Ex-rädslan

Emellanåt stöter jag på en för mig ganska ologisk rädsla för sin partners ex-partners. Den drabbar inte mig särskilt, inte då jag levde monogamt kände jag nån direkt skräck för min partners f.d. partners. Jag kan förstå känslan på ett empatiskt plan, men den har så vitt jag kan minnas aldrig varit en faktor som påverkat mitt liv.

Men som sagt, emellanåt pratar jag med människor och stöter på känslan och åsikten att man ska vara försiktig med de eventuella ex som ens partner har. Det här yttrar sig i allt från försiktiga åsikter (”Det känns bara inte rätt att han/hon pratar med…”) ända upp till gravt paranoida och maniskt kontrollerande tendenser där en människa uttryckligen förbjuder sin partner att ha någon som helst kontakt med sina ex, med hot om att bli dumpad och en konstant misstänksamhet i förhållandet.

Det här är inte heller riktigt en mono/poly-tanke då det här återfinns i såväl monogama som poly-relationer. En del människor upplever den andres ex som nånting vagt hotfullt, nånting som man ska vara misstänksam mot.

Vad kommer det här sig av? Är det en slags rädsla för att de här två personerna ska hitta tillbaka till ”Det Där” som skapade deras kärlek i första början? Är det kanske den där eviga rädslan för att bli utesluten ur någon annans liv som spökar, som skapar den här känslan av misstänksamhet?

Kanske upplever människor att om man en gång hade kärleken så finns det alltid möjligheten (eller risken, beroende på hur man upplever det hela) att den här glöden åter kan börja brinna. Då finns ju risken att du blir utesluten ur känslan. Att partnern säger, nej, det här var trevligt men jag vill tillbaka till [den andra människan] igen.

Men ser man det logiskt så är den här rädslan rätt obefogad. Det är dock den logiska synpunkten, och människor är för det mesta allt annat än logiska. För det mesta är vi ett stort knippe med impulsiva och svårtolkade känslor som sprattlar runt inuti oss. Det är sånt som skapar den här rädslan för att bli utesluten eller bortstött av ens partners f.d. partner.

Så hur hanterar man detta? Vilket sätt är sunt och fungerar? Jag tror personligen inte att den super-paranoida kontrollerande versionen där man förbjuder någon annan att träffa, umgås eller ens prata med sina ex är den mest hälsosamma metoden. Samtidigt är det oerhört svårt att släppa taget om en sak som verkligen skrämmer en. Det är då man måste lita på förhållandet, på den man har förhållandet med – man måste lita på att det är på riktigt. Min egen erfarenhet är att när man börjar släppa in tvivel i en relation så är det alldeles för lätt att det tvivlet börjar få relationen att rosta i kanterna. Risken finns att det tvivlet då rostar sönder saker, och till sist spricker det pga rosten – inte pga eventuella ex.

Så, avslutningsvis – hur hanterar ni det här med ex-rädslan?

Läs även dessa inlägg:

5 reaktion på “Ex-rädslan

  1. A

    alltså jag gillar inte ex när jag är i en relation. Som singel förstår jag att det är idiotiskt att hetsa upp sig över det hela. Visst man kan bestämma över andras handlingar genom att komma med misstänksamhet, hot och liknande men man kan aldrig bestämma över någon annan persons känslor. Det är omöjligt och det tror jag att man måste inse i en relation. Genom att stänga relationen för allt utomstående dödar man relationen. Jag tänker att svartsjukan är en rädsla för att bli bortvald och den är sällan rationell.

    Svara
  2. Sheila

    Det är lite krångligt det där med ex och varken jag eller Herrn är förtjust över hans ex men det finns en sorts acceptans ändå och det tror jag är viktigt. Man behöver inte tycka om alla, det räcker med att acceptera att de finns. Herrn och hans ex har ett förflutet där det ingår underbara barn och det hjälper ju till med acceptansen. Men även när det gäller tidigare relationer har jag accepterat, alla har vi ju ett bagage. Dessutom är jag vän med nästintill alla mina ex så varför skulle inte mina partners få vara vän med sina? Extra viktigt är det med en bra relation när det finns barn med i bilden och jag som familjemedlem och bonusvuxen har ett ansvar för att det funkar.

    Svara
  3. Missne

    Den enda gång jag haft ‘ex-rädslan’ var i en relation där jag inte litade på killen, som sedan avslutades under skrik och gap angående just vår bristande tro på varann. Några år senare fick jag reda på att jag haft rätt om honom dessutom :p

    Jag har dock haft ‘tur’ och haft pojkvänner som inte haft massa ex kvar i kompiskretsen, och kan egentligen därför bara spekulera, men jag är inte en svartsjuk människa. Med min egen nolltolerans för svartsjuka skulle jag inte sätta regler på någon annan heller. Klart jag inte vill att dom ska gosa ihop sig hellre än att han gosar med mig, men oavsett exets tankar om min partner är det ju trots allt inte hans ex jag måste lita på.

    Kort sagt… Jag lider inte av det och har heller ingen tolerans för partners som tror sig kunna ställa krav på mitt val av umgänge, ex eller inte.

    Svara
  4. L

    Jag är inte rädd för ex om jag får chans att träffa dem själv, jag kommer helt ok överens med flera av min pojkväns ex, jag fattar vad han kan ha sett i dem men inser att det är mig han vill ha nu. Det enda exet jag har problem med är det jag inte träffat och deras relation är därför mer gåtfull för mig. Jag är inte direkt ”rädd” för henne, men jag är liksom mer nyfiken på ett inte helt konstruktivt sätt. Eller ja. Jag VAR mer nyfiken tills jag nyligen fick reda på att min sambo hånglat med en annan tjej för ett par veckor sen. Det var som att ett ljus gick upp för mig. Här har jag suttit och funderat på hans gamla tjejer, men fan också så var hela stan full av nya! Exrädslan känns minst sagt fånig mot den här bakgrunden.

    Svara

Skriv en kommentar!