Tid för kärlek?

Hur mycket kärlek hinner man med egentligen? Häromdagen pratade jag lite med Ami, och hon sa att det var ett intressant ämne. Jag instämde, emellanåt under min omställning till ett polyamoröst leverne har jag funderat på hur mycket kärlek man hinner med.

Jag menar inte hur mycket kärlek som ryms i ens hjärta, för det kan vara rätt mycket. Utan hur mycket kärlek, hur många förhållanden, relationer man rent praktiskt kan hinna med under sitt liv.

Dygnet har en begränsad mängd timmar. Under dessa timmar ska du hinna med allt möjligt, allt från att jobba till att sköta om ditt hem, inköp av mat för middagar, frukostar etc. Inkluderat i denna tid är att hålla dina förhållanden eller relationer igång, att ägna dig åt sex, romantik och allt sånt som håller kärleken vid liv.

Givetvis finns det ingen universalregel här, utan varje människa måste själv känna efter när tids- och energibristen går ut över sin/sina relationer. Det här är inte heller unikt för kärleksrelationer, utan kan appliceras i viss mån även på helt vanliga vänskapsrelationer. Man måste investera tid och energi i en relation för att hålla den vid liv, för att hålla den relevant och aktiv.

Jag själv har en rätt låg profil på mitt liv. Jag är inte en sån person som hela tiden sprudlar av aktivitet, och jag föredrar att ha kvalité på mina relationer och vänskaper. Jag är också en sån person som vet att även om man kanske inte pratar konstant varje dag så finns vänskapen där – många av mina vänner har jag emellanåt sporadisk kontakt med, men en bra vän är den människan som när man träffas igen är det som om det aldrig fanns en paus – man bara fortsätter.

Men i kärleksrelationer är det svårare, speciellt då ingen av mina nuvarande relationer bor i samma stad som mig. Då måste man ge den där timmen via telefon, eller MSN, eller vad man nu väljer för medium att skicka sina tankar via.

Så vilken är min egen siffra? Hur många relationer skulle jag kunna hålla igång, till en nivå då jag kände att jag gav den kvinnan och den relationen en nivå då kvalitén var bra och jag inte försummade någon? Jag vet faktiskt inte. Som med de flesta saker som involverar människor beror det i väldigt hög grad på just människorna.

Ett intressant ämne, utan tvivel.

Läs även dessa inlägg:

5 reaktion på “Tid för kärlek?

  1. Kajan

    Det blir ju i relation till var och ens livssituation. Som småbarnsförälder fanns knappt tid över till egen tid, om jag inte hade någon som kunde ställa upp som barnvakt. Och innan barnen kom, tja det beror på så mycket annat, som du säger att om det är distansrelationer… för mig hade det inte funkat ens med en till utan att det hade blivit ett stressmoment istället för glädje. Men på nära håll? Fan vet. 😉

    Svara
  2. Ami

    Frågan kom upp för att en vän till mig undrade om jag tror det finns någon gräns där relationerna inte blir kvalitativt bra och om jag hade några tankar kring vad jag skulle göra om jag mötte ytterligare en jag blev förälskad i (jag har idag två pojkvänner och en älskad).

    Jag gissar att frågan kom sig till viss del av undran skulle jag avbryta en existerande relation, ex distans med Klumpe, för någon närmare.

    Mitt svar när frågan ställdes var att jag nog skulle vilja testa att få det fungera med alla. Men vara öppen mot senast tillkomna att det kanske inte skulle gå.

    Jag har alltid talat emot distansrelationer och kommer nog fortsätta göra det, men det innebär inte jag tänker kapa några trossar till Klumpe nu när han är i mitt liv.

    Efter några dagars funderingar och för att frågan blev konkret då en annan vänrelation verkar ta en oväntad vändning som skulle vara utvecklande för mig, konstaterar jag att nej, jag tror min kvalitativa gräns (iaf som nykär) går vid 3 enskilda individer (det blir annorlunda om det är en triad).

    Jag vill ha tid och ork att vara med de tre personer jag älskar.

    Svara
  3. Richard

    Det där är inte den enklaste fråga att besvara. Enligt min erfarenhet så beror det mycket på hur mycket som varje relation tar av ens tid. En del relationer kan vara utformade som att man ses lite ibland, kanske med någon månads mellanrum, andra kan vara att man bor tillsammans eller är särbos som ses flera gånger i veckan, ytterligare andra kan ligga någonstans mitt emellan.

    Just för närvarande tror jag att min gräns är där jag tappar tråden med någon relation, då har jag nog lite för mycket att hantera samtidigt.

    Svara
      1. Richard

        Hmmm… jag tror mest det hamnar på att personen jag har den relationen med tidvis hamnar i mitt sinnes periferi, att jag liksom tappar kontakten med den personen inuti mig. … Det här är kopplat till känslan att varje person jag har en närmare relation med lämnar ett avtryck i mitt sinne som gör att jag känner den personens närvaro i mig, mer eller mindre konstant även om jag inte aktivt tänker på den personen. Om den närvaron ”försvinner” (tillräckligt mycket för att det ska kännas störande) så känns det som att jag ”tappar tråden” i den relationen.

        Svara

Skriv en kommentar!