Komplex kring sin kropp

För ett tag sen hade jag två stycken läsarundersökningar till höger. Jag plockade bort dem i samband med att Sheila körde sin jubileumstävling, men jag har funderat lite av och till kring det här med komplex sedan dess. Totalt röstade lite över tusen människor på vilken kroppsdel som de hade mest komplex för, och jag tackar för att ni deltog!

(Tyvärr insåg jag efter ett tag att jag totalt klantat mig när jag la upp omröstningarna – jag hade ju glömt bort att kvinnor borde kunna rösta på brösten också. Ooops.)

Ni som röstade att ni inte hade komplex för nånting på eran kropp, ni ska vara glada. Hur ni ser ut spelar ingen roll, men jag är glad att ni är bekväma i era kroppar och trivs med dem. De flesta övriga röstade i olika omgångar kring olika saker. Resultaten är inte så jätteförvånande egentligen. Den kroppsdel som män hade mest komplex kring var sin kuk, kvinnor röstade överlägset att de hade komplex för mer än en sak på sin kropp.

Det här med komplex är också en lite klurig fråga. För hur definierar man komplex egentligen? Det finns många saker som jag inte tycker om med min egen kropp, men jag vet inte om jag skulle säga att jag har komplex för dem. Jag har lärt mig att även om jag tycker en viss sak om min kropp så finns det människor som tycker diametralt motsatt om samma kroppsdel på mig. Jag gillar inte min för stora mage, men Mollie, Leek och andra har alla uttryckt att de gillar den. Alltså mildrar det komplexet, och kanske slutar det vara ett komplex och blir istället bara en mild irritation?

Det här med komplex går ju rätt uppenbart ihop med min gamla käpphäst om hur media förvanskar våran syn på kroppar, och hur media odlar en osäkerhet kring just våra kroppar. Som jag skrivit om tidigare, en osäker konsument är en bra konsument, för då kan man styra runt den till massor med olika mer eller mindre onödiga produkter och procedurer. Man kan skrämma dem med hjälp av dessa äckliga omslag.

Män har traditionellt varit lite mer skyddade från denna kroppshysteri, men numera är män en precis lika stor målgrupp som kvinnor. Min egen högst ovetenskapliga undersökning visade ju att män är osäkra kring sina egna kroppar, och föga förvånande är det kuken som män är mest oroliga kring.

Men ja…

Har ni varit in på bloggen Kroppsbilder? Jag älskar den bloggen, och jag tycker den fyller ett viktigt syfte. Jag överväger att försöka fotografera mig själv och skicka in dit, men har hittills inte lyckats komma till skott.

Jag är en nyfiken person, och därför vill jag att om du (ja, precis DU!) röstade i omröstningen, då vill jag att du berättar vad du har mest komplex för på din kropp, och varför du har det. Du får gärna berätta om dina komplex även om du inte röstade. Se det som lite anonym terapi på nätet. Vi är alla Anonyma Komplexister och här berättar vi om vad som stör oss med våran kropp.

Som motvikt vill jag också att ni berättar vilken/vilka kroppsdelar ni är mest nöjd med – det är viktigt att avsluta med en positiv ton och inte gräva ner sig alltför mycket i det negativa med hur man ser sig själv. Det är bra pedagogik, sägs det.

Som jag sa tidigare är det mest min mage som irriterar mig. Den är för stor, för rund och gör det svårt för mig att hitta byxor som sitter bra. Däremot tycker jag väldigt bra om mina händer – jag har alltid haft fina händer, och i takt med att händerna har lärt sig fingerfärdighet och hur man stimulerar kvinnor har jag tyckt desto bättre om dem.

Så, nu är det din tur!

Läs även dessa inlägg:

12 reaktion på “Komplex kring sin kropp

  1. Norrländska

    Jag har inte direkt komplex för något alls faktiskt. Jag gillar större delen av min kropp och accepterar hur jag ser ut lika mycket som jag accepterar att jag är den jag är inuti. Jag hade lite komplex över de stora utslag jag hade förr men nu när de försvunnit så finns det inget jag aktivt försöker dölja. Jag är dock lite lätt missnöjd med mina vader, dom är oerhört kraftiga.
    Mest nöjd är jag med mina vackra ögon och mina händer och fötter.

    Svara
  2. Kaja

    Hm! Jag har för mig att jag röstade att jag hade mest komplex för ansiktet. Jag tycker inte om mina lätt utåtstående öron, den lilla hakan, dubbelhakan som dyker upp när jag pratar eller tänderna som fått en spännande vinkel efter tandställningen. Sen har jag lite väl korta ben i förhållande till överkroppen och ser inte riktigt så.. sund ut som jag skulle vilja.

    Mest nöjd är jag nog med det mesta annars. Vackra ögon, tacksam timglasform som funkar både plus och minus några kilon, snygga bröstvårtor, en rumpa som ser fantastisk ut i jeans, nätta fötter med söta tår, lång hals, tjockt hår. Ett intressant utseende och uttrycksfullt ansikte. Jag tycker själv att jag ser bättre ut med åren.

    Svara
  3. Peaches

    Jag valde faktiskt alternativet ”jag har inga komplex”. Jag har funderat jättemycket på den här undersökningen, det var verkligen intressant. Jag hade tänkt skriva nåt om den men det blev inte av innan den plockades bort.

    Anledningen till att jag ansåg att jag inte har några komplex är just den där svåra definitionen av komplex. Jag har inget som sticker mig i ögonen varje gång jag ser mig i spegeln, inget som känns dåligt var gång jag klär mig eller prövar nya kläder. Därför anser jag att jag inte har några komplex.

    Det finns många saker med min kropp som jag inte alltid är nöjd med. Ibland känns min mage för stor, ibland mina lår. Jag är inte förtjust i min kraftiga haka, inte heller i det att jag har väldigt kort hals.

    Men ofta kan jag ställa mig framför spegeln på kvällen och bara beundra mig själv. Då ser magen mjuk och len ut, låren kraftiga och muskulösa. Då ser jag min fina käklinje och vad spelar det nu för roll hur lång halsen är?
    Jag tycker faktiskt om det mesta på min kropp, för det mesta. Speciellt mycket tycker jag om mina ögon, min rumpa och mina bröst.

    Svara
  4. Tessi

    Jag röstade på alternativet då man hade fler än ett komplex.
    Dels tycker jag att min mage är lite för stor, hur mycket jag än tränar eller äter rätt blir den inte riktigt så där fin och någorlunda platt som jag skulle vilja att den blev. Sedan så har jag, tro det eller ej, men komplex för mina tår. Det sistnämnda skulle jag vilja åtgärda med en operation, då det handlar om att några av tårna är ganska mycket längre än de andra, vilket medför att jag inte kan ha alla slags skor och får knölar på just de tårna, vilket i sin tur orsakar en hel del smärta.

    Det jag är mest nöjd över är mina ögon, mina ben, mina händer och i viss mån mina bröst och min rumpa:)

    Såklart finns det bra och dåliga dagar. Dagar då man kan vara nöjd med vad som tittar tillbaka på en i helkroppsspegeln, medan andra dagar vill man bara gömma sig i stora myskläder och man känner att man inte duger för fem öre.

    Svara
  5. Mia

    Härligt att se att folk faktiskt är rätt stolta över sina kroppar ändå. =) Makes me happy.

    Svara
  6. Elin S.

    Kanske komplexen kommer och går under ens levnad?
    Det första (12-13 år) var min längd (10 cm längre än andra tjejer), mina veckiga ögonlock, min vikt, mina bröst och min breda rygg. Någon gång vid sexton hade det övergått till enbart tjocka lår och fula bröst, vid 19 år fula bröst, breda höfter och lite väl stor rumpa, vid 22 fortfarande brösten (nu ännu fulare) och dubbelhaka, vid 26 fortfarande brösten (jordens dragningskraft är obönhörlig), sneda tänder samt midje- och höftmåttet (vådan av flera års fett- och sockermissbruk) men då var jag redan gift med en man som var blindare än en mullvad när han tog av sej brillorna…

    Vad är det värsta med missnöjdheten/komplexen över en kropp som är ”ful” i ens egna ögon? Ångest, självförakt, och ännu mer choklad etc. (socker&fett) för att döva ångesten.
    Det tragiska är att när jag ser foton av mig själv när jag var 6 år, så ser jag inte ens ett knubbig barn, det var bara lite ”valpfett” kvar – men jag fick alltid höra att jag var tjock… Och fotona av den där leende 19-åringen visar en söt tjej, inte ett dugg

    Svara
    1. Peaches

      Du slår huvudet på spiken precis när du skriver ”missnöjdheten/komplexen”. Det är nämligen där skillnaden sitter. Ett komplex är, i min uppfattning, nånting allt överskuggande, ett hjärnspöke som man inte kan komma på rätt med. Att däremot vara missnöjd med något i sitt utseende är inte något som styr ens liv.

      Svara
  7. Elin S.

    Javisst ja, det jag aldrig har varit missnöjd med/haft ångest för: fina, uttrycksfulla händer, en söt navel, fina öron och vrister… Vackra navlar är underskattade! 🙂

    Svara
  8. Lo

    Jag röstade ”mina ben” men egentligen är det framför allt mina lår, jag har ganska breda höfter vilket resulterar i att trots att jag är ganska smal är mina lår vad man skulle kunna kalla ”köttiga”, när jag var yngre minns jag att jag jämförde dom med kycklinglår på grund av den tydliga (ja, jag överdrev något) skillnaden mellan smalbenen och lår storleksmässigt, har en vad man kallar kvinnlig fettfördelning med smal midja och överkropp men större höfter rumpa och lår, något som inte enbart varit till min glädje. Att nästan i princip alla modeller har långa och pinnsmala ben har inte gjort det hela enklare. Nu brukar jag dock tänka att min kroppsform och höfter ger mig en mer markerad midja än de kvinnor med en mera pojkaktig kropp.

    Svara
  9. SwedishTeen

    Av någon anledning har jag antingen missat bloggen ”Kroppsbilder”, eller glömt bort den. Nu länkar jag till den, för vilken fantastiskt smart blogg det är!
    Tack för upptäckten/återupptäckten!
    (Jag ska ta mig tid och skicka in en bild. När jag får tummen ur. 🙂 )

    Jag har också haft en del komplex för min kropp. Eller har kanske.
    Jag har alltid varit smal. För smal enligt min egen utsago. Så när andra vill få bort kilon, vill jag införskaffa.
    Har länge legat på underkanten av BMI-skalan men för ett par år sedan är jag normalviktig och ”keeps on climbing”.
    Jag har dock aldrig haft några ätstörningar eller liknande, utan bara spinkig livet igenom. Och jag har mått bra i övrigt.

    Javisstja, ett ”komplex” till. Jag har lite kass hållning. Borde styrketräna rygg mer antar jag. 🙂

    Jag är mest nöjd med mina håriga ben och mitt ansikte, främst då mina ögon. Min näsa är lite stor kanske, men den är jag. Utan den så hade jag varit nån annan.

    Kuken, ja den ser ju ut som den gör och funkar. Skulle inte vilja ha den annorlunda på nått sätt.

    Svara
  10. Kiwi

    Jag vet inte om komplex ändras med åren. Jag har samma som jag alltid haft.
    Komplex A: Mina bröst. De är stora (väldigt stora, jag ska ansöka om en förminskning när jag gått ner i vikt- men det är mest av medicinska skäl) och det gör mig inte så mycket. Men eftersom de är stora så blir de tunga och hänger. Som 15-åring hade jag redan en D-kupa. Dessutom tycker jag att bröstvårtan sitter på fel ställe. Den sitter liksom längst nere, så att den pekar i marken. Det är fult, och jag visar mig helst inte utan BH om jag inte verkligen litar på någon.
    B: Valkarna på min rygg. De har blivit värre sen jag blev tjock. Hade det inte varit för dem (och mina fula bröst) så hade jag haft en riktig vacker kropp trots att jag är 155cm lång och drar strl. 44. Jag hade antydningar till dem även när jag var väldigt smal, kanske för att jag svankar och huden vill vecka sig då.
    C: Min dubbelhaka. Den är såklart också värre nu när jag är tjock, men även när jag var smal så hade jag en antydan till dubbelhaka.

    Svara

Skriv en kommentar!