Vad ytlig jag blivit

Jag har funderat en del på detta med att inte tända på varandra fysiskt, en del av grunden för detta ligger inlägget från den anonyma tjejen såklart, men det är även något jag har snubblat över under vår tid på ”parsidor” eller vad man nu ska kalla dem. Sexsidor kanske?
Några lyckoträffar har vi ju gjort, Hanna och Tom inte minst, de har en egen plats i mitt hjärta och när chans ges för träff ser jag fram emot den med både vänskapliga och andra lite snuskiga tankar. Precis en sådan härlig mix som det ska vara.

Det jag reflekterat över är att ju mer brutal en kille (vi tar det som exempel) är i sin kontakt, desto snyggare är han i samhällets ögon. Stämmer säkerligen inte på alla men på många av dem. Några få män har lyckats hålla kvar mitt intresse mer än ett fåtal mail där jag tillslut ger en anledning att avbryta (ofta kommer det fram att mannen i fråga är gift och då lägger jag ner direkt med ett hövligt, tack men nej tack), dessa män har sedan visat bild på sig själv och det visar sig då att det inte är den typen av man som jag skulle ”gå igång på” i vanliga fall. Jag blir lite förvirrad, han var ju så trevlig, så smickrande och så rolig!
Där får jag nästan sparka mig själv på smalbenet, så ytlig har jag alltså blivit.

När jag var singel var det trivselfaktorn som avgjorde det mesta, även om Herrn är den jag mött som varit både charmig, rolig OCH otroligt snygg. Jag trodde han var ”way out of my league” och blev överlycklig när så visade sig inte vara fallet.
Nu när jag redan ingår i en parkonstellation så har jag gått och blivit en sådan som jag fasar själv inför att möta.
Jag vet att jag på intet sätt är Guds gåva till männen, visst jag är bra på att suga kuk och att få människor att skratta, men om man dömer andra efter sig själv så ligger jag risigt till. Jag är ingen pinnsmal fotomodell, jag har tigerränder och volanger, en enorm apelsin-rumpa och säkerligen små egenheter som jag själv inte tänker på men som en ytlig människa retar sig otroligt mycket på.

Jag kan dra till med ett mycket bra exempel här. En man jag mailade med förut, supertrevlig och rolig, för att inte tala om att han smickrade mig i så gott som varje mail. Jag blev glad varje gång jag såg att det fanns något nytt från honom i inkorgen och trivdes med vår kontakt helt enkelt. Så kom vi till det kritiska ögonblicket då vi skulle byta bilder och avslöja vilka vi var. Jag fick smicker såklart, det var lite av hans melodi och jag visste inte vad jag skulle svara. Som tur var hade han en riktig talang för något som jag kunde med gott samvete smickra honom för. Något jag får gåshud för även idag så det står jag för. Men hans utseende då? Han var på intet sätt ful, absolut inte. Han såg bara ”vanlig” ut. I hans mail fick jag en bild av honom som inte stämde med hur det verkligen var.
Herrn och jag talades vid om detta och då jag inte kände att jag ”tände till” tyckte inte han att jag behövde ha kvar kontakten då vi var där för att finna något sexuellt, inte någon ny kompis eller någon att ”bli kär i”. Det fanns en saknad när vi slutat maila men jag antog att Herrn hade rätt.
Nu när vi åter igen finns på sidan (vi tog en liten paus under sommaren då vi hade annat för oss så att säga, haha) under annat namn blev vi kontaktade av mannen i fråga igen. Han kände igen mig/oss och vi tog nästan vid där vi bröt. Han är lika rolig och smickrande som vanligt så jag kände mig tvungen att ge honom en chans ändå. Några mail har gått fram och tillbaka samt att jag under gårdagens morgon har grävt mig ner i hans talang och vet ni – han ser inte så vanlig ut ändå.
Kanske behövde jag den pausen för att uppskatta honom lite på ett annat sätt?

Kanske har jag lärt mig något av det här?

Läs även dessa inlägg:

14 reaktion på “Vad ytlig jag blivit

  1. Peaches

    Det här är något jag funderat väldigt mycket på då det blivit vanligare och vanligare att folk träffas över internet, vare sig det sedan är för sexuella kontakter eller förhållanden. Jag har aldrig egentligen provat på kontaktsajter, varken för det ena eller det andra syftet, men en liten erfarenhet har jag i och med att en kille som jag fick kontakt med via min blogg faktiskt kom och hälsade på mig för ett par år sedan.

    Men jag tänker alltså att det måste vara oerhört svårt att ha endast mail-/telefon-/chatkontakt med någon, utveckla en attraktion till dem och sedan få se en bild som inte alls överensstämmer med den bild man fått av personen, eller det slags utseende som man finner attraktivt. Än svårare kan jag tänka mig att det är när man ska träffas första gången, för tänk om man inte alls passar ihop? Tänk om man tycker att personen doftar alldeles fel, att hans kropp känns alldeles fel, att man inte passar ihop fysiskt helt enkelt. Bara för att man klickar enormt bra psykiskt så betyder det ju inte alls att fysisk attraktion och lust kommer på köpet.

    Svara
  2. Emilie

    Jag träffade en man en vår och jag hade väldigt svårt för hans utseende. Han blev kär men jag kunde inte. Vi bröt. Efter år efter det tog vi upp kontakten igen och jag bara älskar hans utseende. Han har inte förändrats men jag vet inte.. Det fick mogna sen vet ajg inte vad som skedde.

    Svara
  3. Secretessa

    Hur var det nu med det där gamla ordspråket… vi älskar inte människor för att de är vackra utan de är vackra för att vi älskar dem. Kanske måste vi emellanåt låta kärleken ta lite mer plats?

    Svara
    1. Sheila Inläggsförfattare

      Men när det inte gäller kärlek då?
      Hans kärlek vill jag inte ha, kort och gott.
      Då hamnar det i ett lite annat ljus och blandar man in kärlek i det vi gör så blir det genast mycket med komplicerat. 🙂

      Svara
      1. Secretessa

        Nä, det behöver ju inte handla om kärlek på det viset och det gör det väl mer komplicerat. Men nån slags känslor är det väl ändå?
        Jag vet inte, det är inte helt lätt.

        Svara
  4. B.

    Ett riktigt dilemma det där. Man vill ju inte vara ytlig, men samtidigt kan man ju inte hjälpa vad ens kropp och huvud reagerar på och vad den blir likgiltig eller ännu värre av.

    Svara
  5. Kay

    Är det inte en skillnad att du när du träffade Herrn var öppen för att bli kär medan nu söker ni en sexpartner?

    Problemet finns tror jag på liknande sätt när man möter en persons utseende och inte vet något om personens inre. Det är många som väljer bort för att man är i deras ögon ful.

    När man skapar inre bilder av en person (på nätet om deras utseende och i verkligheten deras inre) och det inte stämmer kan man bli besviken. Sen när sinnet vant sig vid att ens drömbild inte stämde och börjat applicera det riktiga så blir de andra attraktiva sakerna tydliga igen.

    Just doft är för mig jätteviktigt, men det gäller oavsett hur man möts. Det är så sällsynt att man får sticka näsan in i någons armhåla utan att redan snackat in sig. Jag blev tvungen avbryta en date för att en person ville kramas men luktade så enormt fel.

    Jag är glad över möjligheten att mötas på nätet för två av mina pojkvänner skulle jag nog inte uppmärksammat i vanliga livet. En kombination av utseende och ett inre lugn i dem (välbehövt för mig) som gör att jag nog inte skulle mött dem på det sätt som vi gjorde på nätet och därmed märkt av deras förmåga att ta mitt hjärta med storm.

    Svara
    1. Sheila Inläggsförfattare

      Ja det är mycket möjligt, eller ja när jag och Herrn möttes var vi överrens om att vi bara skulle ha sex, inget mer. Vi ville inte ha ett förhållande med så blev det ändå i och med att vi båda kom på att vi faktiskt älskade varann och det var värt att satsa på istället för att i vår envishet hävda att vi inte var ett par.

      I detta fallet är det kroppsligt, det är inte mannens kärlek jag är ute efter, då har vi någonstans på vägen misslyckats i och med att då kan vi inte ses alls. Det värsta som kan hända när man har ett kroppsligt ”avtal” eller hur man ska säga, är att den ena blir kär när den andra inte är det. Jag vet inte om jag skulle kunna bli kär i denna mannen i och med att jag inte är öppen för det alls, jag vet bara att jag blir glad när han mailar, fortfarande och jag får en ordentlig ego-massage av hans smicker. 🙂

      Doft är otroligt viktigt även för mig så skulle vi besluta oss för att ses på tre så skulle det vara vitalt för fortsättningen att han skulle lukta ”rätt”.

      Svara
  6. Lovely

    Jag slås av att jag sitter och nickar instämmande medan jag läser.
    Jag projicerar gärna mina dröm-karaktärsdrag på personer jag pratar med via nätet och i mitt undermedvetna hoppas jag de ser ut så som jag fantiserat om. Om deras personlighet, utstrålning och energi tar mig med storm är det desto större risk att jag skapar mig en önskebild av hur de ser ut.
    När det sen visar sig att utseendet inte alls passar med det jag tänkt mig, eller om utseendet inte matchar med hur jag uppfattar personen blir det lätt att jag blir besviken. Ibland har personligheten tagit över trots att utsidan inte är något för mig, men ibland har det helt enkelt inte klickat för att jag (och inte bara jag alltid utan även den andra parten) helt enkelt varit för ytlig.

    En enda gång har det hänt att jag faktiskt blivit överraskad på andra hållet. Jag hade en bild i huvudet, men när jag träffade personen var han så mycket snyggare än jag nånsin vågat drömma om. Det är inte dåligt!

    Svara
    1. Sheila Inläggsförfattare

      Lite så var det med Herrn, när vi träffades trodde jag att jag skulle svimma sådär som man ser på film. Vilken otroligt snygg karl! 🙂

      Mannen jag mailar med har en otrolig inre skönhet som jag tyvärr inte sett lika tydligt på utsidan före nu. Just för att jag varit fast i mina fantasier om hur den där extra mannen ska vara. Nu vet jag bättre.

      Svara
      1. Kay

        Jag har använt kräsenhet med utseende som ett skydd mot att bli kär. För några år sen blev jag förälskad i en person och det gjorde ont när det inte var besvarat. Jag blev rädd för att bli kär.

        Jag har sen dess ratat personer i tron att det var deras utseende tills jag nu mötte en man som jag blivit tokigt kär i. Han skulle kunna se ut hur som helst för han luktar helt rätt, det var viktigt att jag hade läkt så att jag var öppen för att lukta på någon igen.

        Svara
        1. Sheila Inläggsförfattare

          Jag tror att det är vanligt att använda det som ett skydd. Ju mer man älskar, ju vackrare är de.
          Jag älskar inte mannen jag nämner i inlägget, men han är fin och får jag välja gästspelare själv så skulle jag välja honom.

          Tur du hade läkt. 🙂

          Svara
  7. Karin W.

    Människor som jag, som har en svag känsla för vår egen attraktionsförmåga, ”döljer” oss gärna länge för nätbekanta. Vår personlighet blir till det nät som vi spinner in dem i. Och när man möter någon med samma ”svaghet” kan det mötet bli förbluffande: två män var så fysiskt attraktiva, så vackra i mina ögon att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. (Min haka befann sig nog nere vid knäna den mesta av tiden.) Tyvärr kände jag mig också ännu fulare i deras sällskap än jag brukar. Båda dessa män såg också sig själva med ”fulglasögonen” på, helt obegripligt för mig, de var smarta och roliga män, såna man tror ska kunna linda alla kvinnor runt lillfingrarna. Det var med sitt inre som de fångade mig, men deras yttre fick mig att backa. ”En vacker man kan aldrig attraheras av den fula kvinna som jag är.” Så kan det gå…

    Svara

Skriv en kommentar!