Värdet av en symbolhandling

Sedan ett tag har jag bearbetat förlusten av någon som var viktig för mig. Med hjälp av annan kärlek, vänner och stöd från omgivningen har det här gått över förväntan, och idag stänger jag dörren på det kapitlet. Jag är glad för den tid vi hade, och jag hoppas att hon går vidare med sitt liv och trivs med det. Det är nämligen precis vad jag är redo att göra nu.

Det har varit en process. Emellanåt har jag oroat mig att omgivningen inte har fått en rättvis bild av det här utan bara sett hur ”lätt” det varit för mig att på relativt kort tid komma över någon som jag var djupt kär i och älskade mycket. De har ju såklart inte sett de gånger jag legat ensam i min säng, överbelastad av minnen och känslor med tårar som forsat nerför kinderna. De har inte sett de gånger jag stått i duschen, och plötsligt blivit tvungen att sätta mig ner för all energi rann ur mig som om det var vattenfärg på min hud som spolades bort av duschen.

Under denna period har jag läst det ”magiska” SMSet om och om igen. Regelbundna läsare minns det säkert. Jag har sparat det i min telefon under dessa månader, och läst det många gånger under den tid som jag bearbetat min förlust.

Upp tills igår kunde jag inte ta bort det. Det gjorde för ont. Men igår kväll, då släppte allt. Jag kände en stor lättnad, ungefär som att komma ut i solsken och frisk luft efter att ha suttit instängd i ett mörkt och dammigt hus en väldigt lång tid. Tyngden lättade från axlarna.

Och då tog jag bort SMSet.

En enkel sak egentligen. Man trycker på en knapp och poff, borta. Men ändå så svår, för det där meddelandet var en symbol i mitt hjärta. Det representerade en sak. Jag kunde inte ta bort det så länge den där saken fanns kvar inuti mig. Igår kväll, då släppte det. Symbolen förlorade sitt värde och jag kunde ta bort symbolen för det den representerade hade förlorat sitt grepp över mig. Samtidigt blev det att iom att jag tog bort symbolen så fick jag avslut på det den representerade. Två fåglar i en smäll.

Mollie är en fin kvinna. Jag kommer alltid att ha en liten del av henne inuti mig, och jag hoppas hon får ett bra liv. Men det hon och jag hade är slut, och jag går vidare nu.

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Värdet av en symbolhandling

  1. Shedevil

    Usch… det gör ont i mig att läsa.
    Känner igen det där… med hur svårt det kan vara att släppa.

    Varför kan aldrig kärlek bara vara enkelt?

    Kram

    Svara

Skriv en kommentar!