Det här med fantasier…

… har visat sig vara en het potatis, och det har pågått en hel del diskussioner om det. Sheila har fått både beröm och kritik för sin åsikt, och jag själv har än så länge förhållit mig ganska neutral till ämnet även om jag skrev en kommentar.

Som med många saker som rör sex, samlevnad och relationer är det ett ämne med väldigt många vinklar. Jag har lite svårt för att generellt säga ”så här är det, så här borde det vara” i ämnen som är såpass subjektiva som just sex och fantasier, men jag tänkte ge mig på att försöka vädra min egen personliga åsikt om det.

Jag själv skulle inte fantisera om någon annan än den jag har sex med. Det är dels en rent praktisk fråga, jag vill fokusera på den jag har sex med och min tankekapacitet fokuseras på det. För mig skulle det vara en flykt att fantisera om någon annan än den jag har sex med, och det skulle även kännas lite orättvist mot den jag har sex med.

Men jag har bara sex med människor som jag verkligen tycker om. Jag tror att om man har en (monogam) relation och den ena partnern börjar fantisera om andra människor att det är ett symptom på att man har nåt problem som måste lösas. Jag känner att fantasier i de här sammanhangen kanske är ett tecken på att man vill nån annanstans, att man inte trivs med den relation man har, och därför flyr man verkligheten genom att fantisera, samtidigt som man uppfyller sin plikt till relationen och sin partner.

Samtidigt vet jag att huvudet är en väldigt aktiv zon. Jag vet också att när jag har sex så kan mina tankar emellanåt vandra iväg. Inte in i fantasier, för fantasier är för mig nåt som upptar en stor del av min tankeverksamhet och nånting som jag aktivt måste starta, utan sinnet kan vandra in i minnen från förr, få en lustig tanke, eller på nåt annat sätt tillfälligt vandra iväg medan händerna gör sitt.

Det bör också påpekas att ”sex” är ju inte alltid bara att knulla. Sex är ju även att ligga och smeka, utforska varandra, hångla, röra vid varandras kön. Sex för mig är att ligga och smeka henne tills hon kommer, eller att ha en varm mun på min kuk.

Men tankarna kan vandra. Det händer dock inte under själva knullandet, för då fokuserar jag på henne. Jag har helt enkelt inte tillräckligt med tankekapacitet för att tänka på nåt annat samtidigt. Det betyder bara att när den sexuella akten når sitt klimax, då funkar jag som så att jag är där och ingen annanstans.

Jag är inte helt säker på att jag med gott samvete skulle kunna kräva att den jag har sex med bara tänker på mig. Tankar funkar ju inte på det sättet. Som sagt, tankarna kan vandra iväg. Jag har inga problem med det, jag tycker det är en ganska naturlig grej för hur människor funkar.

Med det sagt hade jag nog tagit illa vid mig om man aktivt valde att ignorera mig, och istället placera en fantasi-illusion över mig istället. Då hade jag ju inte varit ”jag” utan bara varit en knulldocka, och det hade jag mest troligt inte uppskattat. Men om jag vetat om det hade jag tolkat det som att nåt annat var fel, och att man behöver lösa det problemet.

För jag kan tänka mig att när man har en monogam relation som man kanske inte helt och hållet trivs i, att man då börjar fantisera om annat. Man kanske använder fantasierna som ett sätt att klara av att fortsätta med den här relationen, även om man inte trivs i den. Alla människor fantiserar, vi använder dagdrömmar och fantasier ofta för att fly verkligheten. Om man gör detsamma under sexuella aktiviteter – att man gör det AKTIVT för att undanfly den man har sex med – då kanske det är ett tecken på att man har andra problem som behöver lösas.

Men jag lägger inget embargo på tankeverksamheten i min partners huvud. Låt tankarna flöda, och om man pga massor med endorfiner och energi i kroppen glider in på ett sidospår så gör det mig inte nånting. Jag äger inte min partners kropp, och jag äger verkligen inte hennes tankeverksamhet.

Om hon aktivt inte trivs med mig, då hoppas jag att hon säger det, och jag hoppas att hon då kan förklara varför jag är så ointressant att hon flyr in i en fantasi. Förhoppningsvis kan man då lösa varför det är ett problem att vara närvarande med mig.

Men små sidospår, tankar, hjärnfjärtar eller tillfälliga dagdrömmar… stör mig inte alls. Jag kan inte äga en människas tankar, och inte heller vill jag vara den som ställer krav på vad som får och inte får pågå i någons huvud.

Läs även dessa inlägg:

6 reaktion på “Det här med fantasier…

  1. sheila

    Jag skriver som regel inte för att få beröm eller kritik för mina åsikter och ställningstaganden. Att det blir en debatt är en intressant bonus, men på intet sätt det jag eftersträvar när jag skriver.
    Inlägget om krav på närvaro började med en artikel om en kille vars pojkvän så gott som alltid ersatte honom med andra i tankarna. Vilket jag, oavsett vad andra må tänka, tycker är fel. Där står jag.
    Tankar kan vandra, absolut, men jag har ett krav på min partner om att han ska vara närvarande med mig när vi har sex, punkt. Inte alla har sådana krav, helt okej för mig, men mitt ställningstagande är sådant.
    Även Herrn vill att jag är närvarande med honom när vi har sex och det är alltså helt ypperligt i och med att jag inte kan tänka mig att ha det på andra sätt.
    Som jag skrev, jag må vara krävande, men som tur är så behöver ingen annan än Herrn ha sex med mig. 😉 Kommer det andra in i bilden så är situationen i sig så spänningsladdad att det är svårt för någon av oss att tänka på andra än de som är närvarande. Herrn ska i det läget tänka på de som är med, inte enbart på mig, men inte heller glömma bort mig. Vilket är helt i linje med hans egen åsikt.
    Hett ämne var det, spännande. 😉

    Svara
  2. uandme/Man

    Jag tror att om man är tvungen att tänka på andra när man har sex så har man tappat nått i sitt förhållande. Man är ointresserad, saknar känslor för sin partner, känner att hon/han inte är attraktiv, mm. Detta hände mig i ett annat förhållande då sexet mer va måste göras karaktär och då kunde tankarna rulla iväg på andra tjejer/kvinnor situationer mm. Om hon fråga så svara man ju givetvis att det va henne man tänkte på och så tror jag nog dom flesta gör. Nu är läget helt annat. Jag njuter varje gång man busar och har aldrig haft tanke på att byta ut min partner i skallen mot nån annan då det inte behövs. Jag tänder på alla sinnen och då finns det inte plats för nån annan. Och som sheila sa fokus kan ju sen försvinna på annan part om man är med nån annan. Hela mitt liv kretsar till att ge 100% för den jag är intim med. Dock skall man inte glömma sin partner i stundes hetta.

    Svara
  3. Henric

    Har man sex ofta, ja kanske dagligen eller mer så tycker jag att det är ganska svårt att kräva eller själv prestera ett absolut engagemang i en person varje gång. Jag är inte ens speciellt säker på att jag skulle vilja ha det så om jag kunde.

    Jag störs allvarligt över den här aningen kvasivetenskapliga konsensusen som råder om att något nog ändå måste vara fel i relationen om man tänker på andra. Olika människor har faktiskt olika önskemål av sin partner för att det ska vara värt besväret och allt är rimligen inte för alla, men förstå att jättemånga människor faktiskt trivs med att ha en avslappnad relation där sex inte alls behöver betyda total uppmärksamhet. Där sex blivit mer trevnad än spänning och känns så vardagligt och inte främst utgör en form av bekräftelse och där man inte behöver känna att man är i fokus hela tiden. Ibland i vissa av mina relationer under vissa skeenden har jag inte bara villigt fantiserat utanför relationen utan till och med längtat efter sex med en person just i kombination med fantasierna. Jag ser verkligen inget inbyggt fel i det. Om någon till exempel fikar med mig så vill jag personligen att vi konverserar och utbyter tankar, andra uppskattar däremot den andres närvaro och kaffet men tycker inte att det gör just något alls om personen sms:ar eller löser korsord. Själv skulle jag ha problem med det men inte för den skull nödvändigtvis om personen bara råkar låta tankarna vandra iväg apropå något vi just diskuterade.

    Men framförallt så är hela kravtänkandet och försök till förbud och regleringar nog i verkligheten helt hopplöst, för man kan nog mycket sällan i genomskåda bristande närvaro. De gånger då jag har varit mest engagerad i en fantasi om någon annan har ofta dessvärre/dessbättre varit just de gånger min partner tolkat det som att jag varit allra mest sexuellt engagerad i henne. De gånger man upplever bristande närvaro vandrar nog inte partnerns tankar iväg till en annan människa utan till köplistor, motorvärmare och morgondagens tvättbestyr.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Givetvis betyder det inte AUTOMATISKT att det ALLTID är nåt fel. Men i många relationer så tror jag det är ett symptom. I en del kanske ett allvarligt symptom, i andra kanske inte så allvarligt. I en del relationer betyder det säkert inte ett smack.

      Alla människor funkar olika, alla relationer funkar olika. Det som är viktigast är att man själv listar ut hur den relation/de relationer man har fungerar – och anpassar spelreglerna efter sig själv, inte efter någon annans norm.

      Svara
    2. Peaches

      Helt superb jämförelse med fikandet där. Sätter saken i ett annat ljus liksom.

      Jag hörde först till falangen ”det är inte normalt!” men jag är inte sämre människa än att jag kan nyansera mitt tänkande. Tyvärr är jag aldrig så tvärsäker som innan jag faktiskt bildat mig en åsikt. Faktum kvarstår dock att det för mig framstår som att något är fel om man måste fantisera om någon annan. Och att jag skulle bli sårad om det kom fram att min partner gör så. VARFÖR jag skulle bli sårad av det, och vad jag har för så att säga ”rätt” att bli det, det är en annan fråga och den ska jag fundera på nu!

      Det här var annars ett av de mer tankeväckande inläggen i debatten. Tack, Henric!

      Svara
    3. Missne

      Ja, det var ett intressant inlägg av Henric, håller med Peaches! Jag är också lite emot det automatiska tänkandet att fantasier just då måste innebära något fel, men har inte riktigt lyckats hitta rätt ord för att formulera en kommentar om det.

      Svara

Skriv en kommentar!