Behovet av gemenskap

Ett behov av att ingå i en förlängd familj –en gemenskap– har uppstått inom mig. Det här går ihop med mitt behov av ”mer” och jag känner en intensiv längtan efter att vakna upp en morgon och upptäcka att min lägenhet är full med människor.

Jag har behov av ensamtid emellanåt, det är naturligt för mig och jag försöker inte längre se det som en onaturlig del av mig utan accepterar vem jag är. Men just nu längtar jag efter en gemenskap. Jag längtar efter att ha 5-6 människor som sitter inklämda i min kökssoffa, runt mitt köksbord och äter frukost. Nakna kroppar, skratt, samvaro, kyssar och värme. Människor som inte bryr sig om normer och som inte bryr sig om vad man får och inte får göra. Människor som trivs ihop. Madrasser på golvet runt sängen i sovrummet så att alla kan sova tillsammans i vad man nu trivs i för skiftande konstellationer.

På sätt och vis ingår jag redan i den här familjen. Jag ingår i Amis förlängda familj, i hennes gemenskap. Men den är långt borta och jag är bara där ibland. Varje gång jag är där dessutom plågas jag av min gamla osäkerhet. Vad händer om de inte tycker om mig? Kan jag verkligen förtjäna att ingå i det här? Kommer jag att bli välkomnad för den jag är? Tänk om de inte tycker om mig?

Jag behöver också en sån gemenskap på hemmaplan. Det är en stor saknad hos mig. Jag behöver människor runt om mig, jag behöver gemenskapen, värmen, kärleken. Men jag behöver också möjligheten att få bli lämnad ifred när mitt behov av ensamtid vuxit sig stort.

Vill nån vara min deltidssambo?

*suckar*

Läs även dessa inlägg:

3 reaktion på “Behovet av gemenskap

  1. arthur

    Hej

    en liten fundering i konvergens med rubriken….

    Läste Dina tankar om gemenskap och märkte att vi själva faktiskt haft liknade upplevelser flera gånger
    när vi besök klubben (Paradise Swings) och övernattat där. Ett mindre grupp som övernattat på klubben
    i olika utrymmen som normalt används för sex och som nu på morgonen sakta vaknar upp och samlas
    för frukost runt ett av matsalsborden. En härlig god frukost med det viktigaste på plats och sedan de
    leenden som ligger på lur hos alla…när man tänker på vad som hänt under kvällen / natten…och sedan
    kommentarer som ges lite kors o tvärs…hur hade Du det då? ”stönade så skönt”……och kanske en vänlig
    gliring med lagom udd om nått som hänt men sagd med värme…och just de frimodiga och öppna snacket
    runt allt från sexteknik till barnbarn och vad ska ni göra på semestern i en enda röra….mycket märklig
    stämning som man önskar att flera kunde få uppleva faktiskt.

    Så var var jag på väg nu då? …ville nog mest förmedla att just den känsla Du drömde om finns på flera
    håll och är så mysig…kanske tom att man kan se stämningen på klubben som lite åt det polyamorösa
    hållet även om det inte innebär att det är så eg.( många är ju par IRL ). Däremot att just innanför dörrarna
    så rämnar reglerna…löser upp relationerna…och ger en skön känsla av välbefinnande i en annan värld.

    A

    Svara
  2. blackbird

    Frukost… Är det kanske frukosten som mer definierar en gemenskap än en middag tillsammans? Vad stannar längst i minnet, sen efteråt. Hmmm… ”Frukostar jag minns…” (blackbird finner här ämne för ny dagboksbetraktelse.) Skämt åsido. Det kan finnas en speciell närvaro i en gemensam frukost, ibland helt vardaglig – ibland som det arthur skriver om ovan, en sinnligare närvaro.
    Om jag får välja favoritfrukost så är det i grupp, gärna flera bord som fylls på allt eftersom folk vaknat till. Sista frukosten på ett event, några redan tillbaka i verkligheten i sina vardagliga kläder – andra försöker skjuta upp återvändandet så länge som möjligt, skrynkliga linnesärkar och hastigt ihopsnurrade håruppsättningar. Värmen och sömnigheten, rekapitulerandet av det som hänt under helgen, var man ska ses nästa gång. Små maskor i ett nät av vänskap och tillgivenhet för varandra och leken.
    Äsch, nu måste nog blackbird gå in i klädkammaren och damma av något redan nu, inför nästa helg av frukostar. 😉

    Svara

Skriv en kommentar!