Förlåt mig

Jag funderade lite på hur jag skulle formulera mig nu för att saker och ting inte skulle verka negativt för mig själv eller jag skulle av någon anledning bli biten i baken, men jag ger upp det tror jag. Den här bjuder jag på.

Mitt förra inlägg om ytlighet innefattade en man. En som tilltalat mig psykiskt men inte fysiskt tidigare (återigen tillägga att han aldrig varit ful, snarare söt). Ett år senare ungefär kändes mailen lika bra och då jag funderade på vad jag ville kom jag fram till att det fanns ett intresse.
Men… Så skrev jag om det här, fick inte med allt jag egentligen velat säga, mannen i fråga läste och vips så är den kontakten över.

Jag ska inte säga att jag klandrar honom på något sätt. Det var ganska elakt kan jag tänka, men hur förmedlar man funderingar utan att trampa någon på tårna? Han tolkar det som att jag ansett att han slösat med min tid, vilket är helt fel, kunde inte vara mer fel faktiskt. Jag har ju trivts, har fått mer bekräftelse från honom än från någon annan man förutom Herrn.
Mer ska jag inte gå in på det av respekt för honom.

Jag funderar på vad jag känner inför avslutet, visst jag får skylla mig själv (barnsliga kommentarer åt det hållet undanbedes, detta är trots allt en bloggares kors att bära), men det hjälper inte riktigt den där klumpen i magen. Jag trivdes som sagt, hade en förhoppning om att det kunde bli något spännande och så klipps allt på bara någon timme. Snopen? Inte riktigt rätt ord. Besviken, javisst, men inte i någon grövre tappning då det inte var livsavgörande, även om det känns såklart. Även om jag är monogam och trogen så är jag också människa.
Jag tänker dock, kräsen som jag är, att det kommer dröja innan jag stöter på någon igen som det matchar så pass med att jag vill bjuda in honom till vårt hem och till vår ”säng”. Jag tror Herrn får ha sina fruntimmer ett tag till, haha! Nejdå, skämt åsido. Det var otroligt trist det som hände och jag kan inte annat än be mannen i fråga om ursäkt för att jag inte funnit ut vad jag ville långt tidigare för hade jag gjort det så hade det inte blivit något inlägg av det, ett inlägg där jag tröstar mig med att jag inte varit ensam iallafall.

Jag lyfter på hatten och tackar Dig för den här tiden, förlåt mig…

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Förlåt mig

  1. Älskarinnan

    Vet Du, jag har läst ditt förra inlägg flera gånger och kan inte se någonstans att det Du skrev ska ha varit elakt. Jag tycker Mannen i fråga ska läsa det några gånger till så kanske Han ser att det faktiskt är en komplimang. Du är kräsen, det tycker Jag att man ska vara oavsett om det gäller val av sängkamrat eller ”vanliga kamrater. Jag ser det som att Han var saknad efter första avbrottet och att den förnyade kontakten uppskattades just för att Han var saknad.
    Tidig morgon så Jag kanske är helt ute och cyklar, nåväl, hoppas det löser sig.

    Svara
  2. Lovely

    Jag har precis som förra kommentaren läst inlägget igen och kan inte heller förstå hur du på något vis varit elak eller otrevlig.
    Du har framförallt utvecklats och ser förbi hans utsida (som ”inte var ful, bara vanlig”), vilket visar att du uppskattar honom desto mer idag.

    Jag är ledsen att han uppfattat det på ett negativt sätt. Kanske är det lättare att som utomstående se det fina i det du skrev…

    Svara

Skriv en kommentar!