Jag är nu helt öppen

… med min livsstil.

Det har varit en nästan två år lång resa, men nu är jag helt trygg i att vara polyamorös, och under julhelgen undvek jag inte ämnet på något vis. Å andra sidan kände jag inget behov av att basunera ut det, men jag undvek inte att förklara hur jag levde om man kom in på det området.

Tidigare har jag inte varit redo för det här, utan har talat om saker i ganska neutrala ordalag. Det är faktiskt väldigt intressant hur man kan säga saker genom att undvika att säga dem – och hur man genom att säga en sak men utelämna bitar ger intryck av nåt helt annat.

Men inte mer. Mina föräldrar har ju vetat om min livsstil sedan ett bra tag, men nu har jag varit öppen för resten av min släkt och även mina ”gamla” vänner. Min släkt reagerade inte särskilt, men det berodde säkert på att då det kom på tal var just julafton, och det fanns gott om annat som pockade på uppmärksamhet.

Med mina vänner däremot fanns det gott om tid att utforska detta, och jag sa tydligt att jag inte har nåt emot att prata om det, och att jag uppskattar ärliga och direkta frågor hellre än att man stryker runt ämnet. Det blev en hel del filosofiska samtal kring just kärlek, relationer och jag fick återigen bevisat att de flesta av mina vänner landar rätt ordentligt på den vettiga biten av skalan.

Speciellt med en av mina äldsta vänner blev samtalet rätt djupt och vi förstärkte våra band. Vi är radikalt olika i våra liv, men vi kan ändå respektera och på nåt vis uppskatta den motsatta. Han är övertygad kristen, jag är övertygad ateist. Han är monogam familjefar med två döttrar och en fru, i ett litet hus. Jag har inga barn, vill inte ha några barn. Men ändå pratade vi en bra stund om det här, och han kunde se varför man väljer att leva så här. Han kände att det på sätt och vis inte var speciellt konstigt att dela kärlek med flera människor och tog som parallell att han älskade båda sina döttrar precis lika mycket.

Från mina andra vänner fick jag frågor om lite allt möjligt. Allt från praktiska saker med utgångspunkt från mig, Ami och hennes sambo. Frågor som t.ex. hur det funkar med att sova ihop (man bäddar ihop sig alla som ryms och är där för stunden) eller hur det är med sexbiten (för det mesta är man två, ibland är man tre) och frågor kring eventuell svartsjuka och osäkerhet, praktiska arrangemang såväl som hur man träffas.

Det här var oerhört skönt, och jag känner mig väldigt trygg i mitt val. En viss lättnad också över att kunna vara helt transparent i mitt civila o-klumpesnuskliv med hur jag lever – samt en skön bekräftan att min släkt och mina vänner är bra människor!

Läs även dessa inlägg:

4 reaktion på “Jag är nu helt öppen

  1. KILLYOURDARLINGS

    Du är modig. Vad skönt att släkt och familj förstod. Med vänner tror jag det blir en annan sak. Ofta faller oförstående människor bort längs resans gång, därför att man inte förstår varandra på andra plan. Tror jag i alla fall.

    Svara
  2. Älskarinnan

    Jag tror jag läst det mesta om dina funderingar om det här med att vara öppen med sina relationer, och jag förstår fortfarande inte varför det är så viktigt för dig att alla vet och att alla har en ev synpunkt på det hela. Du är singel, men träffar några du tycker mycket om, vem ska egentligen behöva ha nåt att invända/applådera förutom just dom du träffar?
    Vi är ju aktiva Swingers, knullar definitivt inte runt utan njuter sällskap med få sköna människor vi träffat på klubbar, INGEN förutom min Man och Jag gentemot han har att göra med vad vi gör i sänghalmen så att kräva acceptans av släkt och vänner känns jävligt konstigt. Förstår Du hur Jag menar?
    Du är Du….och Du lever Ditt liv precis som Du vill….varför har Du behovet att förklara?

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Du missförstår lite. Jag har inte sökt acceptans för min livsstil, och jag söker inte bekräftelse på det heller. Men jag vill vara öppen med hur jag lever, även om jag inte känner nåt behov av att förklara i detalj vad saker går ut på.

      Ett tag kände jag en lust att göra en stor sak av det och basunera ut saker (i våras nån gång) men samtidigt kände jag att det var redundant. Det kändes inte som min stil.

      Men jag har undanhållit min livsstil och svarat neutralt eller undvikande på frågor som rört mina relationer upp tills i Julas. Då kände jag att varför vara så noga med vad som är vad? Jag är jag, jag tänkte inte linda in saker längre eller undvika det – samtidigt som jag inte tänker trycka upp det i folks ansikte.

      Svara
    2. Kay

      Tankar jag som poly får av din kommentar.

      _Jag_ ser inte en person som Klumpe som singel. En poly kan vara singel/relationslös men eftersom det i den här bloggen beskrivs flera relationer så är det i mina ögon inte en singel.

      Nu har Klumpe som RA ett helt filosofisystem bakom som jag som definierar ut pojkvänner inte behöver försöka förklara för andra, men jag möter ändå liknande dina frågor; varför måste alla veta?

      I mitt liv handlar det om att jag vill kunna tala om de som är viktiga för mig. På samma sätt som jag antar du presenterar din man för släkt och vänner. Att andra tycker att de måste ha en åsikt om mitt liv för att jag är öppen med att jag lever ett onormativt liv kan jag inte ta ansvar för.

      Jag kan vara frispråkig med min sexualitet, men inte är det genom att tala om mina pojkvänner. Jag har älskare som aldrig nämns i mitt liv, för andra har inte med vad jag gör i sänghalmen.

      Så, i mina ögon blandar du ihop liv och sexualitet.

      Svara

Skriv en kommentar!