Gränsen för nätflirtande?

Jag är inte lika aktiv som Klumpe med detta att klicka runt på nätet efter bilder och annat intressant.
Men av en slump hittade jag en artikel om detta med nätflirtande.
Då detta med krav på närvaro visade sig vara ett hett ämne vore det intressant att höra vart ni tycker gränsen för nätflirtande går?

Enligt artikeln, där de använder sig av Facebook som exempel, har det gått för långt:
När flirtandet förflyttats från offentliga rummet (statusuppdatering) till privata konversationen (dolda mejlen).
När du sitter med handen över datormusen för att snabbt kunna byta sida om din partner kommer in i rummet.
När du börjar bli väldigt noga med att radera mejlhistorik.
När du börjar skaffa nya e-postkonton, för fortsatt flirtande.
När du börjar bli tveksam till om du vill ha din egen partner som vän på Facebook.

Här hemma har vi full tillgång till varandras konton på exempelvis Facebook och liknande. Vi använder oss aldrig av det men det ingår i detta med brutal ärlighet som vi aktivt utövar. Kommer det upp något konstigt så säger vi det och visar på datorn vad vi menar.
För ungefär ett år sedan exempelvis så flirtade jag aktivt med andra kvinnor, då hade Herrn full insyn i det som sades och var även delaktig stundvis genom att vi båda var inloggad på samma msn och på samma sida. (När det står Online på msn för ladysheila så sitter vi där båda två.) Herrn uttryckte då en önskan om att få göra detsamma, flirta lite för att han kände ett behov av extra bekräftelse sådär som man gör ibland. Detta var självklart helt okej då vi i den mån det går tillämpar en jämlikhetsregel vi satt upp. Kort och gott = får hon så får han.
Samma regler gällde då honom, full insyn och det var inga som helst problem.

Vad jag försöker få fram, med många extra ord, är att så länge det inte händer bakom ryggen på partnern känner vi att det är okej.

Läs även dessa inlägg:

8 reaktion på “Gränsen för nätflirtande?

  1. Missne

    Oj… Kan man sätta etiketter på till och med flirtgränser numera? Det skulle inte funka i mitt liv alls, det ger ju bara partnern en möjlighet att säga ‘men jag gjorde ju bara…’, oavsett vad mentaliteten bakom det var. Det har inte bara med vad man gör att göra i mina ögon, utan även tankarna bakom det. Att jag kramas med min bästa vän är en sak, att jag kramas med en främling på krogen är en helt annan. Att jag är flirtig över nätet med en gammal bekant är en sak om vi vet vad vi håller på med, att jag är flirtig med en där gränserna är otydliga och löftena är många och outtalade är en helt annan.

    Sen detta med gemensamma konton! Varför, varför varför?! Alltså, det är jättebra att ni är överens i ert förhållande, men snacka om minerad mark! Jag har haft vänner som kräver tillgång till varandras konton, och det låter så OTROLIGT desperat och osäkert i mina öron (och har i de förhållandena varit det också), så det ringer väldigt illa. Å andra sidan har jag också haft ett förhållande där han var väldigt defensiv om sin telefon också, och det kändes överdrivet åt andra hållet. Jag skulle inte komma på tanken att fråga efter fri tillgång till min partners mail och facebook etc. Att man kollar varandras meddelanden är ‘något man alltid gjort’ mellan vänner i min uppväxt, inte en kontrollåtgärd i ett förhållande, och även om jag skulle bli lite misstänksam (och blev) när han håller hårt i sin mobil på det sättet handlar det om olika syn på det privata, inte automatisk otrohet.

    Han får flirta med vem han vill, om han och jag står på trygg mark. Står vi inte på trygg mark har vi ett problem som måste åtgärdas – och då är hans flirtande inte vårt förhållandes första prio ändå. Finns jag tillgänglig föredrar jag förstås om han lägger sin energi på mig och inte andra, men när han är ensam… Tja, det faller lite under masturbationsfantasier :p Om han uppfyller sin del av vårt förhållande, med allt jag behöver i fråga om trygghet, närhet och pålitlighet, så får han lägga sin extraenergi på vad han vill.

    Svara
    1. sheila Inläggsförfattare

      Man kan sätta etiketter på det mesta. Otroligt många människor gör det, sedan om alla lever eller vill leva efter det är en helt annan femma. Finns det en etikett finns det som regel en hel hög med människor som gör revolt mot den just för att göra revolt. Eller något sådant..

      Ang hur vi gör i vårt förhållande, vi har inte gemensamma konton och vi har inte krävt lösenord av varann. Minns inte hur det blev så men vi gör det som funkar i vårt förhållande. 🙂

      Svara
  2. Johanna Sjödin

    Jag vill inte maila personer med vetskapen att deras partner kanske läser det jag skriver. Ringer jag x vill jag prata med x, inte med den x är tillsammans med, mao ogillar när personer svarar i varandras telefoner.

    Svara
    1. sheila Inläggsförfattare

      Jag vet inte ett par som inte svarar i varandras telefoner när den andre är upptagen med maten eller på toaletten. Är det en vän som ringer så gör det ingenting, inte heller när jag ringer en vän och dennes partner svarar. Ser för egen del inga konstigheter i det.
      Ringer man dock ett ragg och dennes partner svarar, ja då kan jag tänka mig att det blir lite tokigt.
      När en vän å andra sidan berättar eller skriver något till mig i förtroende så stannar det givetvis hos mig. Herrn läser inte allt. När jag får ett mail innehållandes förslag av diverse snuskig karaktär, ja då får han läsa. En väninnas mail om vad hon ska göra i helgen, det får han inte läsa, det är mellan mig och min väninna. Han har heller inget intresse att läsa sådant.

      Svara
  3. Johanna Sjödin

    ”Jag vet inte ett par som inte svarar i varandras telefoner när den andre är upptagen med maten eller på toaletten.”

    Jag vet många personer (par) som inte gör det för att de tycker att det vore integritetskränkande om de själva skulle bli utsatta för det.

    Jag tillåter inte att någon svarar i min, men det är ganska vanligt att personer tycker att det är okej att svara i varandras telefoner oavsett relation.

    Att folk läser varandras SMS utan lov är också vanligt (främst par). Jag tror att man riskerar att bidra till att normalisera det genom att ge folk tillgång till lösenord och dylikt.

    Svara
    1. Missne

      ‘Jag tillåter inte’ – det skulle få mig riktigt, riktigt irriterad. Jag kan förstå att det är hans telefon och hans privatliv, men attityden som verkar finnas runt det är jag allergisk mot. Att inte tycka om, att inte föredra, visst… Men sjutton vet om jag skulle sätta de orden på min åsikt om min partners beteende. I min värld finns det många felsteg som jag ‘inte tillåter’ – att han svarar i min mobil är väldigt långt ifrån dem. Ibland får man vara försiktig med hur man formulerar sig, inte minst när det handlar om att sätta upp regler för en annan person på det sättet.

      Svara
      1. Johanna Sjödins

        Haha. Folk sätter upp regler för vilka andra får knulla med. Enligt mig är det mycket värre att läsa någon annans dagbok än att knulla med ”fel” person.

        Vad jag gör med min kropp angår bara mig. Ingen har rätt att läsa mina SMS. Punkt.

        Svara
  4. M

    Jag vill säga att jag är en öppen och ärlig person. Likväl tycker jag läsande av SMS/mail/liknande är bland de djupaste av kränkningarna. Vad jag får är mitt, dock delar jag ofta med mig.

    ”Delade” lösenord snuddar lite på samma område. Jag har inget behov av att veta min partners lösen, för det är hennes konto.

    Svara

Skriv en kommentar!