En kaka och en piedestal

Detta med poly och mono är några ting som kommit att ta upp mina tankar mer än en ensam kväll. Jag har haft stora svårigheter att formulera dessa funderingar och således låtit bli, för när jag nämner poly i något inlägg kan jag räkna med påhopp. Jag tar gärna en konversation om ämnet, en diskussion till och med, men inte att bli påhoppad pga mina åsikter som inte ens är fientliga utan bara oförstående. Upplys mig hellre om det jag skriver och tycker är helt uppåt väggarna. Så, då var det avklarat.

Vi har pratat en del om partnerbyte och sådant här hemma, inte så mycket nu sedan vi tyvärr inte hinner ha sex lika ofta och således tycker att vi inte har mycket att krydda utan det skulle bli något sorts komplement och det var inte vad vi var ute efter från början. Hellre tar vi vara på de stunder vi har och ägnar oss åt varann. Herrn har vid en av de sista diskussionerna i ämnet sagt att jag inte är redo för något sådant som partnerbyte, att han inte trodde jag någonsin skulle bli helt redo för det.
Här kan ni säkert förstå att jag flög i taket. Jag hade inte ägnat över året åt små steg i denna specifika riktning och utsvävningar åt olika håll (bland annat partnerbyte vid oralsex) om det inte var något jag ville och framför allt såg mig själv vara kapabel till.
Varför skulle jag inte kunna?! Klart jag kan!

Jag har så svårt att acceptera att jag inte skulle kunna göra en sak, enligt mina funderingar handlar det oftast om en inställning till något. Exempelvis Klumpe, hans liv ändrades inte på en natt och det faktum att han är poly (och RA..?) var ingenting som var helt klart på en gång. Det tog en tids funderingar och justeringar i tyckande och tänkande för att det skulle bli möjligt.
Det finns ingenting som säger att man på något sätt föds som polyamorös. Det är ett val man gör om hur man vill leva sitt liv, det är en inställningsjustering som skiljer sig från normen. Lite som att välja att leva i stan utan bil, det är självklart för de som gör det, men jag skulle för mitt liv aldrig bo i stan och jag skulle inte tycka om att vara låst utan bil. Kanske dålig liknelse då det är skillnad på materiella ting och känslor. Men just det att om jag tar steget och flyttar in till stan, ändrar min inställning så tror jag helt och fullt på att jag kan leva utan bil.
På samma sätt tror jag att jag kan leva som poly, om jag ändrar min inställning. Kanske är det ett aktivt val som får upp mina ögon, men ett aktivt val är jag för feg för att göra så jag fortsätter leva som jag gör och är lycklig med det.

Men det är just det att jag faktiskt kan.
Viljan kan förflytta berg, det har vi ju alla hört och jag tror att det ligger något i det.
Vill jag leva med mer än en person så tro fasen det är möjligt!
Det kanske inte är möjligt att leva med just Herrn om inte han skulle vara beredd på att leva en sådan livsstil. Men det skulle ändå vara möjligt och jag ogillar, eller rättare sagt avskyr när människor säger att jag inte kan.

Nu hade jag inte tänkt rusa iväg och bli poly, jag trivs här på mono-sidan av staketet. Men kontentan var då att jag när jag vill kan klättra över staketet och bli poly. Det kan krävas höga kliv, lite svindel på toppen och revor från stickor i staketet, men det är fullt möjligt om jag bara ändrar min attityd till det.
Jag har dock en svårhet mot att bli polyamorös idag, kanske pga att jag inte upplevt det själv, och det är detta med ”kak-tänket”. En kaka – flera personer – mindre bitar.. Jag har svårt att se det på annat sätt och där har vi mycket varför jag inte tror jag skulle passa som poly eller ens tycka om att leva som poly. En kaka och en piedestal. På piedestalen sitter jag och jag ska ha hela kakan för mig själv. Egocentrisk, javisst, men det är vad jag ger av mig själv och det är vad jag vill ha i retur.

Läs även dessa inlägg:

7 reaktion på “En kaka och en piedestal

  1. Missne

    Nu är jag visserligen inte poly (om vi ska betitla folk), men jag reagerade över två saker…

    1. Det har alltid låtit i dina texter som att din man är den som känner dig bäst av alla och respekterar dig väldigt mycket, så jag tror inte att han menade det som att klappa dig på huvudet, även om jag absolut förstår att det känns lite tillplattat att höra det sägas så.

    2. Jag tror inte att poly är nåt man väljer, mer än att man väljer mellan att vara hetero-, homo- eller vadsomhelst-sexuell. Jag tror inte det är något man kan – eller ens kanske BÖR – försöka sätta sig över med ren viljestyrka. Jag kan inte för mitt liv se det som något man kan VILJA sig till. Visst, att dela partner eller byta partner tillfälligt (eller mer långvarigt) är en sak, men jag har alltid förstått polyamorösiteten (-amorin? öh…) som en läggning, inte ett medvetet val.

    Så… Jag vill inte säga att han har rätt, för jag vet inte det. Men jag tror att en ‘jag kan om jag vill’-attityd kommer göra dig polyamorös lika lite som viljestyrka skulle kunna få en homosexuell individ heterosexuell.

    Svara
    1. sheila Inläggsförfattare

      Nu var det ju som tur är inte poly jag var ute efter att bli, men för den sakens skull behöver jag inte ge upp envisheten som hör till min person och gå förbi påståenden som att jag inte skulle kunna göra något. Det rekommenderar jag alla att göra. Känns det som att du kan? Vill du? Så gör det då. (Mer eller mindre.)

      Jag står dock fast vid mina ord och mina åsikter. Jag tror absolut att vem som helst kan bli poly, det är ett val och inte en läggning som homo- eller heterosexualitet. Det är vad jag tror och är ganska övertygad om. 🙂 Så var det med det.

      Svara
  2. Kay

    Kanske är det så att man måste uppleva att kärlek inte är en kaka före man kan känna det? Kanske är det en kaka för en del och inte för andra?

    För mig är det mer som att andas. Jag andas in syre/kärlek, jag andas ut koldioxid/kärlek, den omvandlas hos en annan till nytt syre/kärlek som jag kan andas in. Det blir inte mindre kärlek för andra människor av att jag andas in den, eftersom deras kärlek också andas in av andra och blir ny kärlek som de får tillbaka och den behöver inte andas in av endast en och samma person för att bli kärlek igen. (sen har vi tid och rum, men det begränsar alla människor)

    Ifråga om att du kan. Jag tror som du att alla kan leva på alla de sätt som går att leva, men det innebär inte att man mår bra i alla sätt. Om vi tar steget ifrån poly-mono, en homosexuell kan leva med en heterosexuell. Ha sex, skaffa barn. En del mer extrema kristna tar det som bevis att homosexualitet går att bota. Men tankegången blir fel enligt mig för vi talar i sådant fall om olika saker. I det ena fallet handlar det om det praktiskt går, det andra vad man mår bäst av. Och i exemplet ovan, att inse att sex är bara en del av en relation. Alla de andra kan man trivas med.

    Det Herrn kanske försöker säga är att du praktiskt kan göra det, men att han inte tror du kommer må bra i det. Livet behöver inte vara en kamp.

    Att vara poly står inte i motsättning till att sitta på piedestal. Jag tror inte jag kan förklara det, men det är så.

    Svara
    1. sheila Inläggsförfattare

      Angående kakan så är det den som dragits upp hela tiden för att försöka förklara och då använde jag mig av den också. Använde jag den fel? Var det något annat som åsyftades med den när Klumpe som poly använde sig av den liknelsen i.. Ja ett par inlägg..? Vart låg skillnaden?

      Att vara poly innebär inte en piedestal, det innebär flera och skulle jag vilja ändra min inställning till detta, skulle det vara möjligt. Men jag vill inte, vågar inte heller då jag inte tror att jag skulle må bra av att vara en av flera. Min partner är allt och då vill jag vara allt för honom.

      Och att livet inte behöver vara en kamp har jag tyvärr inte många aningar om.
      Avundas dig (?) som har det lätt i livet och tackar för din input. 🙂

      Svara
      1. Missne

        Men om du varken vill eller vågar vara en av flera har du väl liksom svarat på din egen fråga här =) Som Kay sa, det kanske inte behöver tolkas bokstavligt som att du inte KAN, men att du kanske inte kommer må bra av att tvinga in dig i en form du inte är skapt för. Det är ju trots allt såvitt jag förstått en jätteskillnad på flera sexuella partners och flera emotionella relationer.

        Svara
      2. Kay

        Du använder den som Klumpe och jag är less på hela bageriet så ska jag nog gå bakåt och tjonga till honom också. (räcker det att jag skriver tjong! eller vill du jag ska precisera mig mot honom också? :-P)

        Min poäng är, det kanske inte går att förstå eller förklara hur det känns att älska flera. Jag är rätt less på både liknelser med kakor, andetag, vänner och barn.

        Jag älskar -punkt-

        För att återgå till flera sexpartners och lämna oss emofreaks;
        Vad i flera sexpartners är det som lockar dig? (jag tänker om det nu behövs en medveten kamp så måste det ju vara något som känns viktigt för dig, men varför?)

        Svara
  3. Afrodisiak

    Jag tror att jag förstår vad du menar med piedestalen. Jag har ett ganska fritt sexliv med min sambo/utan min sambo. Men när det kommer till kärlek och prioriteringar så sitter han ohotad på min och jag på hans. Men jag har fortfarande plats för kärleksströssel runt omkring, vid piedestalens fot. Den går dock inte att mäta sig med min centrala kärlek. Det tar väldigt mycket tid och engagemang att ”växa ihop” på det sättet, att gå så djupt in i någon annans psyke, jag tror inte jag har ORK att sätta upp en lika hög piedestal för någon annan helt enkelt! 😀

    Svara

Skriv en kommentar!