Hönan eller ägget

Skapar vi våra könsroller eller skapar våra könsroller oss?

Det här är ett alltid lika aktuellt, intressant och till stor del kontroversiellt ämne. Könsroller. Att könsroller finns råder det väldigt lite tvivel om, men vad de fyller för funktion i ett modernt och civiliserat samhälle är en desto mer aktuell debatt.

Våra förfäder levde i tider när könsroller hade mer direkt bäring på vardagen. Män var fysiskt starkare och var därför bättre lämpade till att köra plogen och brottas med tjurarna, medan kvinnor hade bröst och därför istället fyllde rollen av att prutta ut avkommor och ta hand om hemmet. Enkla, tydliga begränsningar mellan varje köns funktion, som ett slags vidareutveckling av de förhållanden som rådde i samhället på den tiden.

Idag är vi inte i lika stort behov av könsrollerna, men ändå får jag känslan att vi numera knuffar in våra barn i ännu mer tydliga och markerade könsroller från tidig ålder än vad vi nånsin gjort tidigare. Dockor och rosa till våra små tjejer, leksakssoldater och blått till våra pojkar.

Jag har vänner som låter sin treåriga son göra lite som han vill oavsett normer och könsroller. Förra sommaren uppstod ett stort rabalder på forumet tillhörande en känd familjesite. Bilder på pojken iförd kjol publicerades, och det dröjde inte länge innan den självutnämnda expertisen dök över detta som en flock hyenor dyker över en stor hög med rått kött. Det ylades i högan sky om hur mina vänner förstörde sin son genom att låta honom ha kjol på sig, det oroades att han kanske (flämt!) skulle bli homosexuell av upplevelsen. Den ena åsikten mer korkad än den andra rapades ut. Jag själv tyckte det var ganska underhållande på ett storm-i-vattenglas typ vis, men icke desto mindre var det ett exempel på hur snävt det här med könsroller betraktas och hur villiga vi är idag att knuffa in barn i den ena eller andra fållan.

Det finns en hel del olikheter mellan kvinnor och män. De biologiska är relativt lätta att påpeka – män har kuk, kvinnor har en fitta, män producerar sperma, kvinnor har bröst, etc etc. Ja, man måste vara riktigt rejält blåst för att inte se de biologiska skillnaderna.

Men när det kommer till uppförande blir det desto mer knivigt. Då blir det genast svårare att försöka dra slutsatsen att biologiska skillnader ligger till grunden för hur män eller kvinnor beter sig. Skulle en person bli annorlunda om könet var olika?

Ett tanke-experiment som jag emellanåt brukar grunna på är om man kunde ta ett människoembryo och klona det, men ändra den där sista kromosomen som avgör könet. Så man får två stycken embryon som är biologiskt identiska förutom att det ena kommer att födas som hane och det andra som hona. Sedan föder man dem, och under enormt kontrollerade omständigheter ger man dem en så identisk uppfostran som det är absolut möjligt. Sedan gör man en utvärdering om eventuella skillnader mellan dessa två.

Givetvis skulle det vara fantastiskt oetiskt att göra nåt sånt här på riktigt, men frågan kvarstår. Skulle könet göra en mätbar skillnad i dels en människas sätt att tänka såväl som hur den människan hanterar olika situationer.

Jag är inte helt säker. Det finns många som gärna tillskriver stort värde till det här ”män är från mars och kvinnor är från venus”-tänkandet. Att män och kvinnor är genetiskt olika, och att de här olikheterna är roten till kommunikationsproblemet mellan män och kvinnor.

Att fundera över varför saker är som de verkar vara är nåt som jag ofta klurar på. Det sägs att kvinnor har en biologisk drift att skaffa barn. Men är det verkligen så? Är det en mätbar biologisk drift eller är det ett beteende som vi har observerat och sedan gjort till verklighet, vilket i sin tur blir en biologisk verklighet för kvinnor? Om vi lyckades glömma bort den medvetna tanken, skulle kvinnor ändå fortsätta ha en biologisk längtan efter barn eller skulle den känslan försvinna när vi inte längre medvetet odlade den på kollektiv nivå?

Formar vi våra könsroller eller formar våra könsroller oss?

Jag tycker själv att barn är en blank målarduk vad gäller tankar och drifter. De lär sig vad de ska lära sig av sina föräldrar och formar sin verklighet efter de riktlinjer som föräldrarna lär. En pojke som aldrig fått lära sig att bara flickor ska ha klänning på sig kommer aldrig att reagera negativt och fördömande till att ha det plagget på sig. Ett barn som aldrig fått lära sig att den nakna kroppen är nåt man ska skämmas för kommer glatt att springa runt naken hela sitt liv. Och så vidare.

Lär vi våra barn könsroller som blivit anakronistiska stereotyper? Eller är det verkligen så stor skillnad på män och kvinnor att dessa roller skulle uppstå även i ett samhälle helt befriat från olika syn på könen?

Knepigt…

(PS. Läs gärna ”X: A Fabulous Childs Story” av Lois Gould. Den är tänkvärd.)

Läs även dessa inlägg:

17 reaktion på “Hönan eller ägget

  1. Sara

    Egalias döttrar av Gerd Brantenberg, en annorlunda syn på könsroller. Svårläst då det går emot precis allt man är uppfostrad till men väldigt intressant om hur det ”kunde” ha varit.

    Svara
    1. Anna W

      Blev tipsad om den tidigt i somras, stäckläste den och missionerar nu runt om i bekantskapskretsen och predikar ”Egalias Evangelium”. Makalös bok!

      Svara
  2. Maria

    Den gamla boken hade jag nästan glömt… världen där männen måste bära PH….Riktigt bra är den!

    Svara
  3. yyrla

    Klockrent skrivet som alltid! Detta är en sak som jag ofta funderar på och jag tror verkligen det är så att det är vi som formar våra barn och varandra in i våra könsroller!

    Svara
  4. Peaches

    Men här brukar jag fundera på det, som skulle vara enormt frustrerande för mig om jag var förälder, att det är inte bara hemma hos familjen som barnet blir uppfostrat och påverkat. I dagis och skolan och samhället i stort finns könsrollerna fortfarande kvar, oavsett hur jag försöker utrota dem hemma.

    Jag har annars också funderat på samma typ av experiment som du beskriver, det skulle verkligen vara ytterligt intressant att se resultaten av ett sådant experiment.

    Svara
  5. Maria

    Det är en svår balansgång. Att inse att könen är jämlika, men samtidigt olika. Det vore inte roligt annars.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Ja, så ser jag på könen. Vi är olika, men jämlika. Alla människor (varje individ, oavsett kön, hudfärg etc) är bra på olika saker, och vi måste bli bättre på att samarbeta för att kunna skapa en bra framtid.

      Svara
  6. Afrodisiak

    Mycket bra skrivet! (som vanligt)

    För mig råder det inga tvivel om att det inte finns någon egentlig skillnad mellan könen (annat än den fysiska) som är värd att tala om. En människas personlighet är så komplex och flyter över könsrollsgränserna på ett sätt som gör det rent löjligt att försöka göra små burar att sätta människor i.

    Jag har fått inblick i kulturer där man strävar efter att göra människor till klonade könsstereotyper. Det skapar bara frustration och främlingskap mellan fränder på grund av den oöverstigliga könsbarriären. Man och kvinna lever så olika liv att de inte kan förstå varandra fullt ut. Hos den som inte tillåts att vara sig själv föds ett missnöje som infekterar

    Svara
  7. sheila

    Jag har ett barn av varje kön hemma och från den dagen de har kunnat välja själva har de fått göra det. Sonen väljer gärna prinsesslakan i sin säng, går omkring med sin systers tennisskor i rosa och vitt för att han ville ha dem. En rosarutig skjorta är hans favoritplagg och självklart får han ha den så ofta han vill.
    Jag har valt att ha en avslappnad inställning till alltihop. Unisexkläder när de var små, någon klänning till dottern som var första barnet för att jag ville det såklart. Men jag tvivlar på att det har med hennes fortsatta val på kläder att göra.
    När det är dags att shoppa kläder, skor och annat till dem så lägger jag fram katalogerna framför dem, de får varsin penna och de plagg de vill ha sätter de ett kryss vid. Enkelt. 🙂
    Så att inte tänka så mycket på det utan låta barnen i det fallet formas hur de vill. De har regler och riktlinjer i så mycket annat ändå. Vad de vill ha på sig och hur mycket de vill äta vid måltiderna är sådana ting som jag låter dem kontrollera helt själva. Det verkar fungera fint hos oss. 🙂 Även hos andra verkar det som, en av sonens vänner på dagis har under sommaren burit en rosa keps varje dag. Inte ett enda barn som höjt på ögonbrynen åt det. 🙂

    Svara
  8. Porrtrollet

    Du är inte den enda som funderat på ett sådant experiment Klumpe. På något sätt vill jag ha reda på hur mycket av könsrollerna som är konstruktioner och hur mycket som är biologiskt och ett sådant experiment tycks mig rimligt. Och tämligen oetiskt.

    Svara
  9. Kaja

    Kläder och prylar och saker i all ära, men det är knappast det som formar en människa. Då tycker jag att det är mer intressant hur olika man (omedvetet) behandlar flickebarn och småpojkar.

    Varför människan skulle fungera annorlunda än vilken annan art som helst förstår jag dock inte. Givetvis har också vi instinkter och biologiska skillnader som skiljer könen åt, likaväl som att varje människa är en unik individ med en egen världsuppfattning. Det är väl egentligen det enda som är viktigt att komma ihåg, respektera och acceptera.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Kläder och prylar i sig spelar ingen roll. Det är värdet som man anger dessa saker som spelar roll. Det är värdet att ”bara flickor har kjol på sig” som spelar roll.

      Jag håller helt med dig, det som är verkligen intressant är hur man behandlar flickor och pojkar, och vad som skiljer sig åt där. Kläder och leksaker är bara en symbol, och jag använde den symbolen när jag skrev för att göra en snabb och enkel referenspunkt.

      Svara
    2. sheila

      Kläder och prylar är i sig relevant enligt min ringa mening. Tvingar man ungarna att leka med dockor eller bilar så hjälper man ju till med formningen hur man än gör. Även jag använde detta som lite av en referens för att förklara. Jag använder mig även av den avslappnade attityden överlag. De får själva välja vilka fritidsaktiviteter de vill hålla på med exempelvis, vilket också hjälper till att forma dem. Vill dottern hålla på med hockey – absolut. Om sonen vill dansa balett – självklart.
      Det har blivit bättre och bättre detta med att låta barnen bli hur de vill i takt med att människor inser att det inte är så farligt om pojkarna inte blir skogshuggare och flickorna hemmafruar. (Exempel bara.)
      Det finns ingen som helst anledning att stressa upp sig över det där, vilket egentligen var andemeningen i det jag försökte få fram.

      Svara
  10. A

    Personligen tror jag verkligen att människor skiljer sig väldigt mycket mot andra djurarter. Människor har språk och kultur (i vid mening) och detta är vår enda evolutionära fördel. Vi kan inte springa snabbt, vi klarar inte kyla eller hetta bra, vi kan i stort sett inte slåss för vi saknar vassa tänder eller klor, vi har kass syn, luktsinne och hörsel. Däremot har vi en fantastiskt förmåga att anpassa oss efter nästan vadsomhelst. Vi tillverkar verktyg, kläder och vapen, kontrollerar eld, samarbetar i stora grupper. För oss är kultur natur. Det finns ingen ofiltrerad naturlig mänsklig upplevelse av världen. Vår upplevelse av ”det naturliga” är också en produkt av vår kulturella förståelse av ”natur”.

    Därför tycker jag inte heller att ”naturen” bakom könsrollerna är särskilt intressant, människor funkar liksom inte så. Till och med tuttargumentet funkar inget vidare, för människor har uppfunnit bröstpumpar och ärligt talat har fattiga kvinnor ammat rika kvinnors barn i tusentals år, gör det de rika kvinnorna till mindre kvinnliga?

    Under väldigt lång tid trodde man att kvinnor och män var samma sort, bara att kvinnor var lite felgjorda och ofullständiga. Däremot trodde man på allvar att kvinnor kunde bli män, om de till exempel utsatte sig för fysiska kraftprov, det rapporterades om kvinnor som fått penisar efter att ha hoppat över diken. Under 1800-talet bestämde man dock en gång för alla att kvinnor var något helt annat. Ett eget väsen, som stod närmare naturen, genom sin livmoder och allt det där. Så könsrollerna har förändrats betydligt bara de senaste 200 åren!

    Svara
  11. Kiwi

    Min bror, född 1985, hade också kjol och nagellack när han var liten- han ville ju också ha det som storasyster hade! Han är väldigt straight idag. Och visar inga tendenser till att vilja draga heller (lite synd tycker storasyster Kiwi). Och herregud, är män som kommer från kulturer där män bär kaftan, kanga, sarong eller andra kjolliknande plagg i större ”risk” att bli homosexuella, eller är det bara här eftersom det traditionellt inte anses manligt att ha ett plagg som inte separerar benen?
    Är kvinnor i större risk för att bli homosexuella i dagens samhälle eftersom vi gärna bär byxor?

    Egalias döttrar tycker jag var rätt hemsk och lite trist. De har ju bara vänt på steken- vad är så väldigt revolutionerande med det? Jag kan förstå att den ansågs revolutionerande när den kom, men jag tycker att vi har kommit ifrån det idag.

    Svara
    1. Peaches

      Jag tyckte lika som du om Egalias döttrar, den gav en lite dålig eftersmak. Den hade helt säkert en poäng då den kom men nu känns den lite utdaterad.

      Svara
  12. Bengan

    Hej.

    Roligt ämne, jag saknar kvinnor i mans dominerande yrken. Det finns ställen där de gör ett bättre jobb än män. Köra tunga maskiner, en kvinlig förare kör mjukare=mindre sitage, mindre bränsle. Man har faktiskt aktivt sökt kvinnor till att köra lastbilar i malmberget.
    Jag har arbetat med duktiga kvinnor som skulle vara bra mekanikkonstruktörer, men de väljer att vara projektledare, service organisatörer, och annat mjukt. Varför? Jag tror inte att fina tuttar och vackert blont hår är skälet. Min personliga åsikt är att uppfostran med en ta hand om inrikting har gjort att dessa kvinnor väljer organiserande arbeten istället för att jobba med hårda saker. själv så fick jag en stor låda lego och varvade legobyggande med att titta på bilder på flygplan och andra tekniska prylar. Så jag blev en hårdvarans mansiska. Hade jag fått en låda dockor och så vidare så tror jag att mina sociala och ta hand om kunskaper hade ökat.

    Sen till det där med olika egenskaper hos kvinnor och män. Vi har olika typer av kemiska ämnen, hormoner el.dy. Dessa gör att man bygger kroppen på olika sätt. Man får ändrat humör under hormonsvängningar. Så, kan man tänka lika om man olika kemsika sammansättningar i kroppen? Jag tror inte det. Jag har rubbat min kemiska balans i kroppen så många gånger att jag är helt säker på att den har stor betydelse. Tex. Supa en hel helg = ångest och dåligt humör tills man har fixat kroppens balans igen.
    Summan av denna utläggning är enligt mig. Ja kvinnor och män tänker olika beronde på hormoner och så vidare, men jag ser inte att det finns någon nackdel med att män och kvinnor ska vara lika på arbestmarknaden. Det finns nog större skillnad mellan män, och mellan kvinnor än mellan kvinnor och män. Eftersom jag är en teknolog så skulle jag vilja se mer lego hos små flickor så att vi får en sundare blanding i ingenjörsyrken.

    Kvinnors vilja barnafödande tror jag bara är ett resultat av de förväntningar på kvinnor som finns i vårat sammhälle. Jag har en släkting som inte vill ha barn, hon har svårt att förklara för folk att hon är barnlös av egen vilja. De flesta tror att hon är sjuk eller har en steril man. Det är många som tycker synd om henne och tror att hon inte vill ha barn är ett försvar på grund av att hon inte kan. Så även fast man förklara att man inte vill så finns det många som inte tror på en.

    Tack för mig.

    Svara

Skriv en kommentar!