”Jag tänder inte på dig fysiskt”

Jag fick följande text inskickad med önskan om att dela med mig av den. Jag låter skribenten vara anonym, men hon hoppas att ni ger era tankar och funderingar kring det hon skrivit om.

Jag har under en längre tid träffat en man som är ganska mycket äldre än mig. Han imponerar på mig med sina många kunskaper, charmar mig med sin otroliga utstrålning och får mig att må bra genom att bara vara sig själv. Känslorna har, mot min vilja p.g.a. åldersskillnaden, blommat ut allt mer och han har kommit att betyda en hel del för mig. Kanske för mycket.

Han har alltid accepterat mig för vem jag är, utan att döma mig för saker jag gjort. Han värderar inte mig, han accepterar mig. Oavsett vad. Jag känner en stark tillit till honom, en större tillit än till många av mina ”riktiga” vänner. Det har på något vis gjort honom ännu viktigare för mig. Jag skulle nästan kunna påstå mig ha en känsla av att jag behöver honom.

Nyligen flyttade jag till en ny stad. Studierna förde mig till den stad där han finns, men det var utan tankar på honom som jag gjorde mitt val av studieort. Åtminstone vill jag tro att det är så. Hur som helst, här är jag nu. Ny, och i och med det ganska ensam, i staden som är hans hem. Känslan av att ha honom här är skön, samtidigt som jag inte alls har känt mig säker på var han står under en väldigt lång tid.

All tid med honom – oavsett om det är via telefon eller fysiskt – har alltid och känns fortfarande alltid bra. Väldigt bra till och med. Tryggt och säkert, utan förväntningar. Men sedan hände det något. Avsugningen ersattes med en nakenkram. Missförstå mig inte, en nakenkram kan vara nog så trevlig, men det var stämningen i samband med handlingen som gjorde mig smått förvånad och en aning osäker på vad som egentligen pågick.

Från en dag till en annan fanns det plötsligt inget sex. Hans kuk var inte längre hård. Min fitta och mitt sinne behövde honom kåt. Jag vill ha honom kåt, jag vill känna att han vill ha mig liksom jag vill ha honom. Men inte det. Det fanns ingen hård kuk, det fanns bara kvar en, nästintill vänskaplig, nakenkram…

Mina tankar har varit hundraprocentigt fokuserade på varför det är så från tillfälle till tillfälle, men jag har inte sagt något om det. Kuken blev inte hård, vinet ersattes till vatten för min del och kramen tilltog i styrka. Men kåtheten, som utav tvekan skulle ha räckt till oss båda, stod jag för. Bara jag.

I lördags kväll ringde han till mig. Jag frågade varför vi inte har sex. Jag har inte kunnat släppa tanken på att han inte är kåt, och mina antaganden om möjliga svar har varit många. Helt naket säger han:
”Du är idealet av en flickvän för mig – men jag tänder inte på dig fysiskt”.

Ett hårt slag i magen, och allting stämmer. En kort mening fick mig att må illa. Chocken över att han, den underbara människan som i mina ögon varit definitionen av perfekt, kunde vara så ytlig. Jodå, jag är överviktig. Ganska mycket till och med. Men han har accepterat mig som jag är, tänt på mig tidigare… Varför nu? Kan han inte bara fortsätta att acceptera mig precis som jag vet att han gjort hittills?

Han berättade att han tyckte det var genant att ens säga en sådan ytlig sak. Att han skämdes för att det var så han kände.

Sanningen är den att han inte är en dålig person. Han accepterar mig precis för den jag ÄR. Dessvärre tänder han inte på min kropp. Jag förstår att det kan vara så. Jag är inte så säker på att jag skulle tända på hans kropps (separat från hans person) heller. Förmodligen skulle jag hellre föredra en stenhård tvättbräda och brunbränd hud framför hans utseende om det endast var det jag skulle utgå ifrån, för ja, så ytlig skulle jag vara i min åtrå då. Det som gör att jag nu känner mig sårad är att han inte tänder på min kropp just för att det är jag, liksom jag tänder på honom just för att han är han. Inte delar av honom, utan helheten, människan jag tycker om. Det är en fruktansvärd känsla i sig, men det som egentligen får mig att känna mig mer sårad ändå är att jag håller med honom. Jag skulle inte heller tända på min kropp.

Det jag funderar på nu är vad jag ska göra med den här informationen. Jag har under en längre tid, som nu sträckt sig över närmare 1,5-2 år jobbat med min viktnedgång. Hittills har jag lyckats gå ner 25 kilo. Jag är jättestolt över mig själv som gjort en sådan förändring som faktiskt gett ett långvarigt resultat, men jag är verkligen inte nöjd ännu. Jag vill gå ner nästan lika mycket till, det har varit mitt mål sedan starten. Jag avskyr den lösa huden, och att jag aldrig går utan kläder i solen har gjort mina pigment nästintill obefintliga. Jag tycker verkligen inte om min kropp, så jag förstår honom verkligen, det gör jag.

Kommentaren om huruvida ens kropp tänder en man som man tycker om eller inte sätter nog griller i huvudet på de flesta kvinnor. Mitt problem jag känner nu är att jag verkligen vill gå ner i vikt, jag fick en enorm motivation att verkligen ta tag i det nu igen (motivation kommer ju och går lite i vågor som vi alla vet) samtidigt som jag känner att det känns som att jag gör det för hans skull om jag gör det nu. Han har ju i princip bett om det, så som jag känner det.

Jag skriver det inte för att få kommentarer på hur svinig hans kommentar är, för det tycker jag själv inte. Jag uppskattar hans ärlighet enormt mycket och det känns bra att veta anledningen till varför det bara finns kramar kvar. Det jag vill är bara att känna mig trygg i mig själv, och när inte ens han, som jag litar på fullkomligt, attraheras av min kropp, då känner jag att det faktiskt är som jag trodde. Det spelar ingen roll hur underbar jag än är. Mina vackra ögon, underbara leende och silkeslena hår saknar plötsligt betydelse. Med den här kroppen kommer jag aldrig att trivas med mig själv. Så länge jag inte tänder på mig själv kommer inte andra att göra det heller.

Skulle jag föredra en lögn och saknaden av passion framför ett ärligt svar som sårar mig? När man kan skilja på person och kropp – finns möjligheten att älska, och då menar jag på riktigt, den personen då?

Bara en hop tankar som håller mig vaken denna måndagsnatt.

Läs även dessa inlägg:

13 reaktion på “”Jag tänder inte på dig fysiskt”

  1. Secretessa

    Jag är också överviktig. Jag skulle bli fruktansvärt sårad och tillintetgjord om jag fick höra en sådan sak. På nåt vis så hoppas man ju att folk se bortom kroppen men det är väl inte alltid så lätt. Jag vet inte om det funkar men jag tror det, om du lär dig älska din kropp som den är så blir den mycket lättare att älska för andra. Det är i alla fall min erfarenhet.
    Kram!

    Svara
  2. Frans Olsson

    Jag har alltid tänt på mulliga kvinnor tros detta är jag gift med en inte mager men väl mycket smärt och vältränad kvinna.
    Efter 30 års äktenskap så har även jag problem med ståndet när det gäller min fru, men aldrig när jag ser en mullig kvinna.
    Och jag älskar verkligen min fru.
    Hur allt detta kan komma sig vet jag inte?

    Svara
  3. Peaches

    Men är det verkligen övervikten det handlar om? Sade han att det är specifikt det? Nu bara spånar jag, men det är ju inte alls sagt att det är för att du är överviktig som han inte är fysiskt attraherad av dig. Medan jag skriver det här inser jag att det förstås skulle vara värre om det var något annat, som inte går att åtgärda så att säga, men jag är nyfiken.

    Själv har jag lite svårt att förstå hur folk kan skilja så på kropp och person. En pojkvän som jag hade slutade tända på mig då jag gick upp 10 kg i vikt. Min ex-sambo gick upp nästan 40 kg under vårt förhållande, men inte såg jag honom som mindre fysiskt attraktiv för det. Han var ju fortfarande han!

    Svara
  4. En klar tanke...

    Bara lite tankar, så där i största allmänhet…

    Stort grattis till att du fixat att tappa så mycket vikt! Det är riktigt starkt jobbat! Hudkostymen kommer att förändras och du kommer att vara bekvämare i skinnet, även om allt inte går tillbaka. Det tar dock ett tag, ha lite tålamod med dig själv.

    Det verkar av texten att det gick bra att tända på dig med mer kilon kvar, än när du tappat? Alltså borde det inte vara ditt utseende som fått honom att bli ointresserad.

    Har du tänkt på att människors roll i ditt liv förändras över tid? Och att du har fått förändrad roll i andras liv, över tid? Både bland vänner, familj och arbetskamrater/ studiekollegor? Du själv har förändras, mer än bara till utseendet, de senaste fem åren. Det är jag övertygad om.

    Jag begriper att du blev illa berörd av kommentaren, inte tu tal om det. Jag hade nog inte hanterat den med din värdighet, minimum hade varit en verbal råsop. Men tämligen snabbt hade jag nog förpassat nivån på relationen (förutsatt att det fanns någon relation kvar efter mitt angrepp) till en påklädd kategori. Jag bjuder inte på något till den som inte vill ha min gåva.

    För ett tag sen var jag med om motsatta resan. En man som bara tänder på pinnsmala träningsbrudar omvärderar preferenserna. Vilket resulterar i att han och jag har intensivt och trevligt sex. Jag frågar om jag missuppfattat hans preferenser i alla år, vilket jag inte gjort, han har ändrat sina. Jag är definitivt inte nån pinnsmal träningsbrud, jag är inte ens normalviktig. Nå, en händelse är inget vetenskapligt bevis, men det talar om att det kan hända.

    Jag förstår av texten att det är någon som är väldigt viktig för dig och det finns säkert all anledning att ha honom kvar i ditt liv. Och ha det så länge du tycker att relationen ger dig något. Men kanske se att er relation har förändrats och tagit ny skepnad. Även om det är vidrigt tråkigt.

    Jag gissar (=vet, fast det låter mer ödmjukt att skriva ”gissar”) att hans intresse har mer med honom och hans huvud att göra, än det har med dig och ditt utseende.

    Jag hoppas du hittar motivationen till att gå ner vidare i vikt, hos dig själv. Det är ju du som ska vara huvudpersonen i ditt liv. Och du duger som du är, hur j-a slitet det uttrycket än är, så stämmer det.

    Stort lycka till!/EKT

    Svara
  5. killyourdarlings

    Jag läste det anonyma fröken skrev, och jag vet att hon inte ville ha kommentarer om hur svinig han är. Men ärligt talat så var han ju svinig.

    Om man inte känner sig attraherad av någon finns det andra sätt att formulera sig på. Och jag tror det just nu handlar om chock om man kan skriva att man uppskattar den sortens ärlighet och inte ser honom som en dålig person.

    Vänta tills du får bearbeta informationen och växa till i självkänslan så kommer du bli förbannad. Det hoppas jag i alla fall. För om han nu ser dig som en idealisk flickvän så vet han att man inte uttrycker sig på det sättet.

    Finns det något jag avskyr så är det människor (oavsett kön) som är så jävla stolta över sin påstådda ”ärlighet” utan att ine att det finns en skillnad mellan ärlighet och elakhet.

    Svara
  6. Kay

    Killyourdarlings
    Jag håller inte med dig. I och med att min självkänsla vuxit med åren så har jag faktiskt börjat uppskatta personer som säger sånt de tycker. Jag har många människor som ska få plats i mitt liv, varav flera fysiskt, så jag vill inte ha några inlindade vita lögner om … ja, vad personen nu kan tänkas ta till istället för att förklara att den _inte upplever_ att den tänder på min kropp. Jag har slutat se det som kopplat till min kropp och ser det som kopplat till den personens upplevelse. Jag vill veta så jag kan prioritera utifrån det. (Självklart beroende på hur det sägs, men hur det sas kan bara anonym veta.)

    Anonym
    Jag tror inte du ska lägga någon ”guld och gröna skogar”-förväntan i din kroppsliga förändring. Att förändras är svårt nog utan att göra det för någon annan. Din kropp ska du trivas med resten av ditt liv. Så alla förändringar du gör ska du göra för din egen skull till vad du trivs med och de ska vara dina segrar.

    Som EKT skriver, det fanns en tid han blev tänd så det är snarare en förändring i honom som skett. En del av det du skriver ger mig vibben av att han är en av de som tänder på uppvaktandet men sen tappar intresset sexuellt. En av mina pojkvänner är sådan så jag tycker inte att det är dåligt, annat än att i en tvåsam relation mister den uppvaktade den sexuella biten när relationen stabiliseras.

    Jag känner med dig, det är jobbigt älska någon till kropp och själ när det inte är besvarat på samma sätt. Det jag hoppas är att du väljer gå vidare, både med att göra dig bekväm i din kropp och fortsätter ha plats i ditt liv för någon som älskar och tänder på dig trots att det förmodligen innebär att du behöver distansera dig från din vän.*

    (*jag har i svaret utgått från att du är tvåsam. Om du inte är det rekommenderar jag dig göra som jag skrev att jag gjort ovan, ta det bra ur relationen men avsätt också tid till att bygga relationer där det sexuella stämmer)

    Svara
  7. Kay

    Ett tillägg:
    Jag kom att tänka på Lokes sång Allt du är. (http://www.youtube.com/watch?v=7iip4QIjrg0)

    Kanske vi alla stirrar oss blinda på det senare han sa och missar början, ”du är idealet av en flickvän för mig”. Han säger inte att du är hans flickvän utan att du är ett mönster för hur han tycker en flickvän ska vara. Och för att citera Loke; ”Men trots all denna kärlek blir det aldrig dig och mig jag bara älskar allt du är… men inte dig.”

    Ni behöver nog också tala om hur hans och din bild av relationen överensstämmer. Kanske är de för olika?

    Svara
  8. B.

    Knivigt värre det här. Personligen är jag inte förtjust i mulliga kvinnor när det kommer till det sexuella heller, så jag är lite kluven. Ärlighet är bra på många sätt. Jag tror inte det hade gjort er relation bättre om han hade kommit dragande med någon lögn för att skydda dina känslor. Samtidigt kan man ju tänka sig att relationen inte är den bästa nu heller, efter det som sagts, så kanske kunde han lika gärna ha ljugit och besparat dig just det här lidandet. Då hade du kanske börjat tvivla istället när ståndet uteblir.

    Efter viss eftertanke tycker jag nog han gjorde rätt ändå. Det kan ju låta elakt av mig, men det är vad jag hade önskat av en partner. Ärlighet är svårt och gör ont, men jag tror nog på den ändå.

    Svara
  9. killyourdarlings

    Kay> Jag skrev inte att ärlighet var att förkasta, men ibland låter man människor vara lite för elakt ärliga som jag skrev i min kommentar, för att man tycker mycket om dem. Sedan kommer ilskan.

    Ärlighet är väl det viktigate som finns i alla sorters relationer, det håller jag fast och fullt med om. MEN, som jag också skrev är det skillnad på ärlighet och ärlig elakhet.

    Svara
  10. Kay

    Killyourdarlings
    Jag håller med dig i sak, det allt för många som anser sig få komma undan med; ”jag säger ju bara sanningen”. Men får konstatera att var ens gräns för ärlighet går och en annans för ärlig elakhet är olika. Så som skrivet skulle jag inte ta det som en svinig kommentar ifrån honom utan som information nödvändig för att jag ska kunna välja vart jag vill placera in personen i mitt livspussel.

    Svara
  11. Cookie

    Men herregud, han är inte värd din tid, förrän du känner att ni är vänner, och att ditt fokus ligger nån annanstans. Självklart kommer du att hitta nån annan att roa dig med, problemet är att nån som beter sig såhär kan ha en otrevlig ovana och bita sig fast i ens minne (fast det är ett extremt slöseri med tid faktiskt.). Du kommer att hitta nån annan, och sedemera inte orka slösa tid på den här trista gubben. Get on with your life girl.

    Svara
  12. anita

    Tråkigt att läsa, svårt om man ska tycka han är svinig eller inte men jag tycker ändå att han hade sex med dig en eller några gånger och sen säger så? VAr det något annat då som hände?Känns inte äkta hans prat, bara som ett sätt att komma ur ev kärleksrelationen.Fortsätt jobba på din träning och viktminskning och sen när du är i DINA ögon perfekt så tycker jag du ska ge honom det berömda fingret.

    Svara
  13. JB

    Det var svårt, men människor kan känna av varandra energi. Om jag ser och känner att en ”snygg” man är inte nöjd och trygg med sig själv, så skulle jag inte bli kåt.

    Svara

Skriv en kommentar!