annan yttre faktor?

          Att få ångest oavsett vad som triggar är ju kroppens sätt att hantera upplevd fara. Vilken typ av tankekontroll har du försökt? Hamnar du i ältande eller är det ångestattacker? Vid ältanden finns risk i att man hamnar i tanke-tennis, du tänker så mycket på att kontrollera tanken att det förstärker den.

          Att jag frågar är för att jag själv tappade lubrikation av p-piller, vilket gjorde att sex blev något jag ibland kunde utstå. Idag är sex istället en av de viktigaste njutningsformerna jag har (något jag ständigt får påpeka för ex. min doktor när han vill ge mig mediciner som kan påverka min sexslust). Så jag vet en del om att ha ångest kopplat till sex och kan någon av mina erfarenheter vara till hjälp så ger jag dig det gärna.

          Svara
          1. Sabbi

            Jo det stämmer, för säg sådär en 2 år sen mådde jag inte lika dåligt av sex, men inte att förglömma så har jag ALLTID mått mer eller mindre dåligt av sex. Jag äter inga mediciner och tar inget preventivmedel.

            Jadu jag vet inte om det är ångestattacker eller ältande. Kanske både och faktiskt? Direkt efter sex får jag ju en ångestattack och det händer att jag börjar gråta. Övrig tid så försöker jag väl kanske kontrollera tankarna eller försöka få tankarna mindre jobbiga så att jag orkar mig igenom dagarna. Är inte alla dagar som innehåller jobbiga tankar, men många dagar gör det.

            Skönt att ha någon att bolla lite tankar med! Tack!

            Svara
            1. Ami

              Det låter lite som att du pressar dig själv, är det för att ”alla andra uppskattar sex så jag väl också göra det”? Det läggs ju stor vikt vid sex, ja lite som det här, du skriver och jag frågar om jag kan hjälpa dig med mina sexuella erfarenheter.

              Är ångesten kopplad till enbart sex eller finns det andra situationer också? Det finns bra metoder av terapi som kan hjälpa en med ångesten.

              Kan det tänkas att du är asexuell? Det finns flera som är asexuella och i motsats till vad många tror så är det inte en fråga om att sky närhet, http://a6aktivism.wordpress.com/vad-ar-asexualitet/ I ett radioprogram talar Sofie om asexualitet http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3130&artikel=3215357

              I mitt fall handlade en del av ångesten om att jag inte erkände mig själv sexuellt. Jag blev orolig när kroppen började spänna sig och ibland till och med skakade till, vilket jag idag vet är början på mina orgasmer. Jag tyckte illa om att jag fick lust av hårda tag (BDSM) så jag slog bort den del av mig själv som är undergiven och jag lyckades inte finna nyfikenhet inom mig för att utforska min kropp. I och med att jag fann (och tog till mig) hur viktigt ord är för mig sexuellt så väcktes först nyfikenheten loss, därefter fann jag vid 25 det för första gången skönt att onanera till erotiska noveller och därefter släppte de andra sakerna jag höll ifrån mig loss… fortfarande förundras jag över hur mycket som finns att utforska sexuellt.

              Jag tror att det är bra lära känna sin egen sexualitet, få ord inför sig själv vad man njuter av så att man (kan säkerligen göras utan uttalade ord) kan skapa det med andra.

              Svara
              1. Sabbi

                Nja jag tycker ju om sex om jag ska vara ärlig, men jag vill liksom inte tycka om det. Egentligen så hatar jag ju sex (fast jag tycker det är skönt). Tycker det gör så mycket ont i världen, mest kvinnor som drabbas av det. Kvinnor som aldrig får orgasm när de har sex, kvinnor som måste ställa upp, kvinnor som pressas och tjatas på om sex, killar som skiter i kvinnan och bara kör sitt race. Därför hatar jag sex och får ångest av det.

                Det är en sån orättvisa. Killar får ut mer av sex än vad kvinnor får. Får oftare orgasm, njuter mer osv.

                Nej jag är inte asexuell. Jag onanerar inte längre men det beror på att jag inte vill ha något med sex att göra. Jag vägrar sex helt enkelt för att det får mig och andra (kvinnor) att må dåligt.

                Vad svamligt det vart, svårt att få fram mina tankar och så i skrift.

  18. Elin S.

    Kommentar till Sabi: En mycket klok vän påpekar ofta för mig att sex är så mycket mer än bara penetrering/samlag (jag har svårt att få det att gå in i huvudet, så därför måste hen säga det ofta…) Så jag undrar, utlöser all slags kroppslig närhet din ångest, eller finns det närhet/sex-närhet som inte lämnar obehag efter sig? Jag vill så gärna att du ska hitta en väg ut ur detta…

    Svara
    1. Sabbi

      Hej Elin!

      Vad tänkte du med annan närhet/sexnärhet? Tänkte du på saker som oralsex eller smeksex?

      Annars så har vi ju annan närhet i form av hångel, pussar, kramar och så vidare. Sen beror det ju på hur man definierar ”sex”. Vissa definierar ju sex som enbart vaginalt eller analt samlag medan andra definierar även hångel, pussar, kramar och smekningar som sex.

      Det sex vi väldigt sällan har idag är oralsex, smeksex och samlag. Vi tar knappt varann på könen utan när vi smeker varann och gosar så tar vi på övriga kroppen.

      Tack för att du tog dig tid att svara!

      Svara
        1. Sabbi

          Ja ok då är jag med.

          Men av annan närhet som inte innebär samlag, oralsex eller smeksex så får jag inte ångest. Jag älskar att kramas, pussas och gosa =)

          Jag tror att enligt min kille så har vi nog i princip ett sexlöst förhållande, men för mig känns det inte sexlöst då vi har en massa annan närhet.

          Svara
  19. Karin W.

    En kommentar till Sabbi lite längre ovan, citat: ”Det är en sån orättvisa. Killar får ut mer av sex än vad kvinnor får. Får oftare orgasm, njuter mer osv.”

    Kära nån… Jag som just börjat fundera på att ”missbruka” sex för att det är så trevligt… och samtidigt har sån djup medkänsla med alla jämnåriga män som inte längre kan njuta pga ålder, sjukdom, mediciner…
    Om män överlag njuter mer – har vi kvinnor då fått förmågan att få flera olika sorters orgasmer som kompensation?

    Svara
    1. Sabbi

      De e ju just det. Vad ska vi kvinnor med flera olika sorters orgasmer till när det är måååånga som aldrig får orgasm när de har sex. Det är orättvist. Män får ju dubbelt så många orgasmer under en livstid än vad kvinnor får. Jag kan inte få flera olika orgasmer. Min kille får orgasm lättare än mig och är nog rätt så säker på att han njuter mer än mig vid sex.

      Svara
  20. Ami

    Till Sabbi svar på kommentar 2011/08/16 at 17:47

    Oj, vilken börda du tar på dig. Jag tänker inte säga att du har fel, för världen är inte rättvis, kvinnor är socialt underordnade män i en världen som i mina ögonen inte är en särskilt human plats. Det jag tänker dock är att du avstår att njuta av sex för att andra inte ska behöva lida blir lite bakvänt. Egentligen borde du ju göra det absolut yttersta för att njuta extra mycket. Att inom sig skapa lidande kommer inte minska världens lidande, det gör däremot att sprida bra exempel.

    Bra exempel som att själv njuta av det sex man tycker om, att jobba för andras rätt att njuta (som inom RFSU) och om du anser sex vara en av de saker som skapar lidande i världen (vilket jag kan se varför du tycker) så är sexualundervisning till kvinnor en av de saker som främst påverkar barnafödandet i u-länder och barnafödandet är det som tvingar flest flickor från en skolgång de har nytta av. Och det är viktigt att minska antalet myter i världen kring sex.

    Att män får ut mer av sex än vad kvinnor får är en myt, en stor myt. Myten används mot kvinnor, för att undertrycka kvinnlig njutning och skambelägga de kvinnor som ändå lever ut den. Så för att vara lite hård, din ångest spelar de som vill hålla kvinnors sexualitet i schack rätt i händerna. Flera kvinnor på den här bloggen har vittnat om njutning och vägar till orgasmer. Det talas sällan om, men män har lika ofta problem finna njutning som kvinnor finner den. Män som inte vill pressa kvinnor till saker har ofta dåligt samvete för sin egen sexualitet.

    Det jag drömmer om är en värld där alla gemensamt tar ställning för var och ens rätt att njuta och emot enskildas rätt att ta den njutningen ifrån någon (oavsett om det är genom lagar, våld eller övertalningskampanjer). Om du har erfarenheter med dig av att sex skapat lidande för dig kanske du bör söka dig till de som jobbar med att hjälpa minska smärtan av såna minnen, jag har vänner som fått god hjälp. Om det är ett ansvarstagande du gör för andra (kvinnor) så hoppas jag mina ord kanske kan få dig att tänka om för du skulle göra oss mer hjälp genom att njuta av det sex du tycker om.

    Svara
    1. Sabbi

      Tack för ditt långa svar. Jag vet att jag tar på mig en stor börda, det har jag alltid gjort. Oroar jag mig inte för barnen i Afrika så är det något annat. Hela mitt liv har jag gått med negativa tankar och gått hos psykolog flera år (har väl hjälpt lite, men är långtifrån ”bra”), så är tveksam till när du säger att det finns hjälp att få.

      Vet inte om jag missförstod dig nu, men jag har inte varit med om något ”dåligt” med sex, alltså inte blivit utnyttjad eller något sånt allvarligt.

      Det är mina tankar som gör att jag inte vill njuta av det sex jag tycker om och jag tror att det kan vara svårt att få bort dem så länge verkligheten ser ut som den gör tyvärr. Jag har också (om jag inte sagt det) mer eller mindre accepterat att det är såhär jag fungerar och jag har en förstående pojkvän.

      Tack tack för att du har velat lyssna på mig! =)

      Svara

Skriv en kommentar!