Baksmällan som kommer efteråt

Sedan förra tisdagen har jag haft besök av en vän. Igen. Det har varit en spännande sommar på den fronten, och jag har fått lära känna nya människor via nätet och sedan haft besök av dem. Mollie var den första, och den som (än så länge) sprang djupast in i mitt hjärta. Nu senast var det vännen Leek som hälsade på och spenderade en vecka med mig.

Precis som de flesta människor jag tycker om är hon lite trasig, men jag tycker att under veckan har jag inte bara fått lära känna henne lite bättre utan även fått läka lite av hennes sår bara genom att vara mig själv. Vi har myst tillsammans, vi har gjort såna gulliga saker som att hålla handen när vi varit ute och gått, och vi har självklart haft massor av sköna stunder tillsammans.

Men igår kväll reste hon hem, och jag är nu själv igen. Precis som alltid är det lite skönt den första timmen eller två, men sedan infinner sig den där baksmällan. Man har tillbringat en vecka ihop och bokstavligt aldrig varit isär. Man vänjer sig fort vid det, och även om jag som ganska introvert människa trivs bra med att vara själv och emellanåt måste få ensamtid så förändrar det inte att det blir väldigt tomt när människan man tillbringat varje timme av varje dygn tillsammans med inte längre finns där.

Dagarna efteråt är lite tråkiga och tomma. Det är som om själen har varit på fest, och nu får man betala priset i form av en känslomässig baksmälla. Man måste återfå vätskebalansen i hjärtat, så att säga. Balansen i huvudet, kanske.

Jag tycker om min nya vän. Precis som jag tycker om alla mina vänner. Alla har de varsin nyckel till hotellet inuti min själ, och även om rummen är olika dekorerade och på olika våningar så är alla mina vänner omtyckta, uppskattade och välkomna i mitt hem och i mitt liv. På samma vis är alla vänner speciella, unika och absolut omöjliga att ersätta.

Under veckan som gått har jag ofta varit fascinerad över hur mycket ens uppfattning om en person kan växa och förändras, utan att man för den skull känner att man hade fel i sina tidiga uppfattningar om personen i fråga. För den här kvinnan har jag pratat med i mer än ett år, och jag har under veckan insett att jag var ute och cyklade i mycket av mina tidiga uppfattningar om henne. Men, inte nödvändigtvis på ett felaktigt sätt. Bara att bilden jag skapade av henne var inte lika generös, storslagen och speciell som hon sedan visade sig vara i verkligheten. Vilket egentligen bara gjorde henne ännu mer speciell, att hon visade sig vara så mycket ”mer” än vad jag ursprungligen trodde. Istället för att upptäcka en vacker målning upptäckte jag ett museum fyllt med konst.

Jag hoppas verkligen att jag får träffa henne snart igen.

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Baksmällan som kommer efteråt

  1. Aurelia

    Håller me föregående kommentar. Du skriver så fint om dina vänner. Tack för att du visar att det finns såna som du!

    Svara

Skriv en kommentar!