Det nya livet

Under min tid hos Ami kom jag till en punkt då jag insåg att det var dags att lämna mitt gamla liv bakom mig. Under några år har jag nu levat i ett slags övergångsperiod utan att riktigt vara medveten om det själv. Även om jag har sett många saker hos mig själv som ett slags evolution i riktning mot nånting som jag mer identifierar som mig själv så har jag även hållit kvar i en del saker, tankar och känslor från innan denna övergångsperiod inleddes.

Så när jag höll henne nära kände jag att det var dags att släppa mycket av de gamla sakerna och gå vidare. Vilket var en väldigt stor känsla för mig, och även om den kändes väldigt äkta så var det väldigt läskigt också.

De som känner mig privat vet att jag inte alltid har haft det lätt med mina tankar, och för många år sen undvek jag aktivt att söka efter nya saker. Att inte ha nånting var en trygghet i sig, även om det var en smärtsam lögn att leva med. Man längtade efter nya saker, efter nya människor och efter att få ge sig ut på äventyr – men rädslan för att släppa det som man var van vid var för stor. Inte heller ville jag riskera att förlora nånting fint, så därför avstod jag hellre från att ha det överhuvudtaget än att skrämmas av eventuell förlust.

Sakteliga har jag ändrat detta tankemönster och börjat sträva efter att känna en trygghet i vem jag är och vad jag tycker, oavsett om jag är utanför min egen trygghetszon. Detta har pågått långt innan jag ”blev” Klumpesnusk och började skriva den här bloggen, men allt eftersom utvecklingen har pågått har jag insett att den här killen Klumpesnusk är en stor del i vem jag är, och att han representerar saker jag längtar efter.

Så när jag låg där med Ami tryckt mot mig insåg jag att det var dags att släppa taget. Att försöka släppa de sista kvarvarande resterna av mitt gamla liv. Jag har börjat leva mer och mer öppen som polyamorös, och det har varit oerhört stärkande för mitt självförtroende. Jag mår bra med det. Men det är dags att vara mer ärlig både med mig själv och min omgivning. I början var jag rädd för att förlora vänner pga hur jag lever, men jag har kommit till slutsatsen att om de inte kan acceptera vem jag är så är de inte mina vänner.

Det är svårt att sätta fingret på precis vad jag menar. Men när Ami kramade om mig och älskade mig kändes det starkt inom mig. En känsla av att jag suttit ombord på skeppet i hamnen, och nu var det dags att släppa trossarna och våga sig på en liten seglats.

För jag vet inte riktigt vad jag menar med mitt gamla liv. Det är ett uttryck som dök upp inom mig. Det gamla livet och det nya livet. Jag insåg också att mitt nya liv inte riktigt var vad jag trodde det skulle bli, och jag har gjort mindre kurskorrigeringar inuti mig själv för att bättre komma i synk med vad jag lärt mig om mitt nya liv.

Det är en inre förändring också. Inte en yttre. Men det är dags att släppa gammalt bagage. Gammalt bagage som man sparat för man trodde det kunde komma till nytta en dag, men man har aldrig använt det utan det har bara legat i ett rum och samlat damm. Nu är det dags att bunta ihop väskorna och slänga ut dem.

Det nya livet börjar nu. Jag tänker inte missa det.

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “Det nya livet

Skriv en kommentar!