3 män och bekräftelse

Jag fick idag hem en produkt från Intimera som ska bli mycket spännande att recensera, något BDSM-inspirerat såklart. Men med all ledighet, frivillig och ofrivillig så känner jag att jag bara vill dyka ner i smeten igen med ett inlägg. Så..

Även om jag har Herrn och hans bekräftelse vilket i sig är gott nog för mig och den enda bekräftelse jag känner mig behöva, så kommer det ibland människor i min väg som jag av någon outgrundlig anledning vill ha bekräftelse ifrån. En bekräftelse på att de ser mig och att de tycker jag är duktig.

I dagsläget finns det tre män förutom Herrn som jag gärna vill ha bekräftelse ifrån, alla tre är dominanta män och jag undrar inte lika mycket vart denna bekräftelsetörst kommer ifrån bara genom det.
Bland annat en kär vän till både mig och Herrn, som jag gärna skojar lite med och vill gärna att han ska se hur lydig jag är. Som en liten duva putsar jag mina fjädrar och kuttrar lite förtjust när han ser mig. När han skojar med Herrn eller ber om Herrns råd så känner jag mig så stolt, vilket gör att jag kuttrar lite extra. Mannen i fråga har nog anat min förtjusning över att han stundvis ser mig och spelar lite på det, sådär retsamt och jag tycker så mycket om honom för det trots allt. För att även han ser mig.
Den andra mannen har sett mig ibland, jag har provocerat honom (fy på mig) och han har övervakat någon gång. Från samma sekund jag mötte honom första gången blev jag lite pirrig sådär. Inte som när man blir kär eller ser en riktigt snygg kille, utan på det där andra speciella sättet som när en undergiven ser en dominant hon genast blir nyfiken på. Funderingar på hur hårdhänt han kan tänkas vara, hur hans hand skulle kännas om den klatschade mot min bak. Hur hans blick skulle kännas om den borrade sig in i min själ, om så bara för en liten stund. Skulle jag lyda blindt? Ja egentligen, utan tvekan.
Den tredje mannen är lite av ett mysterium varför jag vill ha bekräftelse från, han har ignorerat mig, pratat skit om mig och varit riktigt otrevlig. I dagsläget söker jag ingen bekräftelse från den mannen i och för sig, det är mer en liten besvikelse över att han aldrig såg mig, eller kanske såg mig på fel sätt?

För att förtydliga lite ytterligare, detta handlar inte om sex eller kärlek. Detta handlar om bekräftelse och dominans, vilket jag visserligen får av Herrn, men då jag har möjligheten att låta tankarna flöda fritt och fundera djupare i text så tar jag den möjligheten ibland – detta är ett sådant tillfälle.

Det är egentligen dumt att en sådan här text kan göra att jag funderar på om jag ska ha dåligt samvete eller inte, det är väl den där inre rösten som Klumpe nämnt som säger ifrån när man kliver utanför något som är norm. Dumt, mycket dumt..

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “3 män och bekräftelse

Skriv en kommentar!